I Till Livs januarinummer finns en artikel som är skriven i det ytterst behjärtansvärda syftet att få oss att läsa, och inte bara läsa, utan verkligen bruka Bibeln. Och sådana förmaningar och uppmuntringar behöver vi säkert lite till mans.
För egen del behöver jag ständigt påminnas om att Ordet bör få den främsta platsen i mitt liv. Det är så mycket i mitt liv som vill ta min tid, mina tankar, ja, mitt hjärta och dra det bort ifrån Ordet och därigenom skada och döda det andliga livet. Och det behöver inte vara i sig syndiga ting. Det räcker gott och väl med alla de lovliga, som familj, hus och hem, kristen verksamhet och alla möjliga intressen.
Men tyvärr fick jag ingen som helst hjälp i denna kamp genom artikeln. Tvärtom får jag uppfattningen att det är fullt normalt, att Ordet får den sista platsen i mitt liv. Och då blir jag djupt beklämd och förskräckt. Har jag missuppfattat artikeln, eller…?
Låt mig ta ett par exempel: Artikeln börjar med en något märklig historieskrivning, som mynnar ut i slutsatsen att ”bibelläsningen är inget måste”. Det må så vara, att många generationer kristna inte har haft någon egen bibel, men jag är övertygad om att de var mycket mer bibelbrukare än vad jag och många med mig är. Även om de inte var och en personligen ägde en bibel, så levde de i och av Ordet. I annat fall var de inga levande kristna. Dessutom bör man betänka att de var förskonade från den tröstlösa informationsmängd som vi i vårt samhälle är utsatta för.
Vidare sägs det att bibelläsningen är ”en god möjlighet att dagligen bli stärkt och förnyad i tron”. Finns det då några andra sätt att komma till tro, bli bevarad och förnyad än genom Ordet? Det är alltså inte bara en möjlighet, det är absolut nödvändigt för den som vill bli bevarad att leva av Ordet. För Ordet är Ande och liv. I oss själva är vi bara kött och död.
När Jesus talade om detta, ”drog sig många av hans lärjungar tillbaka, så att de inte längre följde honom”, står det i Joh. 6:66. Varför då? De hade för sig att man kunde vara kristen utan att vara helt beroende av Jesus, utan att behöva ”äta hans kött” och leva av hans Ord.
Det är sorgligt när människor öppet lämnar Jesus. Men det är minst lika sorgligt med var och en som bedrar sig själv genom att i sitt inre avfalla från Ordet, samtidigt som man bibehåller det yttre skenet. Måtte Herren utrannsaka oss och leda oss på ”den eviga vägen”!
När Jesus sedan frågar de tolv om också de vill gå bort, svarar Petrus: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” Petrus hade förstått att utan Jesu Ord, inget andligt och evigt liv. För honom var det nog ingen tvekan om, huruvida han behövde umgås med Jesus, det eviga livets Ord, varje dag eller bara vid färre tillfällen i veckan.
Till sist ett ord ur andaktsboken Ett är nödvändigt av Hans-Erik Nissen: ”Det viktigaste i ett Guds barns liv är Herrens ord. Utan hans ord når vi inte himmelen, för Jesus är ett med Ordet, och honom förutan finns ingen frälsning. Därför finns det bara en sak för dig och mig att göra: Vi måste ta konsekvenserna av att endast ett är nödvändigt: Vi måste låta Guds ord inta främsta platsen i våra liv!”
Jan Johansson, predikant, Vännäs
Redaktörens svar:
Tack för dina synpunkter, Jan! Det är viktiga saker du tar upp. Din insändare visar att jag kan behöva förtydliga mig.
Min artikel ”Bli en bibelbrukare” var en introduktion till den bibelläsningsplan vi publicerar i Till Liv. Rubriken anger syftet med såväl artikeln som bibelläsningsplanen – att hjälpa våra läsare till ett flitigt bruk av Skriften. Enskilda, lite klumpiga formuleringar, kan möjligen förstås på annat sätt, men knappast helheten.
I alla tider – också i våra dagar – är det nödvändigt för en kristen att ständigt leva i och av Guds ord (vilket djupast sett är Jesus Kristus själv). Om himlen ska bli vårt arv, är det nödvändigt – och inte bara en möjlighet – att vi livet igenom låter Ordet döma, trösta och vägleda oss. Men det är inte riktigt detsamma som att man dagligen absolut måste läsa Bibeln. Under större delen av kristendomens historia har kristna litat på Ordets löften och strävat efter att leva enligt Jesu vilja utan att läsa Ordet på Bibelns blad. De har levt av Ordet genom att i sitt hjärta och i sin bön bära gudstjänstens förkunnelse och sånger. Så kan levande kristna ha det i dag också. I vår tradition har många levt i och av Ordet genom att ta del av Rosenius’ dagbetraktelser, utan att dagligen läsa sin egen bibel. Men jämte detta är den regelbundna bibelläsningen högst nyttig och en ovärderlig hjälp för just det nödvändiga – att leva av och i den levande Gudens ord. Därför fortsätter vi att ivrigt uppmuntra till regelbunden – helst daglig – bibelläsning. Följ gärna planen i Till Liv (se sidan 15)!
De saker du reagerat över i min artikel hade syftet att hjälpa dem som ofta misslyckas med sin bibelläsning till att på nytt ta sig an den med glädje, med förväntan om att Gud talar. Att inte längre se den dagliga läsningen som en börda och ett ok (vilket vår gamla, onda natur ju vill få oss att känna), utan som ett oerhört privilegium som Gud gjort möjligt just i vår tid.
För somliga som jag mött har bibelläsningen blivit en laggärning. I svaghetstider när den inte fungerar vågar man inte räkna sig som kristen. Men Guds nåd är större än vårt bristfulla bruk av Bibeln. Tack och lov! Och att hålla fast vid Guds nåd i Kristus är nödvändigt för allas vår frälsning.