Långt bättre än finaste guld

Vem klappar så sakta i aftonens frid
på ditt hjärta?
Vem nalkas med läkedom, ljuvlig och blid
för själens förborgade smärta?

Kanhända du hörde det klappandet förr
och den rösten?
Vill ännu du dröja att öppna din dörr
för livet, för himmelska trösten?

Du känner det ofta så ödsligt och kallt
mitt i världen;
du känner det nästan som fattades allt,
trots glansen av yrande flärden.

Var ros här på jorden sitt törne ju har,
men den friden,
som Jesus dig ger, intet törne har kvar,
när dagen en gång är förliden.

Vad är väl på jorden all ära och glans
och all lycka
mot lyckan och äran att helt vara hans
och låta av honom sig smycka?

Så öppna i dag för den vän, som så huld
dig begåvar
med skatter, långt bättre än finaste guld,
och krona och rike dig lovar!

Lina Sandell-Berg 1870

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan