”Vilket härligt ämne”, tänkte jag när jag hörde rubriken, men så kom tanken: ”Evangelium är något jag hört många gånger och kan utantill i huvudet. Är det inte tid att jag kommer vidare i min kristendom?”
”Vilket härligt ämne”, tänkte jag när jag hörde rubriken, men så kom tanken: ”Evangelium är något jag hört många gånger och kan utantill i huvudet. Är det inte tid att jag kommer vidare i min kristendom?”
För mig har evangelium haft lätt att vara och bli en kunskap, som ger mig kännedom om bibliska grundsanningar på ett teoretiskt plan.
Faktum är att man kan ha en rent kunskaps- och förnuftsmässig tro på evangeliet, medan dess egentliga innehåll ändå ligger dolt, eftersom Herren inte fått uppenbara det. Därför får vi be att Gud öppnar vårt hjärtas öga, så att evangelium blir till levande tro, som det står skrivet om i Rom. 10:10: ”Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig.”
När evangelium känns tråkigt och uttjatat, är det då evangeliet eller du som behöver förändras? Det får aldrig vara så, att evangeliet om Jesus Kristus, hans död och uppståndelse åsidosätts vare sig i offentliga sammanhang eller av enskilda kristna, p.g.a. att vi blivit så kloka och andliga, att det blivit en självklarhet för oss.
Evangelium är grunden att samlas på och ”det glada budskapet” ger den enda verkliga frimodigheten att våga tjäna varandra med glädje. Men för oss människor är evangeliet som torr sand i handen, det rinner sakta men säkert bort, även om vi gripit om det. Att få syn på evangelium är alltså inte någon engångsupptäckt, som sedan för alltid är avklarad. Därför får du och jag, när vi upplever evangeliet som något torrt och torftigt, be om hjälp att på nytt inse vilka vi själva är och vem Gud är. Men det krävs mod att be om detta!
Endast för syndare
För att se det attraktiva, fullkomliga i evangeliet, måste vi först upptäcka det trasiga och eländiga i oss själva. En orsak till att evangeliet inte får någon befriande verkan i en kristen människa är utan tvivel att hon inte sett eller vill tro att det gäller henne personligen.
Paulus talar om varje människas situation i Rom. 3:23: ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.” Du som strävar, kanske på allra frommaste sätt, för att förtjäna att få kallas kristen, också du behöver se att du är född i synd och i behov av en frälsare. Evangelium gäller alla, erbjuds åt alla men är bara attraktivt för den som ser sig själv som en förlorad syndare. Jesus säger i Matt. 9:13b: ”Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” I Jes. 53:6 läser vi: ”Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom.”
Här måste det tydliggöras att detta Guds ord gäller obetingat, oberoende av oss och av vår bättring. Jesus tog all vår skuld. All synd bar han på sig, också det du går och kämpar med bar han upp på korset. Där proklamerade Jesus sin seger över döden med orden: ”Det är fullbordat.” (Joh. 19:30.) Vilket evangelium! Det har skett, det är fullbordat. Inget mer kan eller behöver göras. Det är ett evangelium som spränger syndens bojor. Förlåtelsen för syndare finns hos Jesus! Det gäller också dig! Synden kan inte fördöma dig, bara otron. (Joh. 3:18.)
Hundra procent gåva
Gud uppenbarar sitt frälsande evangelium så, att det är utom räckhåll för vår tanke att förstå eller vårt hjärta att begripa det. Guds Ande uppenbarar Guds vishet för oss, när vi kommer utan några förtjänster eller meriter att visa upp. Därför är vi helt beroende, och utan hopp om inte detta får ske (2 Kor. 3:14ff). Jesus säger i Matt. 11:25–26: ”Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små. Ja, Fader, detta var din goda vilja.” Det är Guds goda vilja att han ensam skall ha äran för sitt verk.
Men vad är det Gud uppenbarar för de små, som vår vishet inte kan tänka ut? Jo, evangeliet! Evangelium är allt det Guds ord som talar om vad Gud har gjort och gör för oss, utan någon som helst medverkan från vår sida. Men vad gör Gud? Gud skapar och uppehåller sin skapelse. I egen kraft blir Gud människa och försonar världen med sig själv. Gud omvänder och pånyttföder syndare. Gud ensam ger tron och gör oss rättfärdiga i Kristus. Gud har gett oss nådemedlen och verkar i dem, och han fulländar oss i härlighet. Kort sagt, Gud frälser mig syndare.
Se på Jesus!
Det attraktiva evangeliet pekar alltid på Jesus. Predikningar, där ”evangeliet” förkunnas, kan ibland lämna oss modlösa. En grund till detta kan vara att predikanten inte lyckats peka på Jesus, utan i stället ”satt stängsel” kring evangelium genom att låta vår strävan eller ånger vara en förutsättning för dess giltighet. Då är det inte evangelium som predikats utan självrättfärdighet!
Vi fokuserar så lätt på oss själva och läser av vår andliga termometer. Har jag nu bättrat mig nog eller har jag kämpat tillräckligt för att få komma till Jesus? Har jag någon merit, som kan ursäkta att jag kommer och besvärar Jesus nu igen? Med den inställningen överlever vi inte länge som kristna, utan tron dör. Vi får i stället uppmuntra och vägleda varandra och med Johannes Döparen visa vägen till Jesus och säga: ”Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd.” (Joh. 1:29.) Det är befriande att få lyfta blicken bort från mig själv och fästa den på Jesus. Där får jag se honom som bar min synd, d.v.s. min egoism, min brist på frimodighet och kärlek, ja, mitt motstånd mot Gud själv.
”Låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.” (Hebr. 12:2.) Se på Jesus, han som bar din synd upp på korset och gick in under Guds vrede! Det är här den sanna lovsången bryter fram, den som bär genom alla livets skiften. Det är i den kärlek som ropade ut: ”Det är fullbordat” som också jag – som en konsekvens, inte som en förutsättning – frimodigt får tjäna min nästa.
Evangelium ger mig hopp
Det attraktiva evangeliet ger mig hopp för evigheten. Evangelium skänker en försmak av himlen här på jorden. Vi skulle säkert må bra av att oftare se saker och ting ur ett evighetsperspektiv. Att ha längtan till himlen är något gott för både gamla och unga. För vad kan vara mer attraktivt än att se sig själv i en evighet tillsammans med honom som har skapat mig och öppnat vägen hem till Gud?
Det är väl så, att det vi är skapade för också är det vi fungerar bäst i, dvs. i nära gemenskap med Gud. Att leva i evangeliet eller, med andra ord, att ha blicken fäst på Jesus, är att ha himlen i sikte här på jorden.
Hjalmar Unosson