Med posten från Kenya

Missionär Kerstin Nilsson har varit på gudstjänst i huvudorten i tedistriktet.

Chesinende, söndagskväll

Kära vän!

Tack för ett långt brev! Det är alltid lika roligt att få brev, även korta! Det är söndagskväll och jag har just flyttat in från verandan eftersom det blev mörkt. Det är så skönt de sista timmarna av dan innan solen går ner. På andra sidan vägen, en till två km bort, ser man de färdigbearbetade, brun-svarta åkrarna, som bara väntar på regnet för att besås och ge skörd så småningom. Akaciorna breder ut sina kronor och ett par hus syns också. En rogivande syn!

I dag har jag varit i Kericho på gudstjänst. De är inte så många men det är roligt att komma dit ändå, för det finns moyo där. (Har jag någonsin förklarat det ordet? Det betyder” hjärta” och inkluderar också vilja och engagemang.) Jag undervisar ungdomarna ibland och de vill helst att det ska vara efter gudstjänsten, så därför åkte jag dit till tio. Bilen var full med folk, bl.a. prästen här, Joseph Langat, som skulle predika. Jag var lite seg i morse eftersom jag flera kvällar kommit igång med jobb sent efter en ganska inaktiv dag. Och då blir natten lite för kort! Därför var också humöret lite sådär.

Gudstjänsten hålls i en skola och prästen Kiprotich ledde. Jag blev glatt överraskad av första texten, som var Ps. 91:1–5, 11–15. Den psalmen har följt mig den här veckan efter branden här i byn. GT-texten var från 1 Mos. 3:1–15 om syndafallet. Också så aktuellt; vi är så lika överallt och allihop. Vi skyller på varandra och på Gud. Och vi berättar hellre om varandras fel än bekänner våra egna. Trots det vill Gud ge oss nytt liv i förlåtelse och kärlek och använda oss i sin tjänst!

Episteltexten från Jak. 1:12–15 behövde jag nog, för den gick rakt in hos mig! Trots att människorna är duktiga sångare var det bara en enda som sjöng solo och ingen kör när tillfälle gavs. I stället sjöng vi många församlingssånger och det var roligt för där används sånger på kiswahili och melodierna känner jag ofta till. T.ex. ”Klippa, du som brast för mig”, ”Allt till Jesus vill jag lämna”. Kipsigissångerna, som sjungs här på Chesinende, kan vara desamma men har ofta egna melodier och då är det svårt veta vilken sång man sjunger!

Predikan var över Matt. 16:21–23 om hur Jesus tillrättavisar Petrus med orden ”Bort Satan!” Vi kan så lätt ledas vilse, vi frestas och faller. Men så söker Gud upp oss, som han sökte upp Adam och Eva. Hjälpen har vi hos Jesus, i hans ord. Vi får säga som Jesus sa när han frestades: ”Det står skrivet.”

Under gudstjänstens sista sång gick vi alla ut och ställde oss i ring. När sången var slut lästes den apostoliska välsignelsen. Sen hälsar man på varann. Lite bokförsäljning hann vi också med och fick sälja några små skrifter.

Sex pojkar (unga män) var med på min lektion. Ingen av dem deltog förra gången jag var där. Och det visar väl lite av dilemmat med arbetet i stan. Inte många är där permanent så det blir lätt lite hackigt. Men det var roligt att undervisa. Ämnet var ”Ung kristen och hans/hennes uppgift i kyrkan i stan”. Vi pratade om grunden för kristen tro, dopets betydelse, vikten av att delta i gudstjänsten, att försöka förstå varann särskilt när man, som i stan, kommer från olika stammar. De sex närvarande representerade tre olika stammar! Det är ju viktigt att vi som himmelska prinsar och prinsessor lever på ett sätt som passar vår kung och inte hur som helst.

Efteråt bjöds vi på mat hemma hos en av församlingsmedlemmarna. Huset låg i ett mycket tättbefolkat område, där skräp och avloppsvatten hamnar i diken i de smala gränderna mellan husen. Och de flesta husen hade väggar av korrugerad plåt.

Samtalet kom ganska fort in på vikten av körsång och behovet av instrument. De berättade om zamani (=för länge sen) när de haft en bra kör där! Och diskussionens vågor gick stundtals höga men i god anda. Det dröjde inte så länge förrän vi skulle sjunga och det blev verkligen härlig sång med mycket mansröster och delvis i stämmor! Du skulle ha varit med! Jag gillar de här människorna! Den största delen av församlingen är kisiier men det finns också luor och en och annan kipsigis. De verkar ha viljan att arbeta för sin kyrka och har nyligen satt igång en söndagsskola på en tomt i utkanten av stan, i ett område som heter Saramek. Till den kommer 25–30 barn, och barnens föräldrar vill att kyrkan ska öppna förskola där! Det skulle helt klart finnas plats till det på tomten för den är stor! Bed att de får uthållighet och idéer, mod och ledning hur de ska gå vidare!

Ja, så var det dags att köra hem igen och då var klockan nästan fyra. Och humöret, som inte var så i topp i morse, har hunnit bli avsevärt mycket bättre.

Tror jag avslutar här, så kan jag kanske posta detta i morgon, annars är det risk att det blir ett sånt där brev som nästan aldrig blir färdigt! Med önskan om allt gott!

Många hälsningar från Kerstin