Församlingsfakulteten tur och retur

Jag kliver av 6:ans spårvagn vid Korsvägen i Göteborg, passerar några övergångsställen och tar den långa stentrappan upp till den vackra trävillan där Församlingsfakulteten håller till. När jag kommer in slår kaffedoften emot mig. Tobias, en av TU-studenterna (Teologisk Utbildning för kyrka och samhälle), har som vanligt varit här tidigt och satt på två kannor svart för de morgontrötta och andra behövande. Jag har varit på Församlingsfakulteten många gånger tidigare, men då mest passat på att amma i de sköna sofforna, tagit en fika och pratat med studenter som (ofta) haft en liten stund över. Nu ska jag vara med på någon lektion och verkligen känna in mig en hel dag.

Varje morgon inleds med morgonbön och idag är det Eija Korhonen som håller i den. Hon avslutar med att sjunga Marias lovsång för oss: ”Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare. Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Och se, härefter skall alla släkten prisa mig salig.” (Luk. 1:46–48.)

Det är TU1:ans lektion jag deltar i. När jag ser mig omkring i föreläsningssalen räknar jag till elva killar mellan 20–30 år och konstaterar att Eija är den enda kvinnliga eleven och något år äldre än de övriga, men det verkar inte bekomma henne alls. Rune Imberg, lärare, tillika rektor på fakulteten, intar podiet och böjar sin lektion i kyrkohistoria.

Han startar i medeltiden med Gregorius den Store, en statsman som lämnade allt för att bli munk, men som steg i graderna och sedermera blev utnämnd till påve.

Så blir det kaffe- och bensträckarpaus. Det verkar vara ett härligt gäng i klassen, som hittar på mycket tillsammans. Jag frågar Eija varför hon har sökt sig till Församlingsfakulteten. Hon berättar att hon läst religionsvetenskap på Universitetet här i Göteborg några år, men att hon där saknade det konfessionella perspektivet och beslöt att gå åtminstone ett år på TU-utbildningen. Jag undrar vad hon värdesätter mest med FFG. Hon säger att det här har blivit som ett andra hem för henne. Kontakten med lärarna är avslappnad och personlig och det är en väldigt fin andlig gemenskap mellan studenterna, trots att de kommer från olika kristna sammanhang. Hon tycker att undervisningen och gemenskapen både helar och uppbygger henne.

Den får henne att känna sig påfylld, till skillnad från universitetsstudierna som ofta tog energi.

Jag går upp på mellanvåningen igen. Det är många som rör sig på Församlingsfakulteten. Jag träffar Therése Wilhelmsson, en 23-årig tjej från Småland, som läser religionsvetenskap vid Universitetet. Hon har läsplats här, och är ofta på FFG tillsammans med sina kurskamrater. Hon menar att hon här får möjlighet att diskutera trosfrågor ur ett bibeltroget perspektiv, för henne har Församlingsfakulteten blivit ett viktigt samtalsforum.

Det är lunchtid, middagsbönen är slut och makaroner står nu och puttrar på spisen och framför mikrovågsugnarna är det trångt. Utsikten över Korsvägens liv och rörelse från de stora fönstren i cafeterian är verkligen strålande.

Jag går över till lärarrummen för att prata lite med Rune, som nu är färdig med sina lektioner. Han berättar att Församlingsfakulteten fanns som en vision om en bibeltrogen luthersk prästutbildning så tidigt som 1904.

Liberalteologin hade fått inflytande på universiteten redan då. Jag kan inte låta bli att undra varför det dröjde så länge innan Församlingsfakulteten kunde förverkligas. Rune svarar att först 1993 fanns såväl resurser, både ekonomiska och personella, som visioner till att starta Församlingsfakulteten. Han menar att det blev tydligt när Guds tid var inne, då gick det mycket fort. Han berättar att FFG började som en liten sektion på LM Engströms gymnasium och att man sju år senare kunde starta en egen tvåårig utbildning (TU) som sedan även blivit treårig.

Rune berättar vidare att fakultetens undervisning bygger på Bibeln och den evangelisk-lutherska bekännelsen. Man vill utbilda goda teologer, präster, förkunnare och missionärer genom att ge de studerande en fördjupad andlig bibelförståelse och ett möte med Jesus och bibelordet. Vilka vänder man sig då till? Rune betonar att alla är välkomna, män och kvinnor, unga såväl som äldre, förenade av en önskan att tjäna Herren.

Förutom TU-kursen på 1, 2 eller 3 år, där första året kan läsas som en fördjupad bibelskola, ges bl.a. parallellkurser till universitetsstuderande som stöd och man erbjuder studier i både grekiska, hebreiska och latin. Till sist uppmanar Rune till förbön både för enskilda familjer och skolan som helhet, eftersom Församlingsfakulteten befinner sig i frontlinjen både andligt och akademiskt.

En som har fått prova på studier i båda grundspråken är Gunnar Andersson. Han går trean på TU-utbildningen, en av tre studenter som hållit ut. Jag slår mig ner och frågar vad tiden på Församlingsfakulteten har betytt för honom. Han funderar en stund och säger att han har fått en större lust att förmedla evangeliet vidare. Han menar att undervisningen har styrkt hans tro på Guds Ord – det håller verkligen! Jag undrar vad han tror om framtiden. Under vårterminen ska han på praktik till Botswana, och han tror att Guds kallelse innebär att få vara med och förkunna Guds Ord på något sätt, hur återstår för Gud att uppenbara.

Det har varit en lång dag och jag förstår ännu mer än förut vilken betydelse Församlingsfakulteten har för så många. Jag känner att jag kommer att fortsätta att be för FFG. Att många ska få komma hit och fördjupa sig i Guds Ord, så att evangeliet kan spridas vida!

Ann-Charlotte Smetana, Göteborg

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan