Josua bok har sitt namn efter bokens huvudperson: Josua, Nuns son. Om han också är författare till boken vet vi inte.
Boken handlar om den händelserika tid då Israels barn efter de fyrtio åren i öknen når löfteslandet, intar det och fördelar det mellan stammarna. Bokens händelser omspänner ungefär tiden 1406–1375 f. Kr.
Boken kan delas in på följande sätt: 1) Övergången över Jordan, kap. 1–5, 2) erövringen av landet, kap. 6–12, och 3) fördelningen mellan stammarna, kap. 13–24.
GUD GER ISRAELS BARN LANDET
Mose var nu död och Josua hade fått ta över som folkets ledare. Gud ger löfte om att vara med honom. På det löftet skall han gå och föra folket in i löfteslandet Kanaan.
Ofta spelar förbundsarken en roll i berättelserna, förmodligen för att alla skulle förstå att Gud var den som ledde sitt folk till framgång. Så stannade exempelvis Jordans vattenflöde, då prästerna med arken ställde sig mitt i flodfåran – folket kunde gå torrskodda över! Sedan erövrade de Jeriko på ett sätt som en människa aldrig hade kunnat tänka ut – med arken främst i ledet skulle folket i sex dagar tåga ett varv runt den väldiga stadsmuren. På den sjunde dagen skulle de gå sju varv. Och muren rämnade! Gud gjorde det! De fick lära sig att det var genom Guds kraft som landet skulle intas.
Det fanns endast en sak som kunde hindra folket från att inta landet – deras egen olydnad och synd. Den läxan fick de lära sig, då de försökte inta den mindre staden Ai, uppe i den centrala bergsbygden – se kap. 7–8.
LANDET FÖRDELAS
Snart var hela landet intaget. Det fördelades då på de olika stammarna. Av dessa hade Rubens, Gads och halva Manasses stam redan på Moses tid fått sina arvslotter på Jordans östra sida. Genom lottkastning fördelades nu landet mellan de övriga stammarna. Aser, Naftali, Isaskar och Sebulon fick ett område i norr, som senare i stort sett kom att motsvaras av Galileen. Den kvarvarande hälften av Manasses och Efraims stam tilldelades ett område som på nytestamentlig tid kom att motsvaras av Samarien. Benjamin, Juda och Simeon slutligen fick sina områden längst i söder – det som NT kallar Judeen. Levi stam tilldelades inget eget landområde. De fick i stället 48 kringspridda städer.
DOMARTIDEN TAR VID
Efter erövringen flyttades tabernaklet från Gilgal till Silo (inom Efraims område). Därmed blev Silo landets religiösa centrum för en tid framöver, under hela den kommande domartiden.
I och med att landet var intaget och fördelat var Josuas uppdrag slutfört. Han samlade hela folket och påminde dem om Guds välgärningar och förbundet med Herren förnyades. Sedan dog Josua, ungefär 110 år gammal. Och domartiden tar vid.
ATT SÄRSKILT TA TILL SIG
- I 2–5 Mosebok skildras hur den första delen av löftet till Abraham blev uppfyllt – hans säd blev talrik som stjärnorna på himlen. Josua bok visar hur den andra delen av löftet infrias – det talrika folket fick sitt utlovade land. Och detta trots att folket så ofta svikit Herren. Herrens löften står fast! Han håller sitt ord!
- Josuaboken visar tydligt hur Gud ger sitt folk seger över varje fiende, när de tror på och följer honom. Här kan vi stärkas i kampen och hoppet om slutlig seger över alla onda makter – Satan, synden, köttet och världen.
- Josua själv är en förebild till Kristus. Hans namn betyder ”Herren frälsar”. (Dess grekiska motsvarighet är namnet Jesus!) I likhet med Josua leder Jesus i dag Guds folk till seger, och han för dem in i löfteslandet, himlen!