En bekymrad människa undrar:
Jag är ledsen över att jag ofta har handlat mot mitt samvete. Jag har många samvetssår som jag önskar få hjälp för. Jag vill ha ett gott samvete. Men jag är orolig över att min omvändelse kommer för sent. Jag har många gånger sagt nej till Guds nåd och nu är jag rädd att jag själv skall bli förkastad av honom.
Själasörjaren svarar:
Så länge en människa lever i världen kan inte omvändelsen komma för sent. Många kallas till vingårdsarbete i elfte timmen och erhåller full ”nådelön” (Matt. 20:9). Inget dröjsmål kan omintetgöra Guds kärlek. Omvändelsen kommer aldrig för sent för Gud, ty i hans ögon är det förflutna och framtiden alltid detsamma som den innevarande stunden.
Se på den botfärdige rövaren på korset! Den döende mannen hade ännu tid. Han bekände Kristus. Han fick förlåtelse för sina synder och löfte om det himmelska paradiset.
Så länge det heter ”i dag” söker Gud ivrigt efter vår omvändelse. Så länge den himmelske Brudgummen dröjer med sin ankomst (Matt. 25:5) står nådens och förlåtelsens dörr öppen. Hela vår livstid, ja till och med vår sista timma, har vi fått som vår beredelsetid. Gud räcker ut sina händer hela levnadsdagen (Jes. 65:2). Vem som än kommer till honom, när han kommer – Jesus skall inte kasta ut honom (Joh. 6:37). Du behöver därför aldrig frukta, att en sann omvändelse kommer för sent!
Förtrösta på Kristus, som dog för att kunna förlåta dina synder.
Ödmjuka dig därför inför Gud, du som vet att dina synder förtörnat honom. Herren föraktar inte den som har ett förkrossat och bedrövat hjärta (Psalt. 51:19). Han säger: Men till den skådar jag ned, som är betryckt och har en förkrossad ande, och till den som fruktar för mitt ord.” (Jes. 66:2)
En bekymrad människa undrar:
Min tro är svag. Ibland känner jag den inte alls i mitt hjärta och min bön är torftig. Jag fruktar att jag har förlorat tron, att den dött ut. Men om tron har dött ut, vad har jag då för hopp, hur skall jag då bli frälst? Jag prövar mig själv, om jag har tron eller inte (2 Kor. 13:5) men jag känner ingen tro i hjärtat!
Själasörjaren svarar:
Den Helige Ande hjälper oss i vår svaghet. Tidvis känner vi inte att vi tror eller vad vi tror, men Anden uppehåller och bevarar tron i våra hjärtan.
Gnistan kan ligga dold under askan. Ibland finns tron i hjärtats fördolda djup, utan att vi känner det. Du får aldrig dra den slutsatsen, att eftersom du inte känner tron, så har den upphört att existera! Du längtar efter tron. Du suckar och önskar att kunna tro. Men också denna önskan, detta suckande, denna vilja att kunna tro, är tro.
Skilj mellan två ting: att inte känna tron och inte vilja tro. I det ena fallet är det fråga om kamp, i det andra är det fråga om ”hårdnackad” otro.
Kristus bor i ditt hjärta genom tron (Ef. 3:17), även om du inte känner hans närvaro. Den Helige Ande, Tröstaren, bor också i ditt hjärta, även om du inte alltid känner hans tröst. Liksom Abraham trodde där ”ingen förhoppning fanns” (Rom. 4:18) så skall också du lita på Ordet, även om du ingenting känner.
Tag Guds ord till ditt hjärta och håll dig hårt till det. Säden ligger dold i jordens mylla till dess den visar sig genom sin frukt (Gal. 5:6).
När du sover är du inte medveten om din tro, men ingen kan säga att din tro då har försvunnit. I denna anfäktelse har en ”sömn” överraskat din själ. Det är därför som du inte kan känna trons kraft. Men av den anledningen skall du inte tänka att din tro helt har försvunnit.
Johann Gerhard
(något förkortad)
Frågor och svar är hämtade från Johann Gerhards ”Tröstebok”. Han var en lärd tysk teolog och själasörjare som levde på 1600-talet under den lutherska ortodoxin. Han räknas som den tredje mest betydande teologen i lutherdomen, näst efter Martin Luther och Martin Chemnitz. Svaren visar vilken friskhet det ligger i biblisk och evangelisk tro och själavård.