För barnens skull –några goda råd om familjeandakten

En av de charmigaste självbiografier jag läst är skriven av Maria von Trapp och heter – just det: Sound of Music. Det är den biografin, skriven 1949, som ligger bakom den musikal som 1965 gjordes om till film med Julie Andrews i huvudrollen.

En av de passager i boken som gjort störst intryck på mig handlar om när det nygifta paret satt tillsammans och pratade en kväll. Då sade kapten von Trapp till sin älskade Maria: ”‘Vet du vad jag verkligen saknar? Katolikerna läser inte Bibeln lika mycket som protestanterna gör. Jag skulle vilja att mina barn blev riktigt väl förtrogna med den Heliga Skrift. Kan vi inte börja läsa Nya testamentet med dem varje kväll fram till påsk?’ Min man hade gått över till den katolska kyrkan bara ett år innan jag kom till familjen.” Med några få meningar har Maria von Trapp lyckats summera flera av de viktigaste elementen som kännetecknar familjeandakter:

  • regelbundenhet
    • bibelläsning
    • gemenskapsperspektivet
    • föräldrarnas gemensamma ansvar
    • mannens speciella ansvar

 

Regelbundenhet

Många nutidsmänniskor tänker så här: Jag läser Bibeln när jag känner för det, jag går i kyrkan när jag har lust.

Men den attityden känner Bibeln inte till. I stället betonar Guds Ord gång på gång regelbundenheten, att det är viktigt att vi läser Bibeln och ber eller går till kyrkan regelbundet, vare sig vi har lust till det eller inte. Med dessa goda vanor följer en alldeles särskild Guds välsignelse!

Vad gäller bibelläsning poängterar Bibeln: Den människa som dagligen begrundar Guds Ord är ”som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i rätt tid och vars blad inte vissnar. Och allt vad han gör lyckas väl”. (Ps. 1:3.)

Om Daniel sägs det att han, trots att han visste att bön till någon annan gud än kung Nebukadnessar skulle straffas med döden, ”föll ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, så som han tidigare hade brukat göra”. (Dan. 6:10)

Beträffande de första kristna betonar Lukas t.o.m.: ”Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.” (Apg. 2:46.)

Regelbundenhet i bönelivet är som pinnarna i ett staket, medan söndagsgudstjänsterna liknar stolparna vilka håller ihop pinnarna.

 

Bibelläsning

Vad gäller familjeandakter kan man genomföra dem på många sätt: Man kan sjunga, be, läsa i andaktsböcker osv. Men en av de viktigaste beståndsdelarna, som åtminstone behöver finnas med i bakgrunden, är bibelläsning.

Mycket beror naturligtvis på om det finns barn i familjen, och vilka åldrar de i så fall har. Under de snart 19 år som min fru och jag varit gifta har vi nog haft tio olika varianter på våra familjeandakter.

I vissa omgångar har vi läst betraktelseböcker som främst är avsedda för vuxna (bl.a. av Bo Giertz och David Watson) – vi har använt andaktsböcker som är avsedda för mindre barn resp. tonåringar – vi har läst rena bibeltexter, särskilt ur evangelierna. Just nu läser vi i en barnens bibel, då vår yngsta dotter fungerar som ett slags kyrkvärd: Hon hämtar boken, kollar att vi är på rätt ställe och sätter ordentligt tillbaka bokmärket när vi slutat.

Mycket av utformningen beror på barnens ålder och läggning. Det viktiga är att andakterna på något sätt är bibelrelaterade. Ibland kan det handla om längre bibeltexter, ibland om någon enstaka bibelvers, ibland om en bibelparafras typ barnens bibel. Men paret von Trapp hade alldeles rätt: Redan de små barnen behöver få möjligheten att lära känna och älska Guds Ord.

 

Gemenskapsperspektivet

En viktig aspekt på familjeandakterna är gemenskapsperspektivet, att deltagarna verkligen blir deltagare och inte konsumenter.

Om det går, vilket det nog oftast gör, är det positivt om man kan sjunga tillsammans under andaktsstunderna. Ju mer och ju rikare, desto bättre!

Hur man sedan utformar andakterna hänger naturligtvis i hög grad samman med familjesituationen. Men ju mer barnen kan engageras, även de små barnen, desto bättre.

I min familj försöker vi variera andakternas utformning. Ibland går vi ”laget runt” när vi kommit till böneavdelningen. Då uppmuntrar vi alla barnen till att be för något eller tacka för något – att det skall bli bra väder, att myggbetten skall sluta klia eller att Gud skall bota någon som är sjuk. Ibland får ett av barnen, eller kanske två efter varandra, ta ansvar för hela bönedelen. Vilka underbara bönestunder det kan bli!

Sådana vanor ökar barnens andliga frimodighet och vana att dela med sig i bön.

 

Föräldrarnas gemensamma ansvar

Paret von Trapp är också ett utmärkt exempel på föräldrar som tar gemensamt ansvar, ett ansvar som innesluter familjens andliga utveckling.

Att regelbundet använda en och annan kväll till att tala sig samman om vilka behov familjen har – socialt, praktiskt, ekonomiskt, andligt osv. – är ett utmärkt sätt att ta sitt föräldraskap på allvar. Om man dessutom som Maria von Trapp hamnat i en komplicerad familjesituation – hennes man var ju änkling med sju barn – är sådana rådslag ovärderliga.

Men även vi mer ”vanliga” föräldrar behöver regelbundet ta oss tid till att identifiera familjens behov och sedan handla därefter. Bland annat behöver man identifiera: hur kan familjeandakterna se ut i vår situation?

Eftersom de flesta av mina barn går i en kristen skola, där dagen inleds med morgonbön, har vi numera gemensam andakt bara med dem som inte skall till skolan. Men vid helger och lov försöker vi ha gemensam andakt för hela familjen på morgonen. På kvällarna blir det ibland gemensam andakt, men oftast individuellt eller med några barn tillsammans.

Att barnen håller på att bli större och själva kan ta ansvar för aftonbönen känns som en befrielse. Ibland har jag känt mig ganska utmattad när jag lett tre–fyra aftonböner på raken.

 

Mannens unika kallelse

Vad gäller familjen von Trapp gläder jag mig även över hur tydligt det syns, både att kapten von Trapp tog sitt ansvar för familjens andliga utveckling och att hans Maria så tydligt lyfte fram detta.

Det finns många kristna familjer som talar varmt om familjeandaktens betydelse, men som inte inser att mannen/pappan har en nyckelroll för familjens andliga utveckling.

Naturligtvis har kvinnan/hustrun också ett andligt ansvar för familjen, fattas bara annat. Tänk bara på Lydia (Apg. 16:15), på Timoteus mamma Eunice och mormor Lois (2 Tim. 1:5) och på alla miljontals andra fromma kvinnor genom årtusendena!

Men Bibeln lägger huvudansvaret för familjen andliga väl på husfadern. I judiska familjer är det husfadern som ska både leda familjens påskfirande och förmedla traditionerna från uttåget ur Egypten (2 Mos. 13), det är han som har ansvaret för barnens andliga fostran (5 Mos. 6).

I Nya Testamentet, t.ex. Tit. 2:4-5, betonas gång på gång att både man och hustru har ett andligt ansvar. Samtidigt är det tydligt att huvudansvaret läggs på den troende mannen. När Paulus räknar upp kriterier på vilka män som kan utses till församlingsledare, poängterar han, att bara män som på ett gott sätt vårdar äktenskap och familj kan bli utsedda (1Tim. 3, Tit. 1).

 

Föräldrarnas exempel

Man kan inte argumentera in någon människa i Guds rike eller fram till en kristen tro. Däremot ligger det en oerhörd tyngd i det kristna exemplet. Paulus talar ju om att vi kristna är som Kristus-brev som läses av andra människor. (2 Kor. 3)

Det finns inga som läser våra ”brev” noggrannare än de egna familjemedlemmarna. Därför är det otroligt viktigt, att vi lever som målmedvetna kristna.

Naturligtvis är alla kristna bristfälliga och syndiga, och när vi handlar fel behöver vi erkänna detta inför varandra. Men i andliga sammanhang fungerar det inte att ”predika vatten och dricka vin”, som det engelska ordspråket lyder.

Om vi vuxna vill att våra barn och de kommande generationerna skall få del i samma tro som vi, behöver de få se oss med öppen Bibel och knäppta händer.

Den norske författaren Tryggve Bjerkrheim har skrivit en känd psalm som börjar: ”Det er magt i de foldede (knäppta) händer.” Det är familjeandaktens stora hemlighet!

Det viktigaste evangelisationsinstrument som vi föräldrar äger är våra knäppta händer och ett medvetet kristenliv.

Rune Imberg, rektor på FFG i Göteborg

P.s. Hur gick det då med familjen von Trapps bibelläsning? Jo, Maria skriver: ”Det blev underbara sex veckor. Att läsa evangelierna tillsammans var en stor upplevelse. Det var verkligen Böckernas bok, den enda i världen som en fyraåring kan lyssna till med hänfört intresse, medan världens alla filosofer ännu inte lyckats utforska dess gudomliga vishet.” (Sound of Music, 1980, s. 87.)

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan