Luther och nyttan med predikan
Teol. dr Bernice Sundkvist har i avhandlingen Det sakramentala draget i Luthers förkunnelse undersökt Luthers syn på vad en predikan är och skall vara. Christian Braw har i somras recenserat den i Svenska Dagbladet. Luther menar att predikan inte är ”ett tal om något långt borta, inte heller bara ett tal om en närvarande. Det är i stället så att Gud i en verklig predikan är där själv!” Luther menar att en rätt predikan är mycket mer än information om Gud, den ”är ett möte med Gud själv”.
Homosexfrågan skapar kris i Anglikanska Kyrkan
Gene Robinsson, som är öppet homosexuell, har valts till ny biskop i New Hampshire. Debatten inför valet var livlig, och valresultatet utlöste omedelbart protester från kyrkoledare i Latinamerika, Afrika och Sydostasien. Biskoparna i den anglikanska kyrkogemenskapen runt om i världen är kallade till ett krismöte i oktober.
I East African Standard (11/8) citeras en kommentar av Walter Obare, biskop I Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (Biskop Obare var i Sverige i somras i samband med MBV:s årsmöte.) ”Den Evangelisk-Lutherska Kyrkan uppmanade anglikanerna att stå fasta i sin opposition mot att homosexuella män blir prästvigda. ELCK:s ledare, biskop Walter Obare, betonade att kristna i Kenya är tillfreds med den ståndpunkt ACK intagit i homosexdebatten. Kenyas kristna gläds över att den Anglikanska Kyrkan har avvisat västerländska initiativ till att tvinga på sina medlemmar onda, skamliga och obibliska läromeningar, sade han, när han talade på Orongo Primary School nära Kisumu vid en offentlig invigning av ett läger som kyrkan anordnat.”
Homosexfrågan m.m. och bidragen till samfunden
Statens bidrag till samfunden ifrågasätts allt oftare. Den 20 juli publicerades en ledare i ämnet i Dagens Nyheter. I förberedelserna inför ledaren hade trossamfunden tillfrågats om hur de ställer sig till kvinnliga präster, sex före äktenskapet samt homosexualitet.
Roland Gustafsson, missionsföreståndare för MBV, bad att få avge ett skriftligt svar, i stället för ett direkt telefonsvar. En del av svaret kan läsas i hans artikel ”Kan orättfärdigheten avdramatiseras?” i detta nummer. I svaret låter han förstå att MBV inte har någon egen åsikt i dessa frågor utan vill hålla sig till vad Gud uppenbarat i sitt Ord.
DN fick de svar man önskade, och MBV var ett av de trossamfund som hamnade i skottgluggen i ledaren: ”Drygt 50 miljoner kronor delas varje år ut till trossamfund som stärker de grundläggande värderingarna i vårt samhälle. Men hur många av de religiösa samfunden som får del av det statliga stödet gör egentligen det? [– – –] Man bör fråga sig i vilken mån det är rimligt att med skattemedel stödja arbetsplatser där karriärtrappan är blockerad för kvinnor. Där kvinnor får stå kvar på golvet och servera kaffe, medan den betydligt mer storslagna rollen som uttolkare av Guds vilja är förbehållen männen. Hur många av samfunden ’bidrar till att upprätthålla och stärka’ samhällets syn på kvinnor och män som jämställda? Bibeltrogna Vänner gör det i alla fall inte.
I rörelsens stadgar står att ’hela Bibeln är alltigenom Guds ofelbara ord med oinskränkt auktoritet’. Missionsföreståndare Roland Gustafsson talar om könens ’olika placering’ och om att ett överordnande ansvar har givits åt män – i församlingen liksom i familjelivet. Han säger till DN: ’Den goda ordningens Gud ger med andra ord inte kvinnan något överordnat ansvar i församlingen, men stort utrymme att tjäna i en mångfald av uppgifter.’ Koka kaffe går alltså bra.
Sexualfientligheten är utbredd bland de samfund som får stöd. Ogifta kvinnor uppmanas – liksom homosexuella – förneka sin sexualitet. Bibeltrogna Vänner definierar homosexualitet som ett ’uppror mot Gud’. Frälsningsarmén förklarar att homosexuella inte är välkomna: ’Om homosexuellt beteende inte kan överges, gör det därför en person olämplig för soldatskap’ (www.frals.se). Och det är värderingar som homosexuella skattebetalare tvingas stödja ekonomiskt.
Religionsfriheten är, liksom föreningsfriheten, grundlagsfäst. Men det är inte ’rätten’ till statligt stöd.”
Tidningen Nya Dagen (22/7) kommenterade på ledarplats DN:s ledarartikel: ”När bidragen till samfunden aktualiserades för drygt 30 år sedan blev de föremål för hård debatt i kyrkor och församlingar. Säg nej till bidrag, de kommer att bakbinda oss, menade de tveksamma. Kanske de nu är på väg att få rätt. Allt som inskränker religionsfriheten – och det gör onekligen villkorade samfundsbidrag – är av ondo. Samfunden bör därför bita ifrån och klargöra var gränserna går.”
Daglig förföljelse av kristna
Under år 2002 dödades mer än 900 kristna för sin tro och över 100 000 arresterades, enligt ny rapport. Läget för religionsfriheten är värst i Nigeria, Sudan, Kina och på Kuba. Källa: www.aidtochurch. org
Allt färre kristna tror på himlen!
En ny Demoskop-undersökning (publicerad i Nya Dagen 11/7) visar att många som bekänner sig som kristna förnekar bibliska sanningar. 47 procent av de praktiserande troende säger att de inte tror på existensen av helvetet, 18 procent är tveksamma. 53 procent tror inte att djävulen finns.
85 procent tror på existensen av en Gud, medan nio procent svarar kanske. Jesu existens är elva procent tveksamma till.
En minskad tro på helvetet har varit känd sedan tidigare. Men enligt den här undersökningen falnar också tron på himlen bland aktivt troende.
På frågan om himlens existens svarade 64 procent av de troende att de tror på den. 60 procent tror på ett liv efter döden och 57 procent tror att människan har en odödlig själ.
Nya Dagen lät professorer och teologer kommentera undersökningen. Bland kommentarerna saxar vi följande: ”Predikningar om himmelriket och helvetet är inte lika vanliga i våra kyrkor nu som för trettio år sedan.”
”I Sverige är det viktigare hur livet är nu och fokus finns på en personlig relation med Gud.”
”I dag sväljer inte människor ett helt paket. Nu plockar man i stället ut de delar man själv tror på.”
red