I väckelsetraditionen finns många sånger som handlar om himlen och vår längtan dit – sångerna kan hjälpa oss att få rätt perspektiv på våra liv. Lovsången i himlen kommer att handla om Jesus, som öppnat vägen till himlen.
I väckelsetraditionen finns många sånger som handlar om himlen och vår längtan dit – sångerna kan hjälpa oss att få rätt perspektiv på våra liv. Lovsången i himlen kommer att handla om Jesus, som öppnat vägen till himlen.
En färsk undersökning visar att bara hälften av alla, som i vårt land bekänner sig som kristna, tror på en himmel. Bara en liten del av dem som bekänner sig som kristna tror att det finns ett helvete. Det måste betyda att för hälften av Sveriges kristna är den här världen alldeles nog. Någon längtan till himlen tycks inte finnas.
I den väckelsetradition i vilken MBV står, har hemlandssångerna en stor plats. I sångboken Lova Herren finns det närmare ett hundra sånger som handlar om hemmet i himlen och om längtan dit. Personligen har jag väl ofta saknat de sångerna vid möten och samlingar. Urkyrkan hade mycket tydligt den tonen med i sin tillbedjan och tro. Paulus skriver i Fil. 3:20 ”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.” ”Marana tha, Du vår Herre, kom!” (1 Kor. 16:22.)
Låt oss gå till Herrens ord och lyssna. Han som har gett sitt liv på Golgata för oss syndare talar till oss allvarligt och hoppfullt om den kommande evigheten.
Evigheten
Evig och evighet är för oss, som är bundna av tid och rum, egentligen omöjliga ord. Att någonting eller någon alltid har funnits och alltid kommer att finnas är omöjligt för oss att få grepp om. Men Bibeln talar mycket tydligt om Gud på det sättet. ”Innan bergen blev till och du skapade jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, Gud.” (Psalt. 90:2.) Ängelns ord till Maria lyder: ”Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut.” (Luk. 1:33.) Gud är evig. Han har ingen början och inget slut.
Människan
Du som människa är en evig varelse. Din evighet började, när Gud sammanvävde dig i din moders liv. Du har fått livet av honom och du är ansvarig inför honom. En dag samlas alla människor inför hans tron. Jesus är mycket tydlig i sin undervisning om domen och skiljandet i evighet. Han skall sätta sig på sin härlighets tron och han skall skilja fåren ifrån getterna och säga till dem som står på hans högra sida: ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.” Och han skall säga till dem som står på hans vänstra sida: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.” (ur Matt. 25:31–46.)
Den som är berörd av Guds Ande bävar inför dessa ord. Hur ska jag bestå inför honom, vars ögon är som eldslågor och inför vilken inte ens himlarna är rena? ”Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena, hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten!” (Job. 15:15f.)
Tillvaron hos Gud och alla heliga är mycket verkligare än den här tillvaron. I den himmelska världen kommer du att till hundra procent vara den du är skapad till av Gud och återlöst till med Kristi blod.
Frälsningen
”Om du, herre, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå? Men hos dig finns förlåtelse, för att man skall frukta dig.” (Psalt. 130:3f.) Han som har skapat dig har också gett dig sin enfödde Son till Frälsare. ”Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.” (Gal. 4:4f.) ”Han har frälst oss från mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike. I honom är vi friköpta och har fått förlåtelse för våra synder.” (Kol. 1:13f.)
I Efesierbrevets femte kapitel talar Paulus om Kristi brud. ”Han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant. Helig och fullkomlig skulle den vara.” Bruden är nämligen tänkt att passa för den himmelska härligheten. Brudgummen renar henne så att hon passar.
Lovsången
Inte längtade apostlarna efter att vara kvar här på jorden. Jag tror att de utifrån sin erfarenhet av sig själva och den nåd de funnit i Kristus hade stämt in i hemlandssångerna. ”En morgon utan synd jag vakna får, en morgon glad hos Frälsaren där hemma, får se förklarade hans dyra sår och höra ljudet av hans kära stämma.” ”Ack, saliga hem hos vår Gud, där den levande älv rinner fram, där de frälsta i skinande skrud böjer knä för det slaktade Lamm.”
Lovsången i himlen handlar om det slaktade Lammet. Det är Jesus det. Den Jesus som har tillsagt dig syndernas förlåtelse, när han mött dig genom nådens ord. Det är honom du ska möta och vara tillsammans med i evigheten.
Himlen
Evigheten hos Gud är inte någon sorts dimtillvaro med andar, som svävar omkring. Tillvaron hos Gud och alla heliga är mycket verkligare än den här tillvaron. I den himmelska världen kommer du att till hundra procent vara den du är skapad till av Gud och återlöst till med Kristi blod.
När Johannes får sin uppenbarelse, sägs det mycket tydligt att det är Jesus Kristus som visar honom det han ser. Johannes får se in i den himmelska härligheten. Det är givetvis omöjligt att på ett fullödigt sätt återge detta. Men han ser in i himlen. Han ser en tron, inte bara en syn. Han ser honom som sitter på den tronen. Han ser livsfloden som strömmar genoms stadens gata. ”Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och hans namn skall stå skrivet på deras pannor.” (Upp. 22:3f.)
Han ska också se ditt ansikte och han ska fröjda sig över att se dig där. Främst om Jesus uppfylls psaltarordet: ”Gråtande går de ut och bär sitt utsäde. Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.” När din Frälsare ser dig bärgad till himlen, brister han ut i jubel. Då har han fått lön för sin möda på den här jorden. ”Snart skall bröllop firas i vår Faders hus, bröllopsborden dukas under palmers sus.” Om Sonen, klädd i bröllopsskrud står det i en sång: ”Se hur glad han tjänar sina ögonstenar, fast han valde sig en fattig brud.”
Sången om bröllopet i himlen kan för någon verka naiv, men den är biblisk. Jesus bjuder oss till bröllop. ”Säg mig om du känner brudens anletsdrag?” Sångaren ställer inte frågan om du ska vara med eller inte. Han ställer den utifrån den jublande verkligheten i försoningen som också gäller dig. ”Under över under det är du och jag. Du och jag är bruden i den vita skruden; kan du sörja mer en enda dag?”
Alfons Lindholm, kyrkoherde, Mörlunda
Till eftertanke:
Är jag som kristen alltför upptagen av allt vad det goda livet här på jorden innebär?
Har jag rätt perspektiv på mitt liv? Ser jag min medvandrare i vardagen? Vart är han på väg?