Personligen känner jag ingen som flyttat till Örkelljunga för att man fått ett attraktivt arbete, p.g.a. utbudet av nöjen eller fritidsaktiviteter eller för någon utbildnings skull. Men jag känner flera som flyttat dit för att man vill vara med i missions- och ungdomsföreningen där.
Personligen känner jag ingen som flyttat till Örkelljunga för att man fått ett attraktivt arbete, p.g.a. utbudet av nöjen eller fritidsaktiviteter eller för någon utbildnings skull. Men jag känner flera som flyttat dit för att man vill vara med i missions- och ungdomsföreningen där, och jag vet många exempel i åtskilliga föreningar på samma sak. Man har varit beredd att göra avkall på flera viktiga saker i livet för att bo på en plats, där det finns en kristen förening med en verksamhet som lockar.
I det förslag till organisationsförändringar som våra organisationer just nu arbetar med är den byggsten man utgår från just den lokala föreningen. Regionala och centrala organisationer är tänkta att utgöras av lokala föreningar, som går ihop i ett övergripande organ för att bättre hantera frågor, som berör alla och som är betjänta av ett gemensamt handläggande. Byggstenen, den primära enheten, är den lokala föreningen. Initiativet och inflytandet ligger hos föreningarna.
Både den nyinflyttade föreningsmedlemmen i Örkelljunga och den eventuella nya organisationen ställer nya krav och öppnar nya möjligheter för den lokala föreningen och dess ledning. Om någon har tänkt att ”vi i den lokala föreningen har ett praktiskt ansvar bara, vi tar hand om missionshuset, bokar predikanter och ordnar söndagsskola, de andliga vägvalen och det specifikt andliga ledarskapet står MBV, KUS eller någon annan för”, så går det inte längre. Om någon annan har tänkt att ”jag sköter min uppgift och kommer bara till missionshuset så ofta att ingen börjar undra, den andliga födan får jag på läger eller konferenser eller någon annanstans”, så går inte heller det längre. Föreningen är och kommer förmodligen att alltmer bli det andliga hem, där jag förväntas ha min huvudsakliga hemvist (åtminstone på många platser och i det rådande kyrkliga läget).
Nya krav och nya möjligheter. Det kommer att krävas mer av andlig insikt och Andens gåvor bland föreningsfolket och dess ledare. Mer av klokt andligt ledarskap. Mer av bön och mer av förväntansfull bibelläsning. Mer förmåga att anpassa verksamheten till nya behov och nya människor. Kravfyllt? Förvisso, Jesus ger sitt folk hisnade uppgifter. Men han ger också kraften att utföra dem.
Styrelseledamöterna i Evangelisk- Lutherska Missionsföreningen i Örkelljunga bör inte huka och inga styrelseledamöter i andra lokala föreningar eller föreningsmedlemmar över huvud taget heller. Ni bör sträcka på huvudet i stället! Ni har fått en uppgift som är alltför stor, men stor är han som är med er.
Och ni har lyckats med något som de lokala företagsledarna, restaurangägarna, idrottsledarna och rektorerna har svårt med, att få folk att välja Örkelljunga!
Petter Kollberg, läkare & predikant, Halmstad