HUR SKA VI BEVARA OCH STÄRKA VÅR IDENTITET, grundad på bibeltrohet och bestämd av den evangelisklutherska bekännelsen? En fråga som MBV:s (Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner) styrelse har gett högsta prioritet mot bakgrund av en förestående organisationsförändring, oroande tendenser i och omkring den egna verksamheten och ett direkt uppdrag från senaste årsmötet.
Lördagen den 6 december samlades ett 60-tal av MBV inbjudna personer på Åhus Missionsgård för samtal i ämnet, styrelseledamöter i organisationerna NSM, ELMsv, KUS och KUM, representanter för samtliga missionsgårdar jämte Till Liv-redaktionen.
MBV:s ordförande Bengt Hjort påminde om att det uteslutande är Herrens nåd att våra organisationer under lång tid (NSM i 145 år) fått bedriva missionsarbete enligt sina ursprungliga stadgar. Herren vill att vi fortsätter att predika evangelium om världens Frälsare. Det är därför frågan om vår identitet i en tid av allmänreligiös förvirring blir så betydelsefull.
I ett bibelföredrag visade Lars-Åke Nilsson hur aposteln Paulus i breven till Timoteus ger oss tydlig, grundlig och aktuell undervisning om vad den sunda läran är, varifrån den kommit och hur den ska förvaltas rätt för att kunna räckas vidare. Föredraget bekräftade den lutherska satsen att läran inte är vår utan Guds. Det är läran från Gud som ger oss och stärker vår identitet. Roland Gustafsson, som tillsammans med Bengt Hjort och Linus Sjödahl lagt upp dagens program, reflekterade över vad Gud kan vilja ha sagt om vår identitet och vårt uppdrag. Han hänvisade till ord av Herren Jesus och av Paulus, till Augsburgska Bekännelsen, i synnerhet de fyra första artiklarna, och tog även upp etiska och missiologiska aspekter av vårt uppdrag. I en tid som präglas av krav på s.k. positivt tänkande blir det allt svårare att bekämpa ”allt slags otro och förnekelse”, men MBV:s stadgar är realistiska i insikt om att det är omöjligt att säga ja till sanningen utan att samtidigt säga ett tydligt nej till lögnen, om man på allvar vill ”fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga”. Större delen av dagen ägnades åt samtal, dels i plenum under skickligt befäl av Bo Sjödahl, dels i mindre grupper. De åtta grupperna fick tre frågor att behandla: Hur stärka vår evangelisk-lutherska identitet? Hur få våra lokala föreningar att bli andliga hem för alla åldrar? Vilka gränser bör tillämpas vid kallande av talare och för samarbete med andra kristna organisationer? Överläggningarna kunde hållas i en mycket god anda. Enigheten föreföll att vara total om att vår evangelisk-lutherska identitet förtjänar att stärkas och att lekmannaförkunnelsen bör uppmuntras genom att predikanterna i görligaste mån får stöd och vidareutbildning. Brödragemenskapen är ett av de fyra oumbärliga B:na. Inte minst ungdomar behöver tillgång till ett andligt hem med öppenhet, förtrolig gemenskap med själavårdande omsorg och möjligheter till engagemang, om unga i fortsättningen ska sjunga med de gamla i våra föreningar. Alla deltagare kände säkert att de viktiga frågor som berörts inte därmed blivit slutbehandlade. Fortsatt arbete inte minst med den tredje frågan behövs och utlovades också av Bengt Hjort. För, som en ung flicka uttryckte det: ”Är vi säkra på vår identitet, blir vi frimodiga.”
SAM-ARNE NILSSON, Redaktionsmedlem, Stockholm