Alve Svensson i kyrkomötet
Från Kyrkans Tidning (nr 42) hämtar vi den positiva nyheten, som bör följas av våra förböner, att den för många av tidningens läsare välkände kyrkoherden i Hjärsås församling, Alve Svensson, tog en plats i det nya kyrkomötet. Av över 100 nykomlingar har bara två kryssats in. Med 970 kryss fördes Svensson från femteplatsen på valsedeln så högt upp att han blev invald. Säkert är de många med anknytning till MBV som satt ett kryss för honom.
S-ja till homoadoptioner
Nya Dagen kommenterar i en ledare (9/11) beslutet i socialdemokraternas kongress att säga ja till att homosexuella skall kunna prövas för internationella adoptioner. Beslut togs med en rösts marginal och ”efter ett intensivt och framgångsrikt lobbyarbete av ungdomsförbundet och framförallt av Riksförbundet för likaberättigande, RFSL, som lyckats göra adoptionsfrågan till en symbolfråga för homosexuellas rättigheter”. Nya Dagen anmärker att beslutet bortser från barnens bästa och därmed strider mot FN:s barnkonvention, som stadgar att vid alla åtgärder som rör barn ”skall barnets bästa komma i främsta rummet”. Man finner det mycket märkligt att det nu i Sveriges riksdag lär finnas en parlamentarisk majoritet för att göra precis tvärtom, och låta vuxna homosexuellas krav gå före barnens behov. Ledaren avslutas: ”En riksdagsmajoritet står beredd att överge barnens bästa för att bocka av en nytt leveranskrav på RFSL:s önskelista. Denna iver att inte avvika från den politiska korrekthetens mönster, som skapas av en liten men mäktig kultur- och massmediaelit i storstäderna, är obegriplig. Och i detta fall djupt beklaglig.”
Låt friskolorna leva!
På s-kongressen beslöts också att driva hårdare regler för friskolorna, med väsentligt förstärkt kommunalt inflytande. I denna fråga lär det dock inte finnas majoritet i riksdagen eftersom miljöpartiet och de borgerliga partierna går emot skolministerns proposition. Nya Dagens ledare (9/11) kommenterar: ”De socialdemokratiska traditionalisternas motstånd mot friskolor är en del av deras allmänna motstånd mot privatisering av den offentliga sektorn. Men det bygger också på en ideologi som utgår från att staten vet bäst, och att barnen ska formas efter den medborgarmall som överheten tillhandahåller. Detta krav på ideologiskt betingad centralstyrning måste avvisas med kraft. Låt friskolorna leva!”
Kristna förföljs
Trons Värld (1/11) skriver om globala trender i förföljelsen av kristna och menar att den främst äger rum i muslimska länder: ”I nästan varje del av Afrika upplever kyrkornas ledare den växande islamvågen som ett av de största hindren för den fria kristna tron. Denna islamvåg drivs huvudsakligen av muslimska fundamentalister som vill att islams ’sharia’- lag skall gälla i hela landet.”
Koranen och Bibeln
I debatten i Nya Dagen om hur kristna skall betrakta islam har också P-O Haraldsson deltagit (19/10). Han tjänstgjorde en tid på ett sjukhus i Östafrika och bevittnade att muslimer inte var så fredliga gentemot kristen tro, som ibland görs gällande. Väl hemma i Sverige igen började han därför läsa Koranen: ”Det uppmanar jag alla att göra. Den gav mig en ny kärlek till Bibeln. I Koranen fann jag förklaring, både till smädelserna, intoleransen mot andra religioner i den muslimska världen och till de obegripliga grymheterna på Manhattan som Usama bin Ladin vill samla den muslimska världen kring. ’När ni möter de otrogna så halshugg dem tills ni anställt ett blodbad bland dem. Slån dem i bojor’ (Sura 47:4). ’Muhammed är Guds apostel, och de som följa honom, äro fruktansvärda mot de otrogna, men barmhärtiga mot varandra’ (Sura 48:29). De som omvänder sig till kristen tro ska stympas korsvis. Det är i sanning långt från vår kulturtradition, och man får lätt en kvävande känsla.”
Kyrka och Folk (nr 45) anger vilken attityd som måste vara den kristna: ”Kyrkan måste ha integritet nog att säga nej till islams läror, men ja till att visa kärlek mot muslimer.”
Islam – en kissekatt eller tiger?
Relationen mellan kristna och muslimer samt mellan kristen tro och Islam har varit på tapeten i media sedan terrordåden i USA i september. Särskilt har Stanley Sjöberg tagit till orda och påpekat den oerhörda naivitet inför islam som finns bland både kristna samfundsledare och ledande opinionsbildare i Sverige. Man inbillar folk att intolerant muslimsk ideologi bara omfattas av en minoritet.
I debatten har även Rune Imberg deltagit. I Nya Dagen (16/10) ställer han frågan om Islam är en gullig kissekatt eller en respektingivande tiger. Gentemot kristen tro är Islam snarast en tiger, menar Imberg: ”I dagsläget finns det bara två världsreligioner med globala ambitioner och exkluderande karaktär, nämligen kristendom och islam. För kristen del är de globala ambitionerna inbyggda i missionsbefallningens ord om att göra alla folk till Jesu lärjungar. Jesus själv poängterade också kristendomens exkluderande karaktär. Han framställde sig inte som en (frälsnings) väg till Fadern, utan som (den enda) vägen. – – – På motsvarande sätt har islam globala ambitioner, vilket redan ordet ’islam’ antyder. (Enligt Nationalencyklopedin betyder islam ’underkastelse, kapitulation’.) Visst tolererar de flesta muslimskt styrda länder de så kallade ’dhimmis’ (’skriftens folk’, i första hand judar och kristna), men det handlar bara om att tolerera – icke-muslimer innehar sällan fullständiga rättigheter. Och nåde den muslim som blir kristen!”
Sedan ger Imberg ett par exempel på kristna med muslimsk bakgrund som han mött under sin tid som missionär för MBV i Kenya. I båda fallen var det med verklig, påtaglig fara för sina liv som de omvänt sig till kristen tro.
Till sist skriver Imberg: ”I Sverige finns det hundratusentals muslimer som sedan länge kunnat verka fritt, men i Saudiarabien är det krimminellt att fira gudstjänst. Borde vi inte reagera mer kraftfullt mot detta? Visst gäller orden i Hebr. 13:3 även de kristna som är fängslade för sin tro i den muslimska världen och inväntar straff, kanske till och med avrättning! ’Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp.’”
red.