FASTA OMTALAS på många ställen i Bibeln. På gamla förbundets tid bjöd Gud hela sitt folk att fasta vid den stora försoningsdagen, den dag då Herren skulle bringa försoning för deras synder (3 Mos. 16:29). Den som inte fastade skulle utrotas ur sitt folk. Det berättas också om hur Mose fastade och bad inför Guds ansikte i fyrtio dagar och fyrtio nätter efter folkets dans kring guldkalven i öknen (5 Mos. 9:18). Guds folk fastade som tecken på botgörelse och sorg över synd, man fastade även när man var i fångenskap och när fiender hotade (2 Krön. 20:3). I GT uttrycker fastan folkets sorg över synd och olycka och visar därtill ett totalt beroende av Herren, deras Gud.
Vi som lever i det nya förbundets tid kan vara vissa om att Jesus Kristus och hans försoningsverk på korset överträffat och fullbordat den stora försoningsdagen. Därför finns inte längre för Guds folk något påbud att fasta. Men beroendet av Herren har inte förändrats, inte heller syndens allvar. Därför finns fortfarande ett erbjudande att fasta, men nu i en evangelisk frihet. Och avhållsamhet av olika slag är nyttig. Om Paulus, som var Herrens apostel, behövde ”tvinga sin kropp till lydnad” (1 Kor. 9:27), så behöver säkert också vi det.
Ole Hallesby säger att ”avsikten med denna avhållsamhet är att för en kortare eller längre tid lossa något på de band som binder oss vid den materiella världen och vid vår omgivning över huvud taget, för att på det sättet samla hela själens kraft på det osynliga och eviga”.
De lutherska reformatorerna, som var väl medvetna om att fastan kunde missbrukas, uppmanade till en rätt fasta. Fastan är nämligen inte en nödvändig gärning för rätt tillbedjan av Gud. Den är inte heller ett sätt att förtjäna syndernas förlåtelse, utan är till för att ”hålla kroppen underdånig och skicklig till andliga ting”. (Augsburgska bekännelsen). Jesus, som förutsatte att hans lärjungar skulle fasta efter hans bortgång (Mark. 2:20), varnar för att göra fastan till en gärning för att synas. Då förlorar den helt sitt värde. Vår Frälsare, som själv fastade på ett fullkomligt sätt säger: När du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att människorna inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig (Matt. 6:17–18).
Låt din fasta vara en sak mellan dig och din Gud! Då skall den bli dig till stor välsignelse.
JAN-ULRIK SMETANA, Missiongårdsföreståndare, Vännäs