Är du född på nytt? Somliga tycker att det saknas något hos dem. De vågar inte säga: ”Jag vet att jag är frälst!” De vågar inte, därför att de inte haft någon tydlig omvändelseupplevelse. De lever i ett ovisshetens halvdunkel, i landet mitt emellan. De skulle vilja ha en upplevelse, ett ”kvitto” från Gud på att de är frälsta. Men eftersom den föreställda upplevelsen uteblivit, vågar de inte riktigt räkna sig som Guds barn.
Upplevelseträlen har fokus på sig själv. Det ska hända något hos mig. Jag väntar på en upplevelse, att komma ”andligt upp” – en upplevelse av att Gud öppnar mina ögon, befriar mig, ger mig frid och glädje. Eller… kanske en nerlevelse – att jag måste ner innan jag vågar ta till mig Guds nåd. En bestämd känsla av andlig förtvivlan och gammeldags syndanöd, verklig ånger.
FRÄLST UTAN UPPLEVELSE?
Det är sant, det finns människor som kan vittna om en omvändelseupplevelse. En del kan till exempel säga: ”Allt var helt mörkt, men just när jag läste den versen öppnades mina ögon. Jag var frälst!” Upptäckten av evangeliet kom plötsligt, som en blixt från himlen. Även Bibeln återger sådana händelser, Paulus’ omvändelse till exempel. För flera av Jesu lärjungar får vi däremot intryck av att det gick mycket långsamt, mer som en stilla soluppgång.
Nu är det väsentliga emellertid inte hur vi kommer till insikt om evangeliet. Det väsentliga är att vi gör det. Bibeln berättar om något som en gång har skett. Det är det Herren vill göra oss uppmärksamma på.
Att känna efter är att lyssna på sig själv. Men Ordet riktar fokus på något helt annat: ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid och genom hans sår är vi helade.” Hur kändes det att läsa detta? Bra? Kanske ingenting? –Ditt svar spelar ingen roll! Det är hur det står, som spelar roll. Bara det. Skriften allena. ”Genom hans sår är vi helade.”
DET ÄR SOM DET SKA VARA – MED JESUS
Det är sant att vi saknar något. Våra synder är i högsta grad verklighet. Det framhåller även Bibeln: ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.” (Jes. 64:6.) Men det är en annan sak som också i högsta grad är verklighet: Herrens nåd, för Jesu skull.
Våra synder har kastats bakom en väldig rygg. Gud ser dem aldrig mer. Vad ser han då? Han ser ett offerlamm. Han ser såren i Jesu händer. Han minns tårarna och hör ropen från Getsemane. Han minns törnekronan, korset, blodet som borttagit världens synder.
Vad är frälsningsvisshet – visshet om att det är som det ska vara med mig? Nej! Visshet om att jag har haft en upplevelse, som förde mig in i det nya livet? Nej! Frälsningsvisshet är inte att det är som det ska med mig utan att det är som det ska med Jesus. Frälsningsvisshet får jag inte genom att undersöka egna reaktioner, utan genom att undersöka i Ordet om Jesu gärning håller måttet. Om det Jesus gjorde för att sona våra brott och överträdelser räcker till inför Guds heliga ögon. Håller det, får jag vara trygg!
VÅRA INVÄNDNINGAR
– Ja, men jag… jag har aldrig blivit verkligt berörd av Guds Ande. Jag har ingen äkta kärlek till Jesus. Jag klarar det inte. Jag kan inte tro detta. Jag kan inte, jag kan inte, jag… Jag!
Detta är vårt stora fel: vi är helt upptagna av vårt jag. Fast vi märker att vi inte är sådana som vi borde vara, fortsätter vi ändå att hoppas. Det gör inte Herren. Tvärtom. Han, som vet allt, har helt räknat ut oss. Han säger bedrövad: ”Den bäste bland dem är som ett törnsnår, den ärligaste värre än en törnhäck.” (Mika 7:4. )
Men Herren talar till oss som en försonad Gud. Han har mött vårt jag med ett annat jag: ”Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser, för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.” (Jes. 43:25 .) Guds jag får vi hoppas allt gott ifrån – hur det än känns. Frälsningsvisshet får vi genom Ordet, och genom att i bibelställe efter bibelställe upptäcka att Ordet faktiskt vittnar till vår fördel.
Att det är svårt att tro sig vara frälst, när det inte känns någonting eller känns som om Gud är vred på mig, har många erfarit. Så här skriver två klassiska väckelseförfattare – Anders Nilsson och Lina Sandell:
Vad du känner, ser och tycker, o, det väges aldrig här. Fastän mycket här dig trycker, är du friköpt som du är.
Väl är det svårt att se det så, men Ordet ljuger ej; och om än känsla och förnuft beständigt ropar nej, det står ju dock i Ordet så; jag litar däruppå och sjunger: Ära vare Gud, vars nåd har ställt det så!
ORDET FÖRSÄKRAR!
I en sång av Fanny Crosby sjunger vi: ”Saliga visshet – Jesus är min…” Sången är skriven på engelska och med en ordagrann översättning skulle det egentligen stå: ”Saliga försäkran – Jesus är min.”
Vissheten om att Jesus är min är inget som kommer ifrån människan själv. Frälsningsvissheten – frälsningsförsäkringen – står Bibeln för!
En man fick frågan om han var frälst. Han svarade: ”Vänta ett slag, så ska jag gå och se efter!” Han kom tillbaka och sade: ”Jo, det står så i Bibeln.”
1600 -talsteologen Christian Scriver uttrycker det så här: ’”Även om alla djävlar skulle säga dig att dina synder inte är dig förlåtna, så ska du inte tro dem. Kristus har dött för dig. Och känner du nu inte frid och glädje i ditt hjärta, utan bara skräck och ångest, så ska du veta att här är det inte frågan om att döma efter dina känslor, utan bara efter Guds Ord.”
”Man får vara trotsig”, sa en äldre kvinna. Tro är att vara tro -tsig. Trotsig mot själafienden och mot det egna förnuftet.
När vi en dag går in i evigheten, kommer vi att märka att det blev som Jesus sagt. Jesu löfte håller. ”De gick och fann att det var som han hade sagt till dem.” (Luk. 22:13 .) Löftena står kvar. Den dagen ska det inte heta: ”Tro utan att se” utan ”Se honom som han är.”
Till dess har vi Guds Ord på saken. Låt oss nöja oss med det och inte gnälla: ”Ja, men…” utan säga: ”Ja, amen!”
BÖN:
Herre Jesus, tack för syndernas förlåtelse! Du har sagt, i ditt Ord, att jag i dina sår är helad. Du har också lovat, i ditt Ord, att den som kommer till dig aldrig någonsin ska bli utkastad. Du har även sagt att himmel och jord ska förgås, men inte ditt Ord. Du som inte kan ljuga, tag mig som jag är och låt mig till sist få komma till himlen! I Jesu namn.Amen.
Daniel Brandt
Studerande, Umeå