Varje bibelskoleklass har sin charm. Vissa terminer är gruppen stor och fyller upp hela Missionsgården Strandhem, andra gånger är den liten, som en liten familj. Det är så det är i år. Det är som en liten familj.
Vi sätter oss i de sköna sofforna utanför biblioteket. Nästan hela klassen är samlad: Tonny Jönsson, Elisabet Eklund, Magnus Nilsson och Anders Andersson. Magdalena Andersson sitter vid datorn och Anton Fjällström jobbar. Medan solens eftermiddagsstrålar letar sig in i rummet, böljar samtalet fram och tillbaka.
Jag frågar hur det kommer sig att de går Strandhems Bibelskola. Det är fascinerande att höra de olika berättelserna.
– Jag hade det ganska motigt, säger Tonny. Och många gånger när livet ställs på sin spets, så dyker de existentiella frågorna upp. Jag började be mycket och ofta, men det hände ingenting; det var ingen som svarade. Jag pratade en del med Eric Gestegård, som är präst i Östra Ljungby, och hade egentligen tänkt söka mig till Svenska kyrkans grundkurs i Växjö. Men så fick jag se en artikel om Strandhems Bibelskola i Nordvästra Skånes Tidningar.
Så Tonny tog kontakt med LarsÅke Nilsson och anmälde sig till bibelskolan. Tonny visste inte speciellt mycket om vad det innebär att gå en bibelskola, men han upptäckte snart att man studerar mycket mer än bara Bibeln.
– Så här långt har det varit mycket givande! Jag har fått svar på många av mina frågor. Och så blir man tryggare som person; man vet vem man ska vända sig till, när man har det svårt. Det är nog det bästa jag har gjort hittills. Nu vill jag gärna fortsätta, kanske med någon diakonal linje.
Elisabet och Magnus är nybakade studenter. Deras historier är mindre dramatiska, men inte mindre betydelsefulla. Tanken på att gå bibelskola växte fram efter hand.
– Jag var inte motiverad för högskolestudier, säger Elisabet. Jag kände att bibelskola var något att satsa på. Att fördjupa sig och få en starkare tro. Här är inte samma krav som i skolan; man läser för sin egen skull.
Magnus syster gick Strandhems Bibelskola för några år sedan. Först tänkte han inte så mycket på det, men så småningom växte sig tanken allt starkare att han också skulle göra det.
– Jag ser det som Guds ledning. Här får jag bygga en grund för livet som jag kan ha med mig när jag ska gå vidare ut i studierna.
Anders har däremot en ganska speciell historia. Han kommer från Malmö, och för några år sedan började han känna en stark kallelse till klosterliv. Han beslutade sig för att söka sig till det evangeliska klostret i Östanbäck. Där rekommenderade man honom att ta kontakt med Berth Löndahl, kyrkoherde i Bunkeflo församling, vilket Anders gjorde.
– Jag började gå flitigt på gudstjänsterna i Bunkeflo. Sen fick jag resa upp till klostret och vara där ett tag. De ville att jag skulle gå en bibelskola i väntan på klostret, och det tyckte Berth också. Och eftersom Berth kände till Strandhem, rekommenderade han mig att gå här. Efter bibelskolan tänker jag söka mig vidare till Östanbäck.
Jag undrar om de har några favoritämnen. Elisabet tycker att apologetiken var väldigt intressant i början. Men nu har det blivit lite diffusare och kanske svårare. Vi pratar lite om hur man utvecklas under ett bibelskoleår.
– Vi har så olika bakgrund, det präglar oss ju, säger Tonny. Själv tycker han att ämnet Nya Testamentet är intressant.
– Men det blir ju givande diskussioner, vilket ämne man än lyfter fram. Jag visste ju ingenting när jag kom hit. Jag hade väl hört lite om de fyra evangelisterna, men det var i stort sett allt jag kände till. Så jag har lärt mig kilometervis! Och nu är man ju så sugen på att lära sig ännu mer!
Det är också viktigt att man får brottas med frågor under sin bibelskoletid. Vissa elever går in i en väldig brottningskamp med Gud och med sig själva. Men, som någon i soffan konstaterar, bästa stället att få svar på sina frågor är ju här!
Vi glider över på frågan om gemenskapen. De flesta eleverna bor på Strandhem.
– Man umgås ju nästan jämt. Visst kan man gå varandra på nerverna, men jag tycker att det har funkat bra, säger Elisabet. De andra håller med. Man blir som en liten familj.
– Gemenskapen är en viktig sak, säger Magnus, just som Magdalena slår sig ner i soffan. Det är både för- och nackdelar med att vara en liten grupp. Det blir ju inte en massa gruppindelningar.
– Och det är bra på lektionerna, fyller Elisabet i. Det är lätt att ställa en fråga.
Jag frågar Magdalena hur det är att komma till Skåne som norrlänning. Hon tycker det är positivt.
– Strandhem är ju en härlig plats, fyller Tonny i. Läget är perfekt, lugnt och härligt är här. Här är ljuvligt att vara, god mat och trevliga människor.
Elisabet tycker att Tonny börjar låta som en reklambroschyr, vilket för oss över till nästa fråga. Hur ska vi få fler elever till Strandhem?
– De flesta BV-are vet ju att Strandhem finns. Men man får väl jobba på att sprida det vidare. Gamla bibelskoleelever får vara ambassadörer för Strandhem!
Vi pratar lite om framtidsplaner. Anders tänker sig till Östanbäck till sommaren. Magnus ska börja studera. Elisabet har inte riktigt bestämt sig ännu.
– Men oavsett vad jag gör, tror jag säkert att jag kommer att ha nytta av att ha gått bibelskolan. Det genomsyrar ju allting.
Samtalet i soffan börjar närma sig sitt slut. Vi pratar en stund om hur man ska bära sig åt för att fortsätta att hålla kontakten. Det är vår i luften, och jag vet att eleverna snart kommer att inse att det närmar sig slutet på bibelskoleåret. Men det de fått här kommer de att bära med sig ut i livet, bättre rustade för att möta nya utmaningar. Jag kommer att tänka på vad Paulus säger i Ef. 3:17–19: ”Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.”
Fredrik Hector, lärare, Strandhems bibelskola