Herre, vi vill se Jesus!

Under högtiden fanns det bland dem några greker som hade farit upp till Jerusalem för att tillbe. De kom nu till Filippus … och bad honom: ”Herre, vi vill se Jesus.” (ur Joh. 12:20–33)

VÅR LÄNGTAN OCH BÖN inför det nya året är densamma: Herre, vi vill se Jesus!

Vi vill se Jesus i det offer han gav. Med bilden av vetekornet talar Jesus om sin död. Om vetekornet inte faller i jorden och dör, kan det inte bära frukt (v. 24). Vetekornet gör oss sin största tjänst genom att dö. Det kan tyckas att det är utkastat och förlorat, när vetekornet faller i jorden. Men det har en inneboende och okuvlig livskraft. Det uppstår ur döden och mångdubblas. Jesus är det himmelska vetekorn som kastas i jorden för att dö. Han tjänade oss med sitt liv och föredöme, med sin undervisning och sina underverk. Men det största är att han dog för oss.

Jesus upplever ångesten när han utges i såningsstunden i Getsemane: ”Tag denna kalk ifrån mig” (Luk. 22:42). Visst blev han tagen ur sin ångest, men vägen gick ändå genom lidande och död. Det var enda sättet att frälsa oss människor. Vetekornet måste dö, det var Guds eviga beslut.

Vi vill se Jesus i den seger han vann. Livet segrade över döden. Av det ensamma vetekornet har det blivit mycket frukt. Oräkneliga är de människor som vunnits för Gud som resultat av Jesu död. Gud satsade allt när han utgav sin enfödde Son. Jesus drog sig inte undan. Han gick frivilligt i döden, och det var segerns väg.

Många gånger talade Jesus med sina lärjungar om vad som väntade honom. Det tycks som om de fångades så av orden om hans död, att de glömde orden om uppståndelsen. Men Jesus uppstod. Han segrade. Han lever. Smärtornas man är livets furste. Vetekornet har stått upp igen och burit rik frukt. Jesus har blivit ”den förstfödde bland många bröder” (Rom. 8:29).

Vi vill se Jesus i det inflytande han utövar. Och när jag har blivit upphöjd… ”skall jag dra alla till mig” (v. 32). Här är korsets dragningskraft. Det är som den korsfäste och uppståndne som Jesus utövar sitt mäktiga inflytande över människor. Han vill dra alla till sig. Petrus som förnekade, Judas som förrådde, Pilatus som dömde till döden, soldaterna som korsfäste – men alla lät sig inte övervinnas av hans gudomliga kärlek.

Då grekerna sökte Jesus klappade hedningarna på Guds rikes port. Jesus var sänd till Israels folk, men han gick över gränserna. Han stängde inte sin hand eller sitt hjärta för någon, som kom i hans väg och sökte hans hjälp. Till Guds rike har alla tillträde och ingen företräde. Även om många tackar nej till Guds frälsningserbjudande skall ändå till sist de frälstas skara bli fulltalig.

Bön: Herre, jag skulle vilja se Jesus!

MARTIN SVENSSON, Ungdomssekreterare, Kristianstad

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan