Vad gjorde gamla testamentets profeter? De förutsade framtiden med Guds hjälp, men detta är inte hela sanningen, de var snarare förkunnare än förutsägare.
Vad gjorde gamla testamentets profeter? De förutsade framtiden med Guds hjälp, men detta är inte hela sanningen, de var snarare förkunnare än förutsägare. Deras förkunnelse kunde gälla både nuet och framtiden. De förkunnade budskap som de fått från Herren och det innehöll ofta både dom och tröst. Dom över falsk gudstro, ogudaktighet och orättvisor och räddning för den som vänder om till Herren.
Jesaja är ofta räknad som den främste bland profeterna och hans bok är den bok i GT som citeras mest i NT.
Förkunnelse i tiden
Jesaja blev kallad till profet när Ussia var kung i Juda, på 730-talet f.Kr. Han verkar ha varit av förnäm släkt och rörde sig vid hovet i Jerusalem. Han var verksam under fem konungars tid: Ussia, Jotam, Ahas, Hiskia och Mannase.
De båda första kungarna bekände sig till Herren och ”gjorde vad rätt var i Herrens ögon”. Men Ahas förledde folket till avgudadyrkan och moraliskt förfall. För att stå emot grannfolken sökte Juda under Ahas tid hjälp hos den assyriske kungen och blev ett assyriskt lydrike. Under Hiskia, som återupprättade gudstron i Juda, blev landet åter självständigt en tid innan Assyrien tvingade det att återigen bli ett lydrike. I denna situation tog Juda kontakt med Egypten, vilket ledde till att den assyriske kungen Sanherib belägrade Jerusalem, men utan att lyckas inta staden.
Det är under dessa skiftande situationer som Jesaja delger Herrens ord till folket, ibland dom, ibland tröst – beroende på vad situationen kräver.
Kapitlen i boken tycks inte komma i kronologisk ordning. I stort kan man dela upp Jesaja bok i tre delar:
- Profetior om dom (1–35)
I de första 12 kapitlen faller domen över Juda och Jerusalem. De ska genom den assyriska kungen straffas för sin ogudaktighet, men domen är inte definitiv. Folket som helhet har lämnat Gud men en rest, en kvarleva, skall vända sig till Herren och bli räddad. Redan i dessa kapitel anar man att Jesaja också talar om en fullkomligare räddning genom en bestämd person, knuten till Sion (Jerusalem), Fridsfursten av Davids ätt, Messias – Jesus (7:14, 9:1–7, 11:1-9). I de följande kapitlen gäller många av domsprofetiorna de omgivande folken (t.o.m. över hela världen). Här och var bryter hoppfullare profetior fram med löften om upprättelse.
- Ett historiskt avsnitt (36–39) Kapitel 36–39 motsvarar 2 Kung. 18– 20 och 2 Krön. 32. De handlar om hur Jesaja förmår Hiskia att lita på Herren när stormakterna i nordöst belägrar och hotar Jerusalem.
- Profetior om frälsning (40–66) Denna del kallas Trösteboken, och gör verkligen skäl för namnet. Under läsningen av den första delen av Jesaja bok är det svårt att förstå varför han ibland kallas Gamla testamentets evangelist. Men nu tonar hoppet fram.
Situationen för profetiorna är den babyloniska fångenskapen (en följd av folkets avfall från Herren) som skulle bli verklighet 100 år efter Jesajas död, på 500-talet. Kap. 40–48 skildrar att folket skall befrias från den kommande fångenskapen, kap 49–57 visar på en ännu större frälsning som skall komma hela världen till del, även hednafolken, genom Herrens tjänare (syftar på Messias, Jesus – se särskilt kap. 53!) och kap. 58–66 skildrar till sist Israels och världens fulländning och härlighet, den nya världen (evighetshoppet).
Fredrik Carlsson, redaktör