När väckelsen kommer

Vi är många, många kristna som längtar efter väckelse i Sverige…

Men finns det något som vi kan göra för att, om möjligt, röja väg för den väckelse som Gud förhoppningsvis vill sända?

Just vad gäller väckelser har vi mycket att lära av kyrkohistorien. Inte så att man med historiens hjälp kan konstruera en teknik som fungerar och per automatik skapar en väckelse, men däremot kan vi lära oss åtskilligt av det förflutna:

  • vissa företeelser tenderar att återkomma i nästan varje väckelse
    • andra saker förefaller att ofta/alltid vara ett hinder för väckelse

Det verkar till exempel som om väckelser alltid har förberetts genom bön. Då handlar det inte om en och annan bön på måfå, utan när väckelsen bryter igenom visar det sig ofta att ett antal kristna – många gånger i det fördolda – bett i åratal eller rentav årtionden. Det är alltså en viktig kallelse att ägna sig åt uthållig bön!

Väckelser har en tydlig Jesus-centrering. Likaså kan man konstatera inte bara att de leder till en intensiv bibelläsning utan även att de förberetts genom aktiv bibelläsning och kärlek till Guds Ord och att de låtit sig ledas av den Helige Ande.

Dessutom tenderar varje väckelse att ha en egen, profilerad sångskatt. De flesta väckelser som gått igenom de nordiska länderna kan förbindas med vissa författare resp. kompositörer (för den nyevangeliska rörelsen personer som Lina Sandell, paret Rosenius och Oscar Ahnfelt).

Men om man vill se en väckelse i sin hemförsamling/missionsförening, i sin hembygd, i Sverige – finns det då någonting man behöver se upp med eller akta sig för?

Tyvärr dräller kyrkohistorien av lärorika och varnande exempel. Djävulen är alltid verksam, men i väckelsetider förefaller det som om han lägger in en turboväxel.

Till att börja med vill han förhindra väckelsen att komma igång genom att ingjuta en missmodets ande. Han sår därför ut tankar som att ”i vår församling händer det aldrig något”.

Om det ändå börjar ”hända något” byter han stil. Inte minst vill han leda väckelsens ledare vilse, och därför börjar han med leta upp deras svaga punkter. Sedan aktiverar han t.ex. splittringens ande och villolärans ande. Tänk bara på utvecklingen i Sverige under 1800-talet! En annan variant är högmodstankar hos väckelsens ledare eller förakt för personer eller gemenskaper som inte lever upp till vissa mönster inom väckelsen. Därtill vill han binda andliga ledare i synd, inte minst beträffande sex, makt och pengar.

Det är också viktigt att minnas: varje väckelse går i original. Ingen väckelse har någonsin kopierat de tidigare. Argumenten ”så har vi alltid gjort”, ”så har vi aldrig gjort” är farliga, vare sig det handlar om verksamhetsformer eller musik. Allting måste bedömas utifrån Skriften och sin andliga halt, inte utifrån vad vissa ledare i det förflutna har gillat eller ogillat.

Kom också ihåg: väckelser är som vårfloder. När sådana brusar fram brukar de riva med sig diverse bråte. På liknande sätt tenderar väckelser att följas av överdrifter, ogenomtänkta handlingar etc. Därför är det viktigt i väckelsetider att agera visligt och be om Andens ledning, inte minst om urskillningens gåva: att kunna skilja mellan agnar och vete, att urskilja vad som kommer från Gud resp. vad som är ”andlig drivved”. Vi behöver alla träna oss i tålamod och kärlek och utbe oss vishet (Jak. 1:5).

Låt oss därför, var och en på sin ort, be Gud om väckelse och samtidigt minnas orden:

Var alltid glada. Be oavbrutet och tacka Gud för alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont. (1 Tess. 5:16–22.)

Rune Imberg, Göteborg

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan