Verklighet som griper
Linnea Åström åkte i slutet av januari tillsammans med familjen Olof Göransson för att hjälpa dem i familj och arbete. Hon berättar:
Visst har jag hört berättas från missionsfältet. Lite halvslött har jag betraktat missionärernas diabilder med leende etiopiska småpojkar, präster i utstyrsel och fullsatta kyrkor. Men inte förrän jag gick på Addis Abebas trafikerade gator och Asellas guppiga grusvägar, kände jag hur intensivt missionsfältet luktar, hörs, smakar och känns. Lika mycket kontraster som jag mött i människornas levnadsstandard – lika blandade är mina intryck av Etiopien.
LEENDEN OCH PEPPARSÅS
När jag vandrar mellan de utbredda stånden på torget, får ett förstående leende av en vacker gammal kvinna, bjuds på injera med het pepparsås eller lyssnar till ungdomar som sjunger ända nerifrån fötterna – då känner jag tillfredsställelse över min nya tillvaro.
TIGGARE OCH LACKSKOR
Men när barnen har dåliga magar och jag märker att det inte kommer något vatten ur kranen, eller när tre fyllda taxibilar på rad börjar tuta efter mig bara för att jag är vit, då väcks hemlängtan! Hos människorna möter jag en materiell fattigdom som jag aldrig stött på förut. En gammal man ligger och sover mitt på gatan, en handikappad pojke använder två trästumpar som kryckor, en kvinna sitter i stekande sol på marken och ammar sitt nakna barn. Men på samma gata som tiggarna sträcker fram sina händer, glider blanka lackskor och stora Mercedesbilar fram, och jag anar att klasskillnaden är enorm.
JESUS GER FRAMTIDSTRO
En dag kom en liten flicka fram till mig och bad enträget om att jag skulle se hennes vackra hus. Med stolthet visade hon mig familjens hem, knappt så stort som ett svenskt badrum och med en gemensam säng för alla familjemedlemmar. Då fastnar ens klagomål över bristande bekvämlighet i halsen! Jag kan få en vag känsla av att tiden i Etiopien står stilla och att situationen för människorna är ganska hopplös. Men när jag sitter inne i kyrkan, i svettig trängsel mellan böjda huvuden, förstår jag vad som ger etiopierna framtidstro och deras leenden äkthet. Jesus säger till dig, till mig och till våra syskon i Etiopien: Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder.
LINNEA ÅSTRÖM
Räkna med Guds Ord
Om arbetet kring Kericho i Kenya skriver Kerstin Nilsson: ”Ett brutet strå skall han inte krossa, och en tynande veke skall han inte släcka.
I flera avseenden är området här ’detta strå och denna veke’! Men Guds Ord finns och då kommer också Hans rike att finnas kvar. Jag var idag i Kamarus för PPI* och matte. Det var som vanligt roligt!
Efteråt var vi på församlingens torsdagsmöte. Jag tror att de har det även om inte pastorn kommer. Men även om det bara hålls när han kommer så ska Ordet inte återvända fåfängt! Och det innebär väl att det finns hopp också för denna tynande grupp, som ibland är riktigt många, men dess emellan är så få att man tror att församlingen ska dö ut?”
UR ETT ENGAGERAT BREV FRÅN KERSTIN NILSSON
*PPI är förkortning för Program for Pastoral Instruction och ger kyrkorna möjlighet att ha en veckotimme religionsundervisning på en s.k. sponsrad grundskola. Intresset från elever och lärare är ofta stort. På Kamarus skola, inte så långt från Chesinende, har rektorn dessutom bett Kerstin om viss hjälp i matematikundervisning.
Intryck från Etiopien
Missionssekreterare Carlåke Söderlind skriver i en rapport (2004-02-09)om både med- och motgångar: ”Guds ord predikas ännu inom Etiopiens Evangelisk- Lutherska Kyrkan (EELC). Människor behöver höra det, så att de blir förda från mörker till ljus, från satans makt och till Gud. Trogna församlingsmedlemmar uppehålls genom Guds ord och hans rike finns ibland oss. Detta misshagar vår fiende djävulen som på allt sätt vill förstöra och bryta ned Guds församling. Med smärta och sorg måste konstateras att fiendens taktik att så splittring, maktkamp och strid får förödande konsekvenser.”
I aprilnumret får vi en utförlig rapport från besöket i Etiopien.
Ära Herren med dina ägodelar!
Det är med stor tacksamhet vi noterar de stora testamentsmedel som kommit in och det är därför som vår ekonomi ser ovanligt bra ut. Det är också glädjande att se hur idéer till nysatsningar både i Sverige och utlandet blommar upp inom våra organisationer. Flera förslag håller redan på att bearbetas. För att dessa nysatsningar inte bara ska påbörjas utan också kunna bedrivas under en längre tidsperiod får inte gåvogivandet ligga så långt under budget som det gör idag. I så fall blir vi tvungna att täcka underskott med testamentsmedel.
Därför vädjar vi om en riklig gåva så här i fastetid. Låt Herren disponera lite mer av dina tillgängliga resurser, det han välsignat dig med här på jorden. Det är många människor i vårt land som inte känner Frälsaren, i våra missionsländer likaså. Jesus kommer snart. Det brådskar! STÖD MBV:S MISSION POSTGIRO 5 58 43-7
CARLÅKE SÖDERLIND ANDERS ANDERSSON
Sommarhälsning från Peru!
Det är sommar i Chiclayo. Fläkten går dygnet runt för att om möjligt jaga in lite svalka i vårt hus.
Under tre veckor har vi i Chiclayo haft besök av sång- och inspirationsgruppen kindred från USA. De är sex ungdomar som under ett år reser runt och sjunger och spelar i olika församlingar, först hemma i USA för att samla in pengar för att sedan resa runt tre månader i Peru och Bolivia, och sedan hem igen med uppföljande besök i stöttande församlingar i USA. Att ha dem här har varit fantastiskt. För medlemmarna i våra tre församlingar har det varit tre glädjefyllda veckor. kindred har sjungit och spelat i någon av kyrkorna nästan varje dag, de har haft en utomhuskonsert och de har haft inspirationsträffar med junioroch ungdomsledare. Inte minst för barnen och ungdomarna här är det fantastiskt att få besök av kristna syskon från USA. De är – unga, vuxna förebilder som tar sig tid att lyssna, att leka, att lära ut sånger och lekar. Och för oss i missionärsgruppen har det också varit uppmuntrande. När ni ber, TACKA då för kindred och BE att det som de sått ska få växa i Chiclayo.
Kramar i Kristus
UR BREV FRÅN MAGGAN, ERIK O LOVISA ANDERSSON
Missionärer i Peru
Ny lärare till Peru
MBV:s styrelse har beslutat att kalla Eva Norström, Göteborg, till Korttidsmissionär i Peru. Eva är 62 år och har arbetat som lärare både i Sverige och i svensk utlandsskola. Hon skall under tre terminer vara lärare för familjen Ekströms barn i Chiclayo, och reser ut sommaren 2004. Under våren kommer hon att gå 4-veckors Bibelskola på Strandhem, och studera spanska vid sidan om sitt vanliga jobb. En utförligare presentation kommer i senare nummer av Till Liv.