Texter att läsa:
Om Judas: Luk. 22:3–6; Mark. 14:18–21, 43–46; Matt. 27:3–10.
Om Petrus: Matt. 26:31–35, 69–75; Luk. 22:61–62; Mark. 16:7.
Om den som vände sig till Jesus när allt var kört: Luk. 23:39–43.
Sånger i Lova Herren Nr 580, 336 och 346.
Som alla andra människor här i världen var Jesu lärjungar alldeles unika, var och en. Gud gör inga kopior vare sig i naturen eller i Andens rike. Och när vår tid är ute samlar inte Gud ihop alla människor till en likformig massa av kopior så långt ögat når. Nej, i Guds himmel får någon den första platsen, en annan den sista. Om man över huvud taget ska gradera, finns där av allt att döma lika många ”grader” mellan först och sist som antalet individer. Vi ser ännu bara endels och får vara beredda på att de främsta människorna för oss kan visa sig vara de sista inför Gud. Likaså omvänt. Det mest förunderliga av allt är nog att en dag finna sig vara framme i den tillvaro dit inget orent någonsin får komma in.
Hos Gud är idel glädje
I himlen finns inte ens skuggan av någon avund. Alla som kommer dit är fyllda till maximum med salighet och utstrålar äkta glädje över varandra samtidigt som de är olika.
Med saligheten förhåller det sig ungefär på samma sätt som när man handskas med alla fasoner och storlekar av kärl. Om de befinner sig under samma vattenyta är de helt fyllda och saknar inget. Men de små rymmer onekligen mindre. De som är större och mer öppna rymmer mer. Samma variation gäller överfört beträffande fördömelsen, där syndens lön, döden, fördelas. Undergångens kärl är dränkta i grämelse utan hopp. Somliga straffas med många rapp, säger Jesus, andra endast med få rapp.
Så snart vi tar till oss denna entydiga och klara information som Guds ord vill ge, blir vi alltmer aktsamma om våra oersättliga dagar och år här i tiden: Vad människan sår ska hon också skörda. Var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont. Det påverkar även den himmelska bordsplaceringen.
Detta avslöjar inte Guds ord för att plocka av oss minsta uns av förlåtelsen och tron på Jesus. Men någon förlåtelse existerar inte alls utan helhetsperspektiv. Gud kan givetvis inte plocka bort bitar ur en förlåtelse som aldrig har kommit till stånd. Och du tror väl inte att han låter locka sig till att börja en hantering med kejsarens nya kläder, när han har Kristi heltäckande rättfärdighet att erbjuda?
Nu går vi in i den koncentrerade vecka som inleder påsken. ”Se, vi går upp till Jerusalem”, sade Jesus. Hans tolv elever i avgångsklassen reagerade likadant: Hurra! Nu drar vår Mästare upp på Sion för att ta över världsmakten. Och vi som är utbildade av honom ska strax tilldelas landshövdingeposterna i hans rike. Äntligen är det dags!
Vilt skenande önsketänkande
Nej, det var absolut inte dags. Ingenting blev som de tolv i sitt vilt skenande önsketänkande föreställde sig. Jesus hade sökt inpränta hos dem att allt ska fullbordas som står skrivet i det profetiska ordet om Människosonen. Inte en enda detalj ska hoppas över.
– Ja, det där känner vi väl till! tänkte de tolv och glömde i samma stund de bibelstudier Jesus haft med dem om det smärtsammaste i livet. Väldigt ofta ser vi ingenting annat i Ordet än vad vi själva vill se. Men då blockerar Gud Ordet för oss och lämnar ut oss åt oss själva och vår egen villfarelse. Det är nog det värsta som kan hända en människa.
Detta gällde också Judas Iskariot och Simon Petrus. Hur olika varandra de var till sin av Skaparen givna utrustning visste Gud av evighet. Deras originalitet uppförde han aldrig på deras minuskonto. Han hade inte i förväg bestämt hur olika livet skulle sluta för dem. Vad han gjort var att en gång för alla fastställa livets betingelser och spelregler för att skydda det.
Ansvaret att följa eller inte följa dessa regler överlät han med förtroende på människan. Ingen har större respekt än Gud för den integritet och fria vilja som han ursprungligen nedlagt i varje människa. Utan den respekten är kärleken bluff. Men nu är Gud den han är. Kärleken ändrar sig inte.
Vi upplever bara en minut i taget. Gud lever i evigheten där alla tider är honom lika nära och sammanfaller såsom i en punkt. Så är allt lika aktuellt för honom. Han vet också hur det stora äventyret med kärleken kommer att sluta för var och en. Han har förutsett det utan att ha förutbestämt det. Vår begränsade kapacitet kan på sin höjd här ana den grundläggande skillnaden mellan tid och evighet. Vad vi har att göra är att ta väl vara på det ansvar och de möjligheter som tiden ger oss.
Personligen är var och en föremål för ett ständigt levande intresse från hans sida, dag ut och dag in. Han som ända in i försoningsdöden identifierade sig med hela din varelse, inte minst med alla dina jobbiga misslyckanden och allt som gick eller hotade att gå snett, han kan aldrig här i tiden släppa de varma tankar han har för dig.
Ingen svikare är kallad till att gå under
Vi ska även detta kyrkoår få läsa och höra om den avgörande vecka då den svikande lärjungen Judas blev undergångens man och då den svikande Petrus föll så djupt i både den syndiga tvärsäkerhetens och självsäkerhetens kris att Jesus kunde upprätta honom och utse honom till Klippans man i Guds församling. Låt oss nu själva utan förbehåll fly till honom som aldrig kan svika, fly till Klippan som brast för oss.
Var och en av oss har en stor plats i Jesu brustna kärlekshjärta. ”Ja, just nu där är liv ock för dig.” Där ligger förutsättningen för att över huvud taget få komma till paradiset och himlen.
Ingen mänsklig varelse saknar relation till Jesus. Det gäller även den aningslöse, kallsinnige, ja, den helt gudsfrånvände. Inte bara så att varje mänsklig existens finns till av och genom och till Jesus, så att alltså ingen existerar i nuet utan honom. Nej, även så att var och en personligen är föremål för ett ständigt levande intresse från hans sida, dag ut och dag in. Han som ända in i försoningsdöden identifierade sig med hela din varelse, inte minst med alla dina jobbiga misslyckanden och allt som gick eller hotade att gå snett, han kan aldrig här i tiden släppa de varma tankar han har för dig. ”Han lever, han lever, och följer dig än osynlig från himlen. Halleluja!”
Min vän är min och jag är hans
Just i den sekund du läser detta möts dina tankar och hans, i brännpunkten av ditt nu och hans evighet. Livet måste inte sluta för dig så som det slutade för Judas. Det hade inte ens i hans fall behövt sluta så. Jesu omtanke och kärlek är överväldigande just för att kunna föra dig in i ditt maximum av evig lycksalighet – om bara du tillåter och ger honom förtur. Låt inte djävulen och din egen inbilskhet skymma det perspektivet. Missa inte en enda dag. Ja, låt dagligen Bibelordet i ditt hjärta, i själva verket din levande Herre, som själv är Ordet, få vara ditt ljus. Exponera dig för ljuset – och mörkaste natt ska ljusna, bittraste kval få ro. Så blir en svikares förbannelse avlyft för evigt.
Arne Lindgren, kyrkoherde, Linköping