Biträdande generalsekreteraren i Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK), Japhet Rabach Dachi, var i Finland under tre veckor från mitten av januari. Hans vistelse i Norden kunde förlängas med knappt en vecka för ett besök i Sverige. Här följer en intervju med honom.
Biträdande generalsekreteraren i Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK), Japhet Rabach Dachi, var i Finland under tre veckor från mitten av januari. Hans vistelse i Norden kunde förlängas med knappt en vecka för ett besök i Sverige. Här följer en intervju med honom.
Efter ankomsten till Arlanda den 6 februari besökte Rabach expeditionen i Stockholm. Det var med glädje han och Ingegerd Johansson återsåg varandra. Därefter följde resa till Göteborg för besök på Församlingsfakulteten och hos familjen Katrina och Rune Imberg. Nästa anhalt var hos ytterligare en f.d. Kenya-missionär, Kerstin Nilsson i Norrköping. Den bibelstudiegrupp som Kerstin är med i träffas just på torsdagskvällarna, och pastor Rabach fick denna kväll hålla en genomgång av Jona bok. Efter övernattning på Falketorp Missionsgård följde samtal mellan pastor Rabach, Nils-Göran Nilsson, Harald Waldemarson, Roland Gustafsson och Karin Gunnarsson.
Vår gäst var sedan punktvis närvarande vid styrelsesammanträdet fredag kväll och under lördagen. På lördagskvällen var det möte i Falketorp med predikan av Rabach och Nils- Göran. Följande dag deltog Rabach i söndagsgudstjänsten i Roseniuskyrkan i Stockholm, innan det var dags för återresa på måndagen. Pastor Rabach uttryckte vid flera tillfällen sin tacksamhet över detta besök i Sverige som gav hjälp till ökad ömsesidig förståelse mellan MBV och ELCK. Han sänder sin hälsning till missionsvännerna med en uppmaning till fortsatt uthållighet i tacksägelse, förbön och offer.
Berätta något om din bakgrund!
– Jag föddes 1948 och döptes som barn. Mititi var den första evangelisk-lutherska församlingen på luosidan, och vi nåddes av Guds ord genom evangelister från kisii-stammen. Mina föräldrar står som nr ett och två i dopregistret i Mititi. Intrycken under min uppväxt betydde mycket. John- Erik Ekström var skolsekreterare, och när han kom höll han lektioner och sålde bibelböcker till oss. Det blev skatter som vi läste noga – ännu i dag har jag ett par av dessa häften.
– 1974 gifte jag mig med Damaris Achieng, ett gott stöd, och vi har välsignats med fyra pojkar och en flicka.
– 1967 började jag en tvåårig kurs på Matongo Bibelskola under visst motstånd. Jag ville egentligen bli lärare för lönens skull, men jag kunde inte komma undan den kallelse att bli evangelist som församlingsäldste förmedlat till mig. Efter nio år som evangelist antogs jag 1978 till den fyraåriga prästutbildningen på det teologiska seminariet på Matongo (MLTC), varefter jag prästvigdes. I början på 90-talet gick jag en tvåårig påbyggnadskurs på MLTC. Då hade jag fyra års radioarbete vid studion på Itierio bakom mig, och detta fortsatte jag sedan med fram till 1995. I bagaget har jag en kortare utbildning i mediearbete. Under andra hälften av 90-talet arbetade jag med ett TV-program, Lutheran Hour, som finansieras av en amerikansk organisation. Från oktober 1999 är jag biträdande generalsekreterare i ELCK.
Vad är dina nuvarande arbetsuppgifter?
– Jag gör upp den årliga sammanträdesplanen för ELCK:s årsmöte, styrelse och olika utskott och följer upp olika frågor, så att de inte, så att säga, försvinner på vägen. Den centrala skolsekreterartjänsten har avskaffats, och vi har nu en sådan post i varje kontrakt, dvs. fyra stycken, och det ligger på mig att samordna det arbetet. Tillsammans med kyrkans personalsekreterare handlägger jag anställningsintervjuer och skriver under avtal. Ansökningar om arbetstillstånd för missionärer ligger också numera på mitt bord, och det har gett oss utrymme att mera aktivt än tidigare arbeta med dessa frågor.
– Slutligen – och det skulle jag vilja skriva med stora bokstäver, eftersom det är det viktigaste för mig som pastor – predikar och proklamerar jag evangelium.
Finns det några förhållanden i ELCK av i dag som är värda särskild uppmärksamhet?
– Ja, jag vill nämna tre saker: För det första kommer flera av våra präster och evangelister att uppnå pensionsåldern inom de närmaste åren. Det kommer att innebära att en del av ELCK:s tillgångar på kontona livserfarenhet, andlig mognad, vishet och förkunnelse försvinner. Dessutom får vi bördan av att tillgodose deras rättmätiga pensioner.
– Den andra saken rör MLTC. Seminariet är en plats som är mycket viktig för kyrkans framtid. Resurserna där är dock små i förhållande till behoven. Detta gäller både antalet utbildningsplatser och antalet lärare de närmaste åren. Tanken är, att MLTC ska reserveras för endast prästutbildning, medan evangelistutbildningen utlokaliseras och blir mer inriktad på distansundervisning med tre–fyra centra på olika håll i kyrkan. Lärarsituationen ser framöver ut så, att vi har pastor Joseph Ochola i USA för doktorandstudier, pastor Richard Olak kommer att gå i pension vid halvårsskiftet och nuvarande rektorn, dr Osmo Harjula, återvänder till Finland om något år, då han avslutar sin tjänsteperiod. Därigenom blir endast en lärare utifrån och två kenyaner kvar. Förstärkning behövs verkligen!
– Den tredje saken gäller de andliga arbetarnas förhållanden. De är i allmänhet trofasta och hängivna, men deras löneförhållanden är under all kritik. Då tänker jag på både lönenivån och ELCK:s reella betalningsoförmåga. De flesta ligger back flera år i icke utbetalda löner. Här måste något radikalt ske med det snaraste – men vad? De kristna måste själva se till att detta förändras – och det sker inte över en natt! Fortsatt information och undervisning behövs. Många har redan vaknat upp och är medvetna.
– Det glädjande är ju ändå att evangelium går fram och att kyrkan är i tillväxt. Det finns många som ber ELCK om hjälp att börja predikoverksamhet eller att bilda församlingar. T.ex. är utvidgning till Uganda via Pokot på gång.
Något särskilt med tanke på ELCK:s framtid?
– Ja, här tänker jag på Ordet, Evangelium och Bönen. Ordet: Det finns i dag stora problem världen över i de lutherska kyrkorna vad gäller synen på ämbetet, homofili m.m. De bottnar i bibelsynen. Min önskan för ELCK är därför, att vi ska bli bevarade av Ordet att förbli i Ordet. I detta sammanhang kan jag inte låta bli att nämna den stora glädje jag känner över att den missionsorganisation som en gång började arbetet i vår del av Kenya heter Bibeltrogna Vänner och att ni fortfarande bär det namnet.
– Evangelium: med det menar jag gudstjänst och predikan, evangelisation, att ständigt förkunna det glada budskapet om frälsning i Jesus Kristus med korset i centrum. Också vårt sätt att leva måste vittna om detta.
– Bönen: låt oss hålla fast vid den dagliga andakten med bibelläsning och bön, mycken förbön. Det ger liv åt den enskilde och i kyrkan.
– Ytterligare vill jag lägga till att vi måste ta till vara de goda tillfällen som bjuds för att nå barn och ungdomar genom söndagsskola och engagemang i vardagsskolorna.
Något du vill dela med dig av efter ditt besök i Finland och Sverige?
– Tillgångarna först: Det har funnits kristendom i era länder i 1 000 år. Det har fört med sig välsignelse både materiellt, socialt och etiskt. Traditionen att sända missionärer till andra länder får ni inte tappa bort. Att lämna ett välstånd och sina närmaste är ett starkt vittnesbörd om en beredskap att gå dit Gud kallar.
– Så en brist, som jag noterat: Ungdomarna syns inte så ofta vid gudstjänster i kyrkorna och på vanliga möten. De förstår tydligen inte, att de behövs i gemenskapen och att de en gång kommer att bli gamla och vilja se kommande generationer på samma väg.
Karin Gunnarsson missionssekreterare