FÖR MIG HAR DET ALLTID VARIT en trygghet att kunna be Gud om råd i små vardagsbekymmer; om hjälp inför ett prov eller tålamod med någon medmänniska. Men, det kommer tillfällen i livet när man plötsligt inser hur totalt beroende man är av Guds vägledning. Bönen om Guds ledning har ställts på sin spets nu när skolplikten inte längre styr min tillvaro. När svåra beslut ska tas, önskar man helst att Gud ville skriva ett svar med bläck på himlen. När det inte är Hans sätt, frestas jag till att tänka att det där med att ledas bara är en klyscha. Till sist är det väl ändå jag som måste ta de avgörande besluten för min framtid?
I möte med Ordet blir man liten! Människans väg beror inte på henne själv, det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg (Jer. 10:23). Hennes framtid beror alltså inte på om hon råkar välja att gå till höger eller till vänster. Hon klarar inte ens av att själv lyfta fötterna! Jesus frågade en gång sina lärjungar: Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? (Matt. 6:27). Tänk, inte ens en halvmeter in i framtiden kan vi få skryta med!
När man umgås med barn – mitt arbete sedan ett halvår tillbaka – måste man svara på åtskilliga frågor. En dag frågade femåringen varför vi finns till. Det kloka svar som skulle ha väntat på min tunga blev ett stammande. Triumferande fick han själv ge svaret på ’gåtan’: ”Därför att Jesus har skapat oss.” Jesus säger att vi ska bli som barn. När vi står inför olika beslut och frågorna trängs i huvudet, borde vi bara tänka på vem som har skapat oss. Vem är det som styr våra steg? På hans axlar vilar herradömet och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste (Jes. 9:6).
När jag stod inför ett vägval läste jag Psaltaren 139 – en fantastisk ’livlina’ att få gripa tag i när man känner sig osäker. Där står det att innan ett ord är på min tunga, så vet Herren allt om det. Där står det att Herren såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster och att Han har bestämt alla mina dagar. Tanken att jag själv skulle styra min framtid, bleknar inför Rådgivaren. Jag får konstatera att Herren, i Jes. 55:8–9, ger en utmärkt resumé av situationen: Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. Jag känner mig liten – i en mäktig Fars hand!
LINNEA ÅSTRÖM, Studerande och ‘barnflicka’, Etiopien