Darejaves var kung i Babel (ungefär nuvarande Irak) på 500-talet f.Kr. Under hans tid var en stor del av det judiska folket förd dit som fångar. En av dem var Daniel, en gudfruktig ung man, som blev omtyckt av kungen och upphöjdes till att bli en av landets tre furstar.
Darejaves var kung i Babel (ungefär nuvarande Irak) på 500-talet f.Kr. Under hans tid var en stor del av det judiska folket förd dit som fångar. En av dem var Daniel, en gudfruktig ung man, som blev omtyckt av kungen och upphöjdes till att bli en av landets tre furstar.
Andra ståthållare i riket blev då avundsjuka och sökte efter något att anklaga Daniel för. Men de fann inget orätt hos honom – han var i allt trogen i sin tjänst. De slog sig då samman för att gillra en fälla. ”Vi ska försöka att få något att anklaga honom för på grund av hans gudsdyrkan.”
De skyndade till kungen och övertalade honom att stifta en lag, som förbjöd hans undersåtar att under trettio dagar tillbe någon annan gud eller människa än kung Darejaves.
När Daniel fick reda på denna nya lag, gick han in i sitt hus och upp i sin övre sal. Den hade fönster som var öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han på knä, tillbad och tackade Gud, som han brukade göra. Under det att Daniel bad, kom hans ovänner och fann honom i bön till Gud. De gick genast till kungen och anklagade Daniel. Darejaves blev mycket bedrövad och försökte komma på någon utväg att rädda Daniel. Men hans anklagare påminde om att ingen lag som kungen stiftat kunde återkallas, och de krävde nu att Daniel skulle dömas. Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen. Och Darejaves sa till honom: ”Jag hoppas att din Gud, som du utan uppehåll tillber, räddar dig.” Och man förde fram en stor sten och la den över gropens öppning och förseglade den med kungens sigill.
Under hela natten kunde Darejaves inte sova. När det blev morgon skyndade han sig till lejongropen och ropade med ängslig röst: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, har den Gud som du tillber, kunnat rädda dig från lejonen?”
Då svarade Daniel kungen: ”Min Gud har sänt sin ängel och tillslutit lejonens gap, så att de inte har gjort mig någon skada.”
Då blev kungen mycket glad och befallde att man skulle lyfta upp Daniel ur lejongropen. Sedan skrev Darejaves till sina undersåtar: ”Härmed befaller jag att man i hela mitt rike skall frukta och tillbe Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förblir evinnerligen, och hans rike är sådant att det inte kan förstöras och hans välde består alltid. Han är en hjälpare och en räddare, och han gör tecken och under, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.”
Berättelsen kan läsas i Daniels bok i Gamla testamentet, kap 6. Här är den återgiven (bearb) från Bibelberättelser och Bibelord av Emanuel Giselsson, BV-Förlag.