En plats nära Herren

”Mose sade: Låt mig få se din härlighet! … Därefter sade Herren: Se, här är en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi.” 2 Mos. 33:18, 21, 22.

I 1 Mos. 3:8 kan vi läsa om hur Adam och Eva gömde sig bland lustgårdens träd efter syndafallet. De ville komma så långt bort från Herren som möjligt på grund av sina dåliga samveten. Förskräckta hör de hur Herren söker efter dem. Hans röst får dem att mot sin vilja stanna upp och så kommer det till ett möte med Skaparen. Syndens straff blev mångsidigt, bl.a. utvisning från paradiset. Adam och Eva kunde inte i sitt syndfulla tillstånd vara kvar inför en helig, nitälskande Gud.

Från första fallets dag har människosläktet varit på väg bort ifrån Gud. Men i textavsnittet ovan läste vi om Mose och hans bön inför Herren. Han ville komma så nära Gud som möjligt. Men Mose var ju en människa som vi med synd och brist. Vad var då orsaken till att han inte likt Adam och Eva försökte gömma sig för Gud? Jo, Mose hade lyssnat till Guds kallelse, tagit emot hans nåd och förlåtelse och förmedlat Guds bud och befallningar till Israels barn. Så kom han med denna bön: Herre, låt mig se din härlighet!

Blev han bönhörd? Inte som han tänkt sig. Han hade nämligen bett om något för honom själv fördärvbringande. ”Ingen kan se mig och leva”, förklarar den Evige. Varför? Jo, i sin helighet är Herren en ”förtärande eld” över all synd och orättfärdighet. Men Gud visade Mose på en möjlighet. I en klyfta i klippan, nära intill Herren, fanns en trygg plats, trygg när Herrens hand vilade över öppningen.

Gud vill ha sina barn nära sig. Därför lät han klippan, Kristus, sin egen älskade Son, ”rämna”, då Han led och dog på korset för att bereda oss en tillflykt – en säker plats – nära intill sig.

Där vill han ha dig och mig också nu. Är det din önskan och bön att komma Herren nära?

Hör hans inbjudan till dig, du som läser detta! Lägg märke till att det var ett Guds handlande det var fråga om. ”Jag skall ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig.” Detsamma gäller nu. Han väntar bara på din bön om att han skall handla i ditt liv.

När Herrens hand vilade över klippans rämna, blev det säkert mörkt där inne, men efter bara några ögonblick fick Mose se något av Herrens härlighet bakifrån.

Det kan bli mörkt för ett Guds barn här nere, men även mörkret vilar i Guds hand. En dag skall det bli ljust för dem som har tagit sin tillflykt till klippan Kristus. Då skall Guds barn få se Herren ansikte mot ansikte.

Klippa, du som brast för mig låt mig gömma mig i dig!…

Gunhild Andersson Örkelljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan