Mission på hemmaplan

Så kallade Alpha-kurser startas lite här och var. Är det en nymodighet bara eller något som är värt att satsa på? I S:t Pauli församling i Göteborg har man genom personliga inbjudningar och kontakter fått människor intresserade av att gå kursen. Vi intervjuar kontraktsprosten em. Sture Hallbjörner, som är Alpha-ledare i församlingen.

Så kallade Alpha-kurser startas lite här och var. Är det en nymodighet bara eller något som är värt att satsa på? I S:t Pauli församling i Göteborg har man genom personliga inbjudningar och kontakter fått människor intresserade av att gå kursen. Vi intervjuar kontraktsprosten em. Sture Hallbjörner, som är Alpha-ledare i församlingen.

Vad är det som är bra med Alpha?

– Jag tror att det bästa med Alpha är att människor har chans att komma tillbaka till kyrkan för att få reda på vad kristen tro är. Många har gått och läst eller haft någon kontakt med kyrkan och längtar kanske efter en nystart, och då är det väldigt bra att bli inbjuden till en introduktionskurs. Jag tror att detta möter människors behov.

– Något som också är bra är att formen är väldigt enkel. Man äter tillsammans, någon berättar något och sedan sitter man ner och har en stunds samtal. Man behöver inte redovisa eller göra något särskilt.

 

Användbar handbok

När jag frågar om det finns några problem eller svårigheter med Alpha, svarar Sture att det kan vara svårt att veta på vilken nivå man ska lägga undervisningen, när man inte i förväg känner människorna och inte vet om deras frågor.

I Alpha-materialet finns en handbok för ledaren att följa, men Sture förhåller sig ganska fri till den, eftersom den är skriven av människor med anglikansk mentalitet och är väldigt svag när det gäller läran om Kyrkan. Den talar nästan inte om nådemedlen, men däremot betonas den Helige Ande väldigt mycket utifrån ett karismatiskt perspektiv. Med ”anglikansk mentalitet” menar Sture att den tar upp många exempel, roliga historier och lite grunda berättelser, som inte egentligen visar till Bibeln eller löser några allvarliga frågor. Därför förhåller han sig fri till boken i sin undervisning. Han tycker att det är viktigt att översätta den till den situation man befinner i. Där han anser att den är för pratig och ytlig, försöker han fördjupa den. Men han tycker inte att man behöver förkasta den, för ansatsen i den är god.

 

Bibelns lära om Jesus

– Boken är centralt kristen utifrån trosbekännelsens huvuddelar och Jesus är huvudpersonen. Därför kan jag använda den, framhåller Sture. Sen får man göra vissa tillägg. Det viktiga är att deltagarna får möta en undervisning från Jesus själv. Därför måste man också tänka på att tona ner sin egen roll som ledare.

När Sture undervisar tar han sin utgångspunkt i trosbekännelsen. Han tycker det är viktigt med ett högt tempo, för att undervisningen inte ska upplevas långtråkig utan tvärtom spännande, så att deltagarna längtar efter att få höra mer. Kursen är upplagd så, att deltagarna själva ska kunna ta ställning till kallelsen genom evangelium. –

Upplägget ska vara en form av en utmaning, så att man kan lyssna till en kallelse från Gud. I bästa mening är det tänkt att vara en slags evangelisationskurs. Man ska få en saklig undervisning i Bibelns lära om Jesus, och sen hoppas vi att den Helige Ande arbetar med den i vårt möte med människor, förklarar Sture.

– Att laga mat, prata och ha trevligt tillsammans är också viktig, men den sociala sidan av kursen får inte överdrivas, så att man pratar bort den.

 

Med Jesus i förgrunden

– Något som har stor betydelse är hurdana ledarna är. De bör ha mycket kunskap, vara rotade i den kristna tron och ha distans till sin egen tro och till den här uppgiften. De får inte vara så ivriga att de proppar deltagarna fulla med en massa bra svar och tänker att de måste ha omvänt någon efter två gånger, för så fungerar det inte i vår kultur. De får inte vara rädda för att umgås med folk på ett sunt sätt utan bör vara sig själva och bjuda på sig själva. Det är jätteviktigt.

Innan kvällen börjar träffas ledarna och ber för kvällen, för deltagarna och inte minst för varandra.

– Mötet med okända människor i så allvarliga ting som att tala om Gud är inte alltid så lätt. Vårt största problem är att vi utandas präktighet, tycker oss ha alla svar och ger dem på en gång. Då behöver man få styrka att kunna låta Jesus vara i förgrunden. Det är inte jag som ska säga en massa saker. Jag ska bara förmedla vad han säger, understryker Sture.

 

Gudstjänsten en fortsättning

Som uppföljning av Alpha-kursen erbjuds något som heter Beta, men denna fortsättning har man inte satsat på i S:t Pauli församling. I stället har man börjat med något som kallas ”församlingsskola för vuxna” på söndagar före gudstjänsten. Dit är alla välkomna och några f.d. Alpha-deltagare har börjat där.

– Alpha får inte bli en verksamhet. Målet måste vara deltagande i gudstjänsten. Om man får en kallelse av Jesus, så måste man ana att den kallelsen har att göra med att fira gudstjänst och få mer undervisning i predikan, betonar Sture.

– Är det någon som har börjat gå i kyrkan efter Alpha-kursen?

– Inte många, men några, och det är väldigt roligt att vi får se att Gud vill använda detta som ett redskap. Mänskligt sett hade de kanske inte gjort det utan denna kurs. För dem har den betytt att de på allvar börjat delta i gudstjänsten.

När jag frågar Sture om han skulle vilja rekommendera andra att starta Alpha-kurs svarar han: – Det är så konstigt med oss svenskar. Vi är svaga för att det ska heta något märkvärdigt och komma utifrån. Då går vi på det. Alpha har ett gott rykte bland folk och en bra logo, och då är det bra att hänga på detta. Men samtidigt tycker jag egentligen inte att man behöver starta just en Alphakurs. Det skulle lika gärna kunna heta introduktionskurs i kristen tro. Själva idén är jättebra! Våra församlingar måste vara missionerande församlingar på hemmaplan. Det är jätteviktigt att vi konkret utför missionsuppdraget.

Eva Appell Göteborg

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan