”O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!” (Rom. 11:33a.)
Det har förunnats människor att under korta ögonblick i livet få en större skymt av den Högste, av Gud av evighet. Annandag Påsk får vi i kyrkor och bönhus lyssna till berättelsen om två mäns vandring till byn Emmaus. Det är två män i djup sorg. En tredje sluter upp. Gud själv går, ej igenkänd, vid deras sida. Som en initierad främling förklarar han Guds hemligheter. Han ställer sig som om han vill dra vidare, men bjuds in. Och väl där förvandlas han från att ha varit gäst vid männens bord till deras värd. Han bryter brödet… Då känner de igen honom. Efteråt säger de till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss?”
Bibelns ord om människan som skapad till Guds avbild ger oss viss, begränsad förståelse om Guds gestalt. Men särskilt den inkarnerade Guden, Jesus Kristus, förmedlar till oss en bild av Guds väsen. Vi människor behöver bilder av Gud, men inga bilder avbildar honom. Han är inte ett föremål i tiden med längd, bredd, höjd och ålder. Vi försöker teckna hans väsen med uttryck som att Gud är väldig, hans makt känner inga gränser, hans visdom är outtömlig, hans kärlek kan inte hindras. Beskrivningen har genomgående ett enda fel: Gud är mer. Vi kan försöka med kraftfullare uttryck: Gud är den Absolute, han är all Sannings källa, han är Livet. Det är sant. Men: Gud är mer.
Efter att på Sinai berg ha mött Gud måste Mose – för folkets skull – täcka för sitt ansikte med en slöja. Blotta återskenet av att Mose hade vistats i Guds närhet gör folket förskräckt. Vi som inte var med vid Sinai gör oss föreställningar om hur det kan ha varit. Något alldeles exceptionellt! Ja, det kan vi vara ense om. Genom ett ”nyckelhål” fick israeliterna se in i evighetens värld – och förskräcktes. Så kanske också vi reagerat. Likväl – Gud är mer.
Att en klar sommardag ligga i hängmattan och se rakt ur i världsrymden reser frågor. Likaså, att se in i en enda blommas praktfulla färgspel; eller att studera småkryp och följa fåglarnas ihärdiga kamp. Vad finns bortom universums gräns? Hur kan Gud hålla sin hand över allt detta? Ingen sparv faller till jorden hans vilja förutan. Gud är stor som gjort allt detta. Men Gud är mer. Att skapa himmel och jord, växter, djur och människor kostade inte Herren Gud särskilt mycket. ”Han sade och det vart, han bjöd och det stod där.” Att lösa oss människor ur syndens och dödens band krävde Guds Sons lidande och död. En författare ställer frågan: Är nåden billig eller dyr? En annan svarar: Vi skapades med ord, men köptes med blod!
Det var något mycket mer att Gud själv en dag gick här ibland oss, utsattes för hån och plågor och till slut lät sig dödas av dödliga människor. Han som var rik, blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika. Har du tänkt på det? Och har du tänkt på vad det står i Rom. 5:20b? ”Men där synden blev större, där överflödade nåden mer.” Läs gärna också Ef. 3:14–19.
Lars Göran Brandt Vännäs