Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger och evigt liv, och som Människosonen skall ge er. Joh. 6:27.
”Skänk oss arbetets glädje.” Så bad man förr i våra kyrkor. Den glädjen saknar många. Vi behövde be så igen – för både den mat som tar slut och den som varar. Stor skada att vara utan den glädjen.
Många bryr sig flitigt i jordelivet – som om det gällde evigheten. Det blir också tid att njuta livets goda, TV, musik m.m.
Jesus undervisar oss och säger att detta tar slut. Ska vi då inte bry oss om att arbeta? Jo, det har Gud befallt. ”I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd”, sade Gud till Adam (1 Mos. 3:19). Vad är det då Jesus menar? Jo, bemöda er inte i onödan för det som tar slut.
Varför ska vi inte det? Därför, säger han, att det finns mat som ger evigt liv.
Den maten ska ställas i relation till givaren. Vi kan inte arbeta fram den. Det måste en annan göra. Hos profeten Jesaja (43:24–25) beskrivs Människosonens arbete: ”I stället har du vållat mig arbete med dina synder och möda med dina missgärningar. Det är jag, jag som för min egen skull stryker ut dina överträdelser. Dina synder kommer jag inte mer ihåg.” Smakar det? Tron på detta helar syndasåren och läskar själen i törstigt land och ger evigt liv.
Detta arbete utförde Jesus under sin tid på jorden. Det fullkomnades i Getsemane och på korset. Det kröntes med uppståndelse och himmelsfärd. Här får vi tvätta våra kläder och göra dem vita i Lammets blod – du och jag och alla människor. O, vilken kärlek och nåd! Och nu står han där, Människosonen, full av nåd och sanning och bjuder mat som ger evigt liv.
För det mesta äter vi husmanskost. Det håller oss i gång. Själv tycker jag om ärtsoppa – med timjan i. Den lilla kryddan ger mersmak och ökar välbefinnandet. Men det händer också att det blir en och annan festmåltid, gärna i vänners gemenskap.
Så är det också med den mat som varar. Den finns i det dagliga umgänget med Bibeln, Guds Ord, och i bönen – andlig husmanskost. Tron på Ordet ger ljus, hopp och frid i hjärtat mitt i vardagens arbete. Men så ges det också tillfällen, då de obegripligt rika nådeskatterna blir mer synliga för trons öga. Då jublar själen med tack och glädje i hjärtat: Det är sant, nu och för evigt! Jag är förlåten och hel.
Kan det inte vara värt att arbeta för detta? Hur tänker du? Vi kan inte i andlig lättja låta dagar och år gå. Det är gott och väl att i god andlig och social gemenskap söndagligen lyssna till Guds Ord. Men vi har att i övning använda vad Gud har gett oss: Ordet och de heliga sakramenten. Då lovar han att det ska dagas och morgonstjärnan Jesus Kristus gå upp i hjärtat (2 Petr. 1:19).
Vad gör den som har slut på maten? Svälter! Jesus känner dem inte och nödgas visa bort dem till evigt straff hos djävulen i helvetet. Gud bevare oss!
Se, jag står för dörren och klappar på. Om någon hör min röst och öppnar dörren skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. Upp. 3:20.
Bön: Tack Jesus Kristus, att du är Guds bröd. Mätta oss med din nåd och låt oss få dricka av din ljuvlighets ström.
Fride Månsson predikant