Själavård

Fråga:

Jag undrar om och i så fall hur man kan begära tecken av Gud? Jag tänker på berättelsen om Gideon och ulltapparna i Domarboken 6. Hur gör man i en valsituation? Hur får man konkret vägledning exempelvis i val av utbildning, bostad m.m.?

 

Svar:

Frågan om ledning och Guds vilja har säkert många av oss arbetat och brottats med.

I Dom. 6 begär Gideon tre tecken, vers 17, 37, 39. Gud svarar på hans böner med övernaturliga ingripanden, men det står inget om ifall det var bra att Gideon begärde tecken.

Visst får vi begära tecken från Gud, och sen överlåta åt honom att säga ja, nej eller vänta, ”Låt Gud i allt få veta era önskningar” Fil. 4:6. Allt får vi lov att tala med Gud om. Men att begära särskilda tecken som ledning för sällan till visshet om vilket val som är det riktiga, utan leder oftare till nya frågor, som man vill ha svar på. Bibeln uppmuntrar oss inte heller till att be om tecken som vägledning.

Hur leder då Gud normalt? Bilden av föräldern och barnet kan åskådliggöra förhållandet mellan Gud och hans barn. Ju närmare relation mellan en förälder och ett barn, desto lättare för föräldern att överföra kärlek till barnet. Det barn som känner sig sett och älskat har inte så stort behov av att få en mängd yttre saker som bevis på kärlek och uppskattning. Där närheten finns, förs det också samtal och genom denna kommunikation ges stöd och vägledning.

Vi känner igen detta från livet med Jesus. Under vissa perioder finns närheten och därmed tryggheten där, under andra lever man kanske i andliga torrperioder. Då kan behovet av synliga tecken från Gud infinna sig. Risken är bara att man mera letar hos sig själv än hos honom och i hans Ord.

I sådana situationer kan det vara bra att rådgöra med en erfaren själasörjare. Kanske visar det sig att det svar du söker redan finns tillgängligt för dig genom Guds ord och bibliskt förankrad undervisning. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”, Ps. 119:105. Det står inte ”en strålkastare för mina fötter”. Lyktan lyser endast upp ett litet steg i taget. ”Blott en dag ett ögonblick i sänder…” Sjung gärna fortsättningen för dig själv!

Det viktiga är dialogen, samtalet, närheten. Alltför ofta faller vi i fällan att begära kontakt och sen bryta den, då vi själva talat färdigt. Hur ska Herren då kunna svara eller leda oss, om förbindelsen bryts, innan han fått en chans? De flesta av oss gör inte så i ett telefonsamtal, att vi ringer upp, får ur oss det vi vill och sen lägger på luren. Bl.a. psaltarpsalmerna talar mycket om ledning och uttrycker också bön och längtan efter ledning. Att vänta efter Herren framställs som en viktig livshållning.

När det gäller valsituationer finns det ett par aspekter att ta fasta på. Den ena rör den utrustning och den fallenhet man har för det ena eller det andra, t.ex. i fråga om utbildning, arbetsplats eller bostadsort. Det kan ligga en ledning bara i detta. Man får räkna med att Herren inte begär något som är emot vad man kan eller önskar. (Undantag finns dock när det gäller kallelse till arbete i hans rikes tjänst. Men då brukar han vara tydlig och ta god tid på sig i arbetet med att få en dit han vill.)

Den andra aspekten är att man, då man känner osäkerhet eller t.o.m. total frånvaro av idéer, får be Herren att t.ex. stänga de dörrar som behöver stängas för att man ska komma dit han vill. Då det är något man själv vill, men är osäker på om det också är Guds vilja, kan man be honom att hindra planer som inte stämmer överens med hans vilja.

Ett tips att ta fasta på är att vid tillfällen då man varit nära tillsammans med Jesus i hans Ord, i nattvarden, i samtal/bön eller tillsammans med andra kristna – församlingen, bibelstudiegruppen etc. vara extra uppmärksam på vad man får för tankar och ingivelser i den fråga som valet gäller.

Lena A. Artman Örkelljunga

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan