Saxat & utblickar

Trender i världsmissionen

I den amerikanska missionstidningen Mission Frontiers (dec. 2001) finns en intressant artikel, ”Operation World 2001” av David Taylor, med information om hur det globala missionsuppdraget fortgår. Artikelförfattaren påminner triumferande om Jesu ord: ”På denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den” (Matt. 16:18). Guds rike går fram i världen! Herren håller och uppfyller sina löften!

Undersökningen fokuseras på protestantisk/evangelikal mission. Inte mindre än 2 900 missionsorganisationer är inkluderade i statistiken. 1990 var 76 120 missionärer i aktiv tjänst. Tio år senare är antalet 97 732. 1990 kom 91% av missionärerna från Europa, Nordamerika och Australien. Tio år senare har siffran gått ner till 79%.

Trots begränsade ekonomiska resurser från tredje världen har alltså missions- och missionärsaktiviteterna ökat påtagligt från dessa delar av världen. Flera länder i Europa utgör dessutom nya missionsfält. Den mest markanta ökningen av missionsinsatser kommer från Sydkorea. 1990 fanns 2 032 missionärer. Tio år senare är de inte mindre än 10 646. Det innebär att Sydkorea, efter USA med sina 46 000, är det land som har flest missionärer. Brasilien och Filippinerna är andra länder som har ökade missionärsinsatser. Rapporten konstaterar också att länder som tidigare toppat statistiken, t.ex. Norge, Sverige, Australien och Nya Zeeland, har sjunkande siffror.

Kommer det påbörjade årtiondet möjligtvis att ändra den för oss i Sverige negativa trenden? Det finns all anledning till reflektion, rannsakan, bön och nya prioriteringar i våra missionssammanhang! För ytterligare studium hänvisas till följande hemsida på nätet www.operationworld.org

 

Nej till stamcells-forskning

Den kristne läkaren Tomas Seidal frågade i Insidan (febr. 2002) ang. den aktuella stamcellsforskningen: Är det rätt att använda embryon för att hjälpa människor som är svårt sjuka? Hans slutkläm löd: ”Även om det finns goda argument för att tillåta nyttjande av embryonala stamceller och mänskliga embryon, är priset orimligt. De negativa konsekvenserna är för stora och dessutom långsiktigt sannolikt värre än vad vi kan förutspå. Det är svårt eller omöjligt att förena en positiv hållning till forskning på och elimineringen av mänskliga embryon med en kristen människosyn, där Gud är Skaparen av varje mänskligt liv och varje människa är unik och älskad. Forskningen kan och bör ledas in på andra spår som kan ge goda resultat till hjälp för sjuka och funktionshindrade utan att människoliv exploateras och offras.”

 

Islam lockar

Det är inte längre bara invandrare som bekänner sig till islam i Sverige. Även svenskar attraheras och konverterar. I dag kan man vara muslim med bevarad svensk identitet. I en ledare i SPT (nr 5-2002) ställer man frågan vad det är i islam som attraherar vanliga normala svenskar.

”Enligt de berördas egna vittnesbörd är det först en tveklös tro på Gud, därnäst enkelheten i några levnadsregler som ändå omfattar hela livet i alla enskildheter. För tanken är islam en rak och förnuftig religion. En svensk-född muslim sade att hon ville ha direkt kontakt med Gud utan omvägen över Jesus. – – – Den kristna tron på frälsning och försoning i Jesus Kristus uppfattar muslimen som ett angrepp på Guds allmakt: ‘Det är klart att Gud kan förlåta utan den där apparaten’. – – –

Moderna människor som inte är tillfreds med det religiösa flummet utan vill ha en klar och entydig gudstro och som samtidigt söker en bekräftelse på sin allvarliga vilja att leva ett värdigt mänskligt liv, kan finna detta i islam. – – – Det är bara att bekänna sin tro på den ende Guden och gå in under de enkla och tydliga reglerna.”

Varför korset är nödvändigt enligt kristen tro besvaras i ”Månadens förklaring”.

 

Reflektioner om nutida kristendom

I tidningen Tro & Mission (nr 1/2002) gör Hans Erik Nissen, föreståndare på Luthersk Missionsforenings Højskole i Hillerød i Danmark några reflektioner med anledning av nyårsskiftet: ”Det är min önskan, att generationerna skall närma sig varandra. Att äldre skall förstå att unga brinner för att andra skall vinnas för Jesus, och att ändringar av former inte nödvändigtvis betyder ändring av innehåll. – – – Men de unga måste också förstå att man inte kan organisera sig ut ur en andlig kris, och att metoder och idéer aldrig har kunnat skapa andlig förnyelse. Där måste mera till. Vi måste be: Ande från himmelen, kom med nåd!”

Nissen menar att kristendomen är på god väg att förvandlas till en omsorgsreligion: ”Men kristendomen handlar först och främst om frälsning från Guds vrede och dom.” Han önskar att unga lär sig att ta emot mer av Gud: ”Lovsångskristendomen har blivit för dominerande. Det har blivit för mycket ’Jag vill ge dig , o Herre, min lovsång’. ’Jag vill ge’ är en sida av det andliga livet. Men långt viktigare är det att lära sig att ta emot. Många kristna är så fattiga, eftersom de har tagit emot så lite!”

 

Prästbrist befaras

Flera tidningar har på sistone berättat att det snart kan komma att bli en allvarlig prästbrist i Svenska kyrkan. Pensionsavgångarna är så stora de närmaste åren att 25 procent av alla Svenska kyrkans präster har gått i pension om tio år. Samtidigt är nyrekryteringen liten. Olika åtgärder övervägs. Tord Nordblom, kyrkoherde i Bohuslän, skriver angående den hotande prästbristen i Kyrka och Folk (nr 7/2002): ”Sedan lång tid tillbaka har Svenska kyrkan försvårat för bibeltrogna unga män att bli präster och idag är prästvigningsstoppet institutionaliserat genom att det finns med i kyrkans regelverk. Ingen blir prästvigd som inte accepterar att i gudstjänster tjänstgöra med kvinnliga kollegor. Den stora allmänheten lever säkert i den föreställningen att det bara rör sig om några få. Så är inte alls fallet. Det skulle med lätthet gå att namnge åtminstone ett 50-tal personer. – – – Så stoppar kyrkan själv dem som Gud kallar. Och ändå frågar man sig varför det är så klent beställt med nyrekryteringen. – – – Plantskolorna för många, kanske de flesta, av Svenska kyrkans kyrkoarbetare har länge varit de inomkyrkliga väckelserörelserna. Inflödet av kyrkoarbetare från dem, med en genuin tro på hela Bibeln som Guds ord, är nu praktiskt taget stoppat. Kyrkan håller som bäst på att såga av några av sina mest vitala grenar.”

 

Sverige – en missionsprovins?

På olika håll inom de bekännelsetrogna rörelserna inom Svenska kyrkan funderar man på hur klassisk evangelisk tro skall kunna bevaras. Främst inom Kyrklig samling, Synoden och Kyrkliga Förbundet diskuteras en lösning att förklara Sverige vara en missionsprovins och därför bilda ett missionsstift. I SPT nr 5/2002 skriver Göran Beijer: ”På sina håll bildas nu koinonior, fria gudstjänstgemenskaper, på orter där bekännelsetrogna präster försvinner, antingen genom naturlig avgång eller efter åtgärder från stiftsledningarna. – – –

En tanke som nu framkommit inom Kyrklig samling och Synoden är att förklara Sverige vara en missionsprovins. De bekännelsetrogna församlingsgrupper som finns skulle sluta sig fastare samman och föranstalta om att få en biskop efter Bertil Gärtner, som då också kunde viga präster och diakoner, särskilt sådana som nu avvisas. Några få har fått prästvigning utomlands och kommit tillbaka, men det täcker inte behovet. Som biskop skulle antingen en biskop i någon annan kyrka inbjudas att ta ett missionsansvar för vårt land eller egen väljas och vigning arrangeras.

Det är dock ingen mening med en biskop utan folk. Att det trogna kyrkfolket organiseras är därför en viktig åtgärd inför framtiden. Genom sådana bevaras goda församlingar där så kan ske, läggs i andra grunden till koinonior. Samarbete mellan bekännelsetrogna gudstjänstfirande grupper av olika slag är en nödvändighet om det skall bli någon missionsprovins, när nu den officiella kyrkan i allt raskare takt är på väg bort från Svenska kyrkans andliga arv.”

 

Tio Guds bud på skolschemat

Alla norska skolbarn ska lära sig de tio budorden, enligt ett påbud från regeringen. Det ses inte som mission, men väl som att ge grundläggande kunskaper för livet. (Kyrkans Tidning nr 4/2002) red.

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan