Tankar över ett frimärksalbum

Kung Nebukadnessar till alla folk och stammar och språk som finns på hela jorden. Mycken frid vare med er! Jag har funnit för gott att härmed kungöra de tecken och under som den högste Guden har gjort med mig. Ty stora är förvisso hans tecken, och mäktiga är hans under. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från släkte till släkte. Dan. 3:31–33.

Detta är ju kinesisk historia, tänker jag och vänder försiktigt på bladen i frimärksalbumet. Det märks att min lärarkollega, som äger albumet, haft många år på sig för att samla. Populära motiv är kinesiska muren och den förbjudna staden, djur och landskap, tempel och modern arkitektur. Konfucius, Engels och Marx är motiv som varje kines känner igen. Frimärken från 1960-talet ger en glättad bild av arbetsgemenskap, välstånd och framtidstro. Flera sidor ägnas åt en gång mäktiga män som inte längre är i livet: Lenin, Zhou Enlai och Mao.

I Bibeln, i Daniels bok, berättas det om kung Nebukadnessar. Han lät uppföra en stor gyllene staty, som alla hans undersåtar skulle tillbedja. Trots att det var förknippat med dödsstraff att inte tillbedja bildstoden, fanns där tre män som vägrade att lyda ordern. De kunde inte tänka sig att låta någon annan inta Guds plats. Vi känner till resten av historien: De tre männen kastades i den brinnande ugnen, och plötsligt såg kungen att de var i sällskap med en fjärde man, som såg ut ”som om han var en gudason”. Elden lyckades inte förtära männen och de räddades till livet.

Jag betraktar porträtten på frimärkena och tänker på det stora inflytande dessa personer haft på människors liv. Under långa tider förbjöds deras undersåtar att utöva sina olika religioner. Några av dem som vägrade att foga sig fick sätta livet till, andra överlevde. I dag är det en helt annan öppenhet i stora delar av Kina – men under kontrollerade former. Många bekänner sig till kristendomen, ännu fler till buddhismen.

När jag bläddrar vidare i frimärksalbumet hittar jag mycket riktigt några frimärken med motiv med Buddha och andra gudar. En av mina elever, som fungerar som tolk mellan mig och läraren, berättar ivrigt om de stora templen med dess gyllene buddhor som finns över hela landet. Så fastnar min blick på ett uppslag med flera rader av frimärken från en ö i Stilla Havet. Alla har de samma motiv: Maria, Josef och Jesus.

– Det är en mycket berömd gud, förklarar tolken. Min mamma ber till honom. Men jag tycker bättre om Buddha, han är mycket större och finare. et har blivit mycket senare än jag tänkt mig, när jag går hem i torsdagskvällen. Jag funderar på våra svenska gudar: karriär, välstånd, status, bekvämlighet, önskan att vara beundrad… Och så tänker jag på alla dem – både i Sverige och i Kina – som även i dag väljer ”den berömde guden”, han som inte är lika ”stor och fin” som andra gudar. Trots att det ibland kan kosta dem allt. Hans rike är ett evigt rike, och hans välde varar från släkte till släkte.

Gunnel Hjort missionär i Kina

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan