Missionsnytt

KENYA

Det är med stor glädje och tacksamhet till missionens Herre som vi presenterar tre missionärskandidater, som svarat ja på kallelse från MBV:s styrelse till tjänst i Kenya. I samråd med ELCK planeras att de ska arbeta i ett gatubarnsprojekt i Nakuru. Under andra hälften av vårterminen ska de gå en utresekurs och även läsa swahili vid SIDAs utbildningscentrum i Härnösand. Utresa planeras till månadsskiftet augusti-september. Vi återkommer senare med mera information om gatubarnsarbetet i Nakuru.

Rakel Smetana föddes 1972 och är uppvuxen i Vännäs. Efter avslutade gymnasiestudier arbetade hon ett par år i en livsmedelsbutik, varefter följde ett års bibelskola på Fjellhaug Bibelskole i Norge. Rakel har länge känt en kallelse till missionsarbete likaväl som till barn- och ungdomsarbete. Detta senare har hon realiserat genom arbete i NLM:s regi i Hamar, Norge, som korttidare i Umeå/Vännäs, genom deltagande i läger, vid konfirmandkurser och i körverksamhet. Under sin utbildning gjorde hon praktik i ett gatubarnsprojekt i Kisumu, Kenya. Efter socionomexamen har hon fram till nu arbetat som behandlingsassistent på ett boende för utsatta kvinnor.

Rakel skriver: ”Under min tid i Kenya fick Gud lägga en nöd i mitt hjärta, en nöd för den andliga och sociala misären i landet. Så många människor som lider, både andligt och socialt, och så många som inte känner Jesus som sin personlige Frälsare – – – Det är en stor nåd att få vara i Guds plan. Ja, ofattbart stor nåd, att han frälst mig och, trots min ovärdighet, kallat mig att vara hans lärjunge, i Sverige eller i Kenya eller vart han än sänder mig.”

Helena Reuterdahl föddes 1976 och är uppvuxen i Sigtuna. Efter gymnasieskola gick hon ett år på Strandhems Bibelskola. Därefter följde uppgifter som korttidare ett halvt år i Stockholm samt ett år som barn- och ungdomsledare i Umeå/Vännäs. Sedan arbetade hon ett halvår som vårdbiträde. 1997 gifte sig Helena och Erik, född Helgesson. 1998 blev det flyttning till Norrköping. Helena genomgick en tvåårig utbildning i teckenspråk, varefter hon fram till nu har varit lärare för döva beteendestörda elever på en skola i Sigtuna. Helena skriver: ”På denna kallelse vill jag svara ja. Till Gud har jag gjort det många gånger, och härmed svarar jag ja även på styrelsens förfrågan. Min önskan är att få tjäna Gud och människor på det sätt och på den ort som Herren vill – – – Ofta har jag fått erfara vilken lerklump jag är. Kall, oformlig, ful, grå och oförmögen att själv göra mig duglig. Men en skicklig drejare får leran att mjukna…”

Erik Reuterdahl såg dagens ljus 1975 i Kenya och tillbringade i stort sett sina nio första levnadsår där. Vid återkomsten till Sverige bosatte sig familjen i Gullsjö utanför Umeå. Efter gymnasieskola följde för Erik värnplikt med jägarutbildning i Arvidsjaur och därpå ett år på Strandhems Bibelskola. Efter ett par år i Umeå med kortare studier, ett halvt år som korttidare och därefter praktiskt arbete blev Erik antagen vid Idrottshögskolan i Stockholm. Efter kandidatexamen har han fram till nu arbetat som idrottslärare på en kristen friskola i Sollentuna.

Erik skriver: ”Min själ sjunger om Herrens storhet och min ande fröjdar sig över Gud, min Frälsare.” Det är ungefär med den känslan jag med stor tacksamhet svarar ja på kallelsen att resa ut som missionär till Kenya för Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner. Tacksamhet, för att jag även i fortsättningen får arbeta under Guds ledning och gå hans ärenden på missionsfältet, och glädje, för jag vet att det är ett rikt och välsignat liv Gud låter mig leva. Jag är också väldigt entusiastisk och nyfiken på allt det nya jag kommer att få lära mig: språket, den kenyanska kulturen, nya människor, gatubarnsarbete…”

ERITREA

I e-post av den 17 januari skriver Ebba Göth från Asmara:

Vi har fått fira jul två gånger på två veckor. Den 6 januari hölls en välbesökt gudstjänst på kvällen. Barn och ungdomar stod för programmet, som innehöll mycket sång. På morgonen den 7 januari var det nattvardsgudstjänst i en fullsatt kyrka. Efteråt tesamkväm och fortsatt gemenskap ute på gården.

Där nåddes vi plötsligt av ett sorgebud, att evangelisten Tekleab i Adi Nefas på morgonen förlorat sin maka. Våra tankar gick till honom och hans familj. Vi besökte Adi Nefas den 23 december och fick då möta Tekleabs många söndagsskolbarn. Vi minns det höga berget med den fina utsikten! Där finns en ny, vacker begravningsplats – och nu ska Tekleabs maka få vila här!

Dagen därpå for vi till Adi Nefas. Enligt sed hade någon fått i uppdrag att gå runt i byn med sorgerop. Det betyder att något allvarligt inträffat, i detta fall att någon var död. Alla invånare kom ut ur sina hus för att delta i sorgen. Vi anlände tidigt, dimman låg tät och vi kunde inte se den närmaste bergstoppen. Det blåste en snål vind. Folk började anlända; från Asmara kom fullsatta bussar. Från byn kom stora skaror. Närmare tusen människor hade kommit för att visa sitt deltagande.

Kyrkans bil med den enkla kistan ledde tåget. Samtliga präster ställde upp i ett led på kullen. Vi fick höra jämmer och gråt från kvinnorna. Pastor Iyassu höll en predikan. När han hade svårt att överrösta gråterskorna, tog en av de många ortodoxa prästerna till orda: ”Sluta med er klagan”, befallde han. ”Lyssna i stället till Guds ord!” Medan sången ljöd ”Till det härliga land ovan skyn vi i tron skådar upp redan här” gick vi mot den öppna graven. Dimman och molnen låg kvar, men sikten uppåt kändes ändå kristallklar. Det kristna hoppet, att Herren känner de sina och kallar hem dem, när tiden är inne, blev en påminnelse för oss alla. Hur viktigt är det inte att var beredd när Herren kallar!

Pastor Tekeste, församlingsprästen, förättade jordfästningen, innan kistan sänktes i graven. Släktingar och närmaste vänner placerades på en kulle, alla defilerade förbi och visade på så sätt sitt deltagande.

Änkemannen Tekleab höll en predikan för de församlade. När vi tryckte hans hand sade han: ”Vi ska mötas hemma hos Herren!”

ETIOPIEN

Den 16–19 januari hölls i Addis Abeba konsultationer mellan representanter från MBV och den Lutherska Kyrkan i Etiopien (LCEt). Bengt Hjort har lämnat följande rapport:

Initiativet till dessa konsultationer kommer egentligen från LCEt, som förra året bad MBV att sända några från missionens ledning för samtal om vissa angelägna ärenden. Vid överläggningarna representerades LCEt av sin styrelse och MBV av Nils-Göran Nilsson, Jens-Aage Nielsen och Bengt Hjort.

Parterna gick in i dessa överläggningar med något olika målsättning och accentuering. LCEt:s styrelse presenterade inledningsvis bl.a. följande:

• LCEt:s arbete, fr.a. det utåtriktade evangelisationsarbetet, har expanderat starkt under senare år. MBV:s anslag har varit i stort sett oförändrade under de senaste 4–5 åren, vilket bidragit till att kyrkans ekonomi blivit mycket ansträngd.
• Skolarbetet är fortfarande en viktig gren inom kyrkan; inte minst i muslimdominerade områden. Den ansträngda ekonomin gör dock att man tvingas betala förhållandevis låga löner. Några skolor ger ekonomiskt överskott, andra behöver fortfarande ekonomiska bidrag.
• Kyrkan har en stark önskan att ha missionärer på fältet. Dels kan missionärer bidra med fackkunskap och erfarenhet, dels utgör de en viktig länk till missionsvänner i Danmark och Sverige.

Från MBV:s sida förmedlades bl.a. följande:

• MBV:s ekonomi är f.n. mycket ansträngd. Vi har, mänskligt sett, inte någon möjlighet att öka stödet till LCEt.
• Den missionsstrategi för Etiopienarbetet, som 1995 antogs av MBV och som presenterades för LCEt samma år, är utgångspunkt för MBV:s fortsatta stöd till LCEt. Ett viktigt syfte med strategin är att LCEt blir ekonomiskt självförsörjande inom en period på 10–15 år.

En stor del av tiden gick åt till att diskutera, och från vår sida, förklara och försvara MBV:s strategi. Detta visade sig givande och fruktbart för båda parter. Bl.a. noterade vi följande:

• En del av det som påpekats och föreslagits i MBV:s missionsstrategi är i dag en verklighet inom LCEt. Det gäller fr.a. det utåtriktade evangeliserande arbetet, i vilket flera församlingar tar ett stort ansvar.
• Förslag till ny konstitution för LCEt överensstämmer i stor utsträckning med missionsstrategin. Församlingarna kommer att ha en nyckelroll, samtidigt som det evangeliserande arbetet sätts i fokus.
• Från LCEt:s sida framhölls flera gånger vikten av att utarbeta en egen missionstrategi.

När detta skrivs är konsultationerna ännu inte avslutade. Vissa ärenden återstår. Ändå vågar jag påstå att överläggningarna varit öppna, konstruktiva och har genomförts i en mycket goda anda! Gud har ännu en gång visat att han är en bönhörande Gud!

Roland Gustafsson, Karin Gunnarsson