Ofta upplevs troslära som något tråkigt och torrt. Varför måste man hålla på med lärofrågor och dogmatik? Varför måste vi ha en bestämd bekännelse? Räcker det inte med att bara läsa Bibeln? Den som talar så glömmer att Bibeln själv har en lära. Jesus säger det uttryckligen, (Joh. 7:16; jmf. 2 Joh. 9–12).
Att Bibeln innehåller en lära har kristna upptäckt för mycket länge sedan. Trosläran formulerades tidigt i enkla trossatser. Ofta skedde detta i kampsituationer, där det gällde att försvara Bibelns sunda lära mot vrångläror.
I den apostoliska trosbekännelsen (från 400- talet), som vi fortfarande bekänner vid våra gudstjänster och som återfinns i Martin Luther lilla katekes, läser vi: ”…nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”
Detta är egentligen en kort, briljant formulering av en hel biblisk verklighet – Jesu fullbordade verk för oss människor! Kristi himmelsfärd är en viktig del av detta verk.
40 dagar efter påsk fick Jesu lärjungar vara med om denna märkliga händelse. Deras älskade Herre och Mästare for ifrån dem. Likväl ”vände de tillbaka i stor glädje … och prisade Gud”, (Luk. 24:52–53). Deras rädsla var borta, de behövde inte längre gömma sig bakom låsta dörrar. De visste att de nu hade en Frälsare och Herre i himlen (inte bara på jorden), och att han regerar över allting i sin allmakt och allestädes närvaro. De hade upplevt Jesu härlighet.
Denna Jesu upphöjelse talar också aposteln Paulus om: ”Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt”, (Ef. 4:10). Jesus for till himlen, eftersom hans uppdrag var slutfört. Allt som behövdes göras för människosläktets frälsning var nu fullbordat.
Jesus, Guds Son, återvände till en gemensam Far! (Joh. 20:17). Han hade sagt att han skulle gå bort för att bereda plats åt lärjungarna och sedan komma tillbaka för att ta dem till sig (Joh. 14: 2–3). De skulle då alltid få vara hos honom (Joh. 17:24). En Jesu lärjunge är alltså inte övergiven och utlämnad; tvärtom har han stora löften att ta fasta på.
Jesus ord till Pilatus: ”Mitt rike är inte av denna världen” (Joh. 18:36) förklarar hans himmelsfärd.
Var har du ditt hjärta, du som läser detta? Har du ditt hjärta i himlen där Jesus är (Fil. 3:20–21), eller har du gjort dig alltför hemmastadd här på jorden?
Jan-Ulrik Smetana