All synd delas in i två slag: verksynd och arvsynd. Verksynd kan vara onda önskningar, tankar, ord eller gärningar, som är emot Guds vilja. Men vad är egentligen arvsynd?
Den består inte i någon konkret handling. Snarare kan den beskrivas som en kvalitet eller läggning. Alla människor har av naturen denna attraktion till det som är ont. Jesus säger att inifrån, från människans hjärta kommer de onda tankarna, otukt, lust att stjäla, hata, mörda osv. (jf. Mark. 7:21 f). Eftersom vi har denna kvalitet i generna från våra föräldrar kallas den arvsynd. David skriver i Ps. 51:7: ”Se i synd är jag född…”
Även ett litet nyfött barn, som ännu inte gjort något ont eller ens kunnat tänka en ond tanke, är alltså en syndare. Arvsynden är verklig synd och inte bara en olycklig egenskap. Arvsynden medför i sig skuld inför Gud. Den är en skada som man förr i den kristna undervisningen kallade för ”syndafördärv”. Precis som all annan synd hindrar den oss från gemenskap med Gud, till dess att den blir förlåten.
Vi döper våra små barn bl.a. för att de ska få förlåtelse för arvsynden. Dopet innebär inte att arvsynden försvinner. Den finns kvar så länge vi lever, som en ond inspiratör till den gamla människan i oss. Den försöker ständigt få oss på avvägar, locka oss till all möjlig synd eller allra värst: få oss att tvivla på Guds kärlek, godhet och nåd, kort sagt, få oss att vända Gud ryggen och bli evigt borta.
Vad ska vi ta oss till med arvsynden? Låt oss leva i vårt dop i en daglig omvändelse! Lev så nära Herren Jesus du kan! Sök varje dag hans vänskap, nåd och förlåtelse! Låt lagens ord avslöja ditt verkliga jag och ta emot din Frälsares förlåtelse genom att dagligen ta till dig evangelium i bön om Guds Ande.
Alve Svensson, kh, Hjärsås