VID TIDENS HJÄRTA
av Christian Braw, Hägglunds förlag. 288 sid.
Är äkthet mera svårfunnen i dag än den varit i tidigare generationer? Lever alltfler svenskar ett ytligt liv och ett liv som ser olika ut beroende på i vilket sammanhang man befinner sig? Har anpassningen till det accepterade och till det rådande samhällsklimatet blivit viktigare för den västerländska människan i det 21:a århundradet än den varit förut? Kanske inte. Redan för mer än 200 år sen undrade en europeisk filosof hur det kunde komma sig att vi, som föds som original, dör som kopior.
Men vad beror det på att äkthet emellanåt efterlyses som en bristvara? Eller att de som vågar göra sina egna val, baserade på fasta normer och en inre övertygelse, tycks vara färre i en demokrati som Sverige än i totalitära stater på andra håll i världen?
Frågor till eftertanke väcks av Christian Braws roman. Han ger oss en nutidsskildring som inspirerar läsaren till att tänka vidare. Det är få som besitter förmågan att analysera nutiden så, att värdet blir bestående. Jag menar att författaren har den förmågan, och tror inte att denna bok behöver märkas med något bäst-före-datum.
Enkelt och ganska avskalat skildrar han några människors liv under en begränsad tidsperiod, samtidigt som man i stora drag får del av andras hela livsöden. För de två unga huvudpersonerna Jakob och Malin tar livet mer än en gång en överraskande vändning.
Få av bokens personer har förmågan att vara tydliga. Det leder till att relationerna bygger på gissningar och antaganden, så som de alltid gör mellan människor som brister i tydlighet. De utlämnas till att tolka varandra efter andra signaler än orden.
Så är det alldeles speciellt när det gäller föräldrarna till Jakob. På grund av att modern inte inför sin man varit tydlig, tror mannen att hela familjen lever på en livslögn. Detta antagande gör att Jakobs pappa under många, många år upprätthåller en distans till sin son. Självklart får Jakob lida för detta. Om en sådan skada någonsin till fullo kan repareras är ovisst.
Kanske är det detta som tar mest tag i mig: Att otydlighet människor emellan orsakar mängder av onödigt lidande. Kanske är det också här de flesta av oss kan känna igen sig. Trots att vi troligtvis vet att ingen är tankeläsare, uppför vi oss alltför ofta som om vi på fullt allvar trodde att våra närmaste är det. Vi förväntar att de ska fatta hur vi mår och vad vi vill utan att vi ska behöva formulera det med ord. Jag menar att Christian Braw genom sin bok har mycket viktigt att säga oss både när det gäller äkthet och tydlighet.
Lena A-Artman