Låt sanningen höras

De senaste tio åren har svenska folkets åsikter om homosexualitet radikalt förändrats. De homosexuellas organisationer har lyckats väl med sin marknadsföring, och i takt med att folket byter åsikt ändrar nu också kyrkan av allt att döma sin hållning.

I dagarna kommer den av kyrkomötet tillsatta arbetsgruppen med sitt betänkande om vilken väg Svenska kyrkan skall välja i fråga om synen på homosexualitet, välsignelse av partnerskap, offentlig akt m.m. Kommittén hade svårt att enas och några medlemmar lär ha reserverat sig.

Av allt att döma verkar inte den linje som är Guds Ords i frågan få segra. Det som Bibeln kallar ”skamligt” blir nu försvarat, normaliserat och välsignat. Och kanske är det inte så konstigt – kyrkan har alltför ofta visat sig vara trendkänslig i stället för bibeltrogen.

Men kristna måste om och om igen rådfråga Skriften och böja sig för de sanningar som den håller fram. Det gäller också i frågor som är kontroversiella i samtiden. Kristna ansvarar för sina ställningstaganden inför Gud själv (1 Kor. 4:3) och inte främst inför rådande samhällsopinion.

I Romarbrevets första kapitel beskriver Paulus vad som händer med människor som undertrycker sanningen och framhärdar i att leva mot Guds vilja. Guds vrede väcks över ogudaktigheten och han låter dem gå den väg de själva valt och leva ut sina begär och sin själviskhet. Följden blir att synden får fritt spelrum. Girighet, förtal, olydnad mot föräldrar, kärlekslöshet, otrohet och homosexuellt leverne (Paulus nämner åtskilliga exempel) breder ut sig i ett samhälle, där människor inte vill veta av Gud och hans vilja. Mänsklig gemenskap faller sönder. Är det inte detta vi ser i vårt folk i dag? Guds dom över vårt folk bör driva oss till bön för vårt folk, svensk kristenhet och – inte minst – oss själva! Grundproblemet är inte att homosexuella relationer erkänns, utan att vår samtid inte vill veta av Gud!

Utifrån Bibeln är det omöjligt att försvara homosexuellt leverne. Homosexualitet är emot Guds goda skapelseordning, som aldrig kan upphävas. Homosexuella handlingar är synd mot naturen och den som medvetet trotsar Guds Ord, i denna fråga eller i andra, utestänger sig själv från Guds rike: ”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike!” (1 Kor. 6:9–10; se också 1 Tim. 1:8–11 och 1:26f.) Så allvarlig är synden – all synd! Därför får vi inte försumma att på ett klokt sätt visa människor på Guds tanke med sexualiteten, att dess plats är i äktenskapet mellan man och kvinna.

Samtidigt som vi är tydliga med att framhålla att Bibeln avvisar utlevd homosexualitet behöver vi öva oss i att visa omsorg mot dem som kämpar med sin homosexuella identitet. Bibelns undervisning måste framhållas med stor kärlek, på ett själavårdande sätt, utan fördomar, utan lättvindiga, generaliserande kommentarer eller tvetydiga skämt. Homosexuella får aldrig känna sitt värde som människor ifrågasatt. Deras läggning är en följd av att de lever i en fallen, förvriden värld. De längtar efter värme, omtanke och kärlek. Det bör vi visa dem. En del kan få hjälp att ändra inriktingen av sin drift. För andra verkar detta svårare, även om de är starkt motiverade; de behöver hjälp för att orka välja att leva avhållsamt. I vår sexualfixerade kultur behöver vi visa att ett avhållsamt liv inte är omöjligt, utan kan vara mycket rikt.

När vi talar om homosexualitet bör vi följa en god princip i all undervisning i kristen etik och tala som om en bekant homosexuell person var närvarande. Men det innebär inte, att vi får ändra eller mildra Bibelns hållning. Att uppmunta människor som kämpar med sin sexuella identitet, att följa sina känslor i handling skulle vara en björntjänst. Äkta kristen kärlek och omsorg kräver att vi talar sanning.

Fredrik Carlsson redaktör

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan