Salt och ljus i världen

Hur tar vi som kristna vårt samhällsansvar? Vilka är skillnaderna mellan den enskildes och samhällets skyldigheter? Skall vi ovillkorligen lyda samhällets lagar och myndigheter? Hur bör vi arbeta för förändring?

Hur tar vi som kristna vårt samhällsansvar? Vilka är skillnaderna mellan den enskildes och samhällets skyldigheter? Skall vi ovillkorligen lyda samhällets lagar och myndigheter? Hur bör vi arbeta för förändring?

Det finns en växande oro i vår tid. En oro inför en osäker framtid i samband med terror och krig i världen. Men också i vårt eget land känner sig många och inte minst våra äldre alltmer skrämda inför t.ex. våldet på gator och torg. Ungdomar demonstrerar med gatsten, upplopp och vandalism mot ett samhälle, som de tycker vänt dem ryggen, mot vuxna och föräldrar, som inte bryr sig eller har tid för omsorg och kärlek.

Hur skall vi som kristna och Jesu vänner förhålla oss till detta? Vad säger Bibeln om vårt kristna samhällsansvar, om att vara salt och ljus i världen men också vad lydnadens grund och gränser mot stat och överhet är?

 

Lydnadens grund

Att respektera gränser och lyda de ordningar som finns är helt grundläggande i Bibeln.

Adams och Evas ursprungliga uppgift bestod i att på Guds uppdrag bevara skapelsen och utveckla dess möjligheter. I hans efterföljd skulle de, i kraft av sin gudslikhet (Ps. 8:6–9), själva dra gränser och råda över naturen – i stället för att låta sig behärskas och kringrännas av dess olika krafter (1 Mos. 1:26).

Detta uppdrag visade sig först då Adam så att säga fick dra gränser mellan djuren och genom namnen skilja dem åt (2:19–20).

Herren Gud hade skapat ordningar och satt gränser, som när det sedan gällde gemenskapen människor emellan skulle lägga en grund för den trygghet utan vilken ingen frihet kan finnas. Herren Gud hade satt en avgörande gräns för att ge människan möjlighet att visa sin lydnad och kärlek till Gud i ett levande förhållande till honom (2:16–17). Efter syndafallets katastrof, då Adam och Eva genom sitt uppror mot Gud trätt över denna gräns och skilts från livets Gud, har människan till uppgift att i denna världen, även genom tvång, sätta gränser för våldets och ondskans framfart, värna rätten och skydda det svaga genom Guds ordningar.

I en ond och självisk värld kan för svaret av rätt och frihet och mänsklig värdighet inte lämnas åt människors goda vilja. Genom äktenskapets ordning (1 Mos. 3:16) vill Gud skapa trygghet inte minst för barnen i familjen och förhindra förvirring och kaos i en eventuell krissituation. Ute i samhället skulle rätt och rättfärdighet skyddas genom domare (5 Mos. 16:18–20), kungar (17:14–20) och stat och myndigheter. I detta ligger, för att tala med Luther, Guds ”världsliga regemente”.

I Nya testamentet behandlar Paulus i Rom. 12 den kristna människans frihet inom det ”andliga regementet”. Det handlar om den kristnes personliga kallelse att avstå från hämnden, att besegra det onda med det goda, gå den extra milen för sin medmänniska och, som Jesus har sagt, vända den andra kinden till.

I Romarbrevet 13:1–7 handlar det å andra sidan om det gemensamma uppdrag vi som människor har för varandra. Här möter den ordning i samhället som – på Guds uppdrag och i människans tjänst – genom lagar, regering och stat skall bromsa våld och ondska med ett organiserat och, om så krävs, väpnat motstånd (vers 4b). Genom samhällets institutioner (lagstiftande, dömande, polis- och militärmakt) skall den enskilde hindras från att ta rätten i egna händer och förvränga den i sina egna syften.

På grund av vårt gemensamma ansvar för varandra skall vi därför lyda varje myndighet som – inom Guds lags ramar – verkar för det goda och med statens makt som rättens medel möter varje angrepp mot människan – med ett motstånd som står i förhållande till angreppets styrka. Det handlar om medborgarlydnad och ett genom staten, med hjälp av tvångsmedel, utfört motstånd mot våld och orättfärdighet.

Medlen skall i styrka svara mot hotet. De sätts i samhällets snarare än den enskildes hand, för att minska godtycke och själviskt våld. Samtidigt vilar ansvaret för den skada som kan uppstå, om man sätter sig till motvärn, rimligen på den som väljer att forcera det motstånd som satts upp på lagliga grunder.

 

Lydnadens gränser

Om staten själv bryter mot rätten, har övergett sitt ansvar inför Gud och saknar folklig förankring – har den också förverkat sin rätt att bli åtlydd i de frågor som direkt strider mot Guds ord och kristna värden. Exempel finns i Bibeln då friheten att förkunna sanningen var hotad (som för Petrus, Apg. 4:18–20) liksom rätten till livet och friheten att i praktiken leva efter sanningen (2 Mos. 1:17).

Exempel finns också i europeisk historia. Martin Luther gav de tyska furstarna rätt till motstånd och uppror mot kejaren. John Knox i Skottland utvidgade den rätten till den vanlige medborgaren, som enligt honom hade rätt och skyldighet att vägra lyda och att göra uppror, då myndigheternas krav direkt stod i strid med Bibeln. Utifrån liknande motiv kämpade senare de holländska protestanterna i slaget vid Leiden 1574 och vann sin självständighet, sedan deras religionsfrihet hade tagits ifrån dem av den spanska övermakten. Sveriges kung Gustav II Adolf undsatte senare de tyska delstater som av den spanske kejsaren berövats sin rätt att följa den evangeliska läran, då han med vapen kämpade för deras frihet ända till den Westfaliska freden 1648.

Den skotske författaren Samuel Rutherford skrev 1644 i sin bok Lex Rex (Lagen är kung) att all makt i ett land skall följa och utövas under Lagen. Hans ståndpunkt innebar en moralisk skyldighet för medborgarna att göra motstånd mot en förtryckande överhet, som bryter ner hela samhällets grundläggande värden och ordning.

I vår tid har människan och människovärdet kränkts av både kommunism, nazism och andra förtryckande system och religioner. Inte heller den så kallade ”liberala humanism” går fri som präglar så mycket av det svenska samhället i dag, eftersom den trots sin ”tolerans” fördömer alla dem som vill följa absoluta normer och sanningen. Den aktuella debatten om att använda stamceller från mänskliga embryon är ett exempel på den liberala humanismens förakt för människolivets okränkbarhet och dess vägran att se det ofödda barnets egenvärde.

 

Ett kristet samhällsansvar

Vi kan till sist sammanfatta Bibelns budskap om det kristna samhällsansvaret i följande fem punkter:

  • Först kommer varje kristen människas personliga kallelse att i ord och handling följa Jesus och i hans kraft leva ett liv med den Helige Andes frukt. (Gal. 4:23–5:2.)
  • Den dagliga kallelsen att i trohet mot Herren och i vardag och yrkesliv vara med och laga det sjuka och skadade och stärka det sanna, goda och rätta.
  • Den kristna människans samhällsuppdrag att med stöd i Guds ord och de kristna grundvärdena genom även politiska medel vara med och påverka landets lagar. Detta för att stärka rätten, skydda det svaga och skapa rum och möjlighet rum för familjer, den kristna församlingen och andra gemenskaper att fylla sina uppgifter.
  • Den profetiska kallelsen att kritisera den makt som bryter mot Guds ord men att också i de dagliga vardagssamtalen eller i den offentliga debatten vara med att förändra de värderingar och tankar som styr hur människor lever.
  • Att i protest göra motstånd och som en sista utväg låta bli att lyda den makt eller myndighet som förbryter sig mot Guds ords sanningar.

Per Staffan Johansson l’Abri, Mölle

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan