Fråga:
Känner mig ibland helt förvirrad av en del ”modern” förkunnelse. Även om sammanhanget är lutherskt, så har jag många gånger känt mig bortkommen. Många verkar vara så glada i Gud, samtidigt som jag upplever förkunnelsen som ”mesig”, nästan innehållslös. Det är mycket lovsång, men… Vad är rätt förkunnelse? Hur kan jag pröva den?
Student
Svar:
Kära student! Dina frågor går in i varandra. Du känner dig osäker inför somlig förkunnelse som du möter. Du känner dig omtumlad för du kan inte förstå hur andra kan vara ”så glada i Gud”.
Vad är rätt förkunnelse? Svar: Rätt förkunnelse kommer från Guds Ord, och ställer fram Jesus som vår ende Frälsare. Den väcker tro och föder glädje. Så här beskriver aposteln Paulus detta i Romarbrevet: ”Hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra om ingen predikar? Och hur skulle någon kunna predika, om de inte blev utsända? Det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det glada budskapet. Men alla ville inte lyda evangeliet. Jesaja säger: ‘Herre, vem trodde vår predikan?’ Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” Rom. 10:14–17.
Vi ser här en kedja med flera länkar. Kristus sänder sina budbärare – budbärarna förkunnar det glada budskapet – människor hör evangeliet – de som tror och tar emot det, blir glada.
Detta känner vi igen som ”lutherskt”. Av Martin Luther har vi lärt oss att Guds Ord består av lag och evangelium. Lagen handlar om det vi ska göra. Evangeliet handlar om det som Jesus har gjort för oss.
Men nu är det så med oss, säger Luther, att vi, när vi hör Ordet, har lätt för att ta till oss lagen – detta därför att vi är upptagna av det vi själva kan göra. Däremot har vi svårt för att ta till oss evangeliet. Vi hör att Herren Jesus erbjuder oss det som han har gjort för oss, men – tänker vi – detta kan vi inte ta emot förrän vi blir bättre färdiga. Först behöver vi komma längre, övervinna den synd vi kämpar med o.s.v. Att så där utan vidare ta emot det Jesus erbjuder, det känns fel. Så kan det väl ändå inte vara menat? Det låter alldeles för ”snällt”. Så tänker vi av oss själva.
Kanhända känner du igen något av detta hos dig själv? Du skriver att du känner dig förvirrad och bortkommen. Till viss del beror detta på att du i ett nytt sammanhang möter sådant som är ovant och annorlunda. Men det är inte allt. På djupet handlar det om något som Guds Ande verkar i dig.
Det är Guds Ande som har kallat dig och fört dig in i Ordet. Det är Guds Ande som gjort att du frågar vad som är rätt efter Guds vilja. Inget av detta har vi av oss själva; Guds Ande måste göra det. Och så är det också när vi ska ta emot evangeliet – Guds Ande måste hjälpa oss. Det är detta du nu upplever. Guds Ande har gjort evangeliet närgånget så att du är omtumlad – ömsom kritisk, ömsom undrande (kanske längtande) när du ser andra som är glada i Gud.
Det som du erfar är brottningen mellan vårt eget förnuft och evangeliet. För vårt eget förnuft verkar evangeliet orimligt. Men just sådant är det, så utan alla villkor. Vi får ta emot det fastän vi inte är ”färdiga”, fastän vi alltjämt har synden kvar i oss. Vi får ta emot det genast, eftersom Jesus redan har gjort allt färdigt för oss, en gång för alla. Det är detta Guds Ande nu vill hjälpa dig med.
Därför är mitt råd att du fortsätter att lyssna på den förkunnelse som ställer fram Jesus – fast somligt är ovant och en del kanske kunde uttryckas bättre. Du behöver både lagen och evangeliet. Men allra mest behöver du evangeliet om Jesus. Han har gjort allt också för dig och väntar på att ta in också dig i sin stora glädje.
Gustav Börjesson