– Kära vänner, varför ser ni så ledsna ut? Hörde ni inte att Jesus lever och är mitt ibland oss med sin förlåtelse och frid?
Prästen har just avslutat sin påskdagspredikan och ser ut över församlingen. Jag blir överraskad av hans ord. Ser vi verkligen ledsna ut, vi som just hört påskens härliga evangelium? Lyser inte mina ögon och mitt ansikte av glädje och tacksamhet över allt vad Jesus har gjort för mig?
”Rejoice in the Lord always, and again I say rejoice”, sjöng vår vän Fiqru Geletho från Etiopien på ett läger hos oss i Lindan för många år sedan. Jag kan se honom framför mig, där han leende stod framme i samlingssalen. Vi behövde den påminnelsen, och vi sjöng med i bibelkören i glädje och tacksamhet över allt vi fått i Jesus.
”Gläd er alltid i Herren! Än en gång vill jag säga: gläd er!
Visst finns det mycket som kan göra oss bedrövade. Det visste Paulus, om någon, när han skrev till filipperna. Men han påminner ändå om glädjen – glädjen i Herren! Den behöver vi påminna varandra om ofta.
– Det var roligt att sjunga i dag, sa några ungdomar, som medverkat med sång vid gudstjänsten. Åhörarna såg så öppna och glada ut. Om du fått syn på att Jesus är din Frälsare, behöver du inte stänga in din glädje och sitta med ”nollställt” ansikte i missionshuset eller kyrkan. Du får se glad ut! Jag tror att vi kan hjälpa både predikanter och sångare genom att visa vår glädje.
Ibland gör vi upp ”mallar” för hur vi ska uppträda. Själv trodde jag länge att jag efter en nattvardsgång måste se allvarlig ut och gå med nerböjt huvud tillbaka till min plats i kyrkbänken. Det är inte fel att göra så, men om jag är glad över mötet med min bäste Vän, så får jag visa min glädje och tacksamhet. Han tog min synd, jag får ta emot hans förlåtelse. Vilket glädjebudskap!
Ja, nu vill jag jubla och sjunga,
för Jesus köpte mig fri,
hans barn jag av nåd nu får vara
och lycklig i evighet bli.
”Gläd er alltid i Herren! Än en gång vill jag säga: gläd er!”
Inga-Lisa Persson, Gagnef