Märklig man väckte stor uppståndelse Igår, fem dagar före påskhögtiden, väckte en man stor uppståndelse när han kom ridande på en liten åsna i Jerusalem. Folket längs vägen sjöng och jublade och ropen hördes lång väg. Vi vet fortfarande inte varför så många ville hylla denne enkle man som närmast behandlades som en kung.
En väldig skara samlades igår vid östra porten i Jerusalem. Mitt genom folkvimlet red en man på en åsna, och hans intåg var minst sagt märkligt. Händelsen fick många att släppa vad de hade för händer och följa med i den glada dansen. Vissa gick med honom hela vägen ner från Olivberget och ända bort till tempelplatsen. Många skar kvistar från träden eller bredde ut sina mantlar framför honom på vägen. Folkskaran jublade, talade om Messias och hyllade honom som sin nye kung. En stor upprördhet märktes dock bland fariséerna och de bad mannen tysta folket, men han invände: ”Om de tiger kommer stenarna att ropa.” Mannen såg ut som en ur folket, men hans ansikte var präglat av sorg. Trots det tycktes han inge dem nytt hopp. Enligt uppgift är det Jesus, Josefs son, från Nasaret, och han är känd för att ha gjort tecken och under bl.a. i Galiléen samt för att likt en rabbin ha undervisat i templet.
Jesus från Nasaret greps i natt
Vakten grep i gryningen Jesus och förde honom till Stora Rådet.
Enligt vissa uppgifter åt Jesus från Nasaret och hans lärjungar redan igår kväll, på torsdagen, påskalammet i en sal i övre våningen i ett hus som tillhörde en viss Marcus. Därefter begav de sig vid midnatt över bäcken Kidron till Getsemane trädgård på Oljebergets sluttning. Något senare greps han där av tempelvakten, som kom dit tillsammans med några av översteprästerna och fariséernas tjänare. Själva gripandet lär ha varit dramatiskt, trots att Jesus inte gjorde något motstånd. Han gick själv och mötte dem, och på frågan vem de sökte fick de svaret: ”Det är jag.” Orden fick dem att rygga tillbaka och falla till marken. Vakten leddes till platsen för gripandet av Judas Iskariot, en av de tolv lärjungar som i tre år följt mannen. I tumultet som uppstod högg en annan av hans lärjungar av högra örat på översteprästens tjänare Malcus. Märkligt nog visade den gripne stor medkänsla genom att han helade den skadade tjänaren. Vakterna fattade därefter tag i Jesus och fängslade honom. De elva lärjungarna flydde som väntat rädda därifrån.
Efter tumult i Stora Rådet utlämnades Jesus till att korsfästas
Jesus från Nasaret, som greps i natt, fördes så småningom till Stora Rådet. De hade svårt att hitta något att anklaga Jesus för, men blev väldigt upprörda och påstod att han hädade Gud själv. Landshövdingen utlämnade honom slutligen till att korsfästas.
Förhören pågick hela morgonen. Jesus fördes från översteprästen Hannas till svärsonen Kaifas och Stora Rådet. Huvudfrågan tycks ha varit om denne Jesus var den i Profeterna och Skrifterna utlovade Messias. Många vittnade emot honom, men vittnesmålen stämde inte alls överens. Till slut lär översteprästen ha begärt: ”Jag kräver ett svar av dig inför den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds son!” Jesus svarade honom då: ”Du har själv sagt det. Jag är.” Vid den hädelsen rev översteprästen sönder sina kläder och de dömde honom alla till döden. För att kunna verkställa domen måste dock den romerske landshövdingen, Pontius Pilatus, först bekräfta den och därför fördes Jesus till honom. Men då Jesus var från Galiléen skickades han efter diverse frågor vidare till Herodes Antipas, tetrark över Galiléen, och därmed närmast ansvarig. Denne blev först glad över att få se honom men visade honom senare sitt förakt, och han sändes åter till Pontius Pilatus. Denne lät sina soldater gissla Jesus, håna hans påstådda kunglighet genom att klä honom i en purpurfärgad mantel och sätta en krona av törne på hans huvud. Men han kunde dock inte finna att Jesus gjort sig skyldig till döden. Då Pilatus vid varje påsk har som sed att frige en judisk fånge ämnade han nu frikänna Jesus. Men översteprästerna hade eggat upp folket så, att de krävde att en för mord dödsdömd fånge vid namn Barabbas i stället skulle friges, och att Jesus, som kallades Messias, skulle korsfästas. Därför lät Pilatus utlämna Jesus till att korsfästas.
Jesus korsfäst och dödad
Jesus från Nasaret blev korsfäst. Han gav upp andan redan vid nionde timmen.
Efter landshövdingens dom på förmiddagen fördes Jesus av vakterna till avrättningsplatsen utanför Jerusalem. Han tvingades att själv bära den drygt 15 kilo tunga korsbjälken, lagd över axlarna. Som en följd av den plågsamma gisslingen tog krafterna snart slut, men en man som var ute på fälten, Simon från Cyrene, tvingades i stället bära korsbjälken. När de kommit fram till Golgata korsfästes Jesus, tillsammans med två rövare. Anklagelsen som sattes upp på korset löd: Judarnas konung. Soldaterna och de som gick förbi korset smädade Jesus. Men han bad högt att hans Fader skulle förlåta dem, då de tydligen inte förstod vad de gjorde. Plötsligt – trots att det fortfarande var dag – blev det alldeles mörkt, och mörkret varade i flera timmar. Det hördes flera högljudda rop från den korsfäste Jesus, men efter en förvånansvärd kort tid dog han. Alla som bevittnade detta blev märkbart berörda, och centurionen som deltagit i hela händelseförloppet utbrast till sist: ”Så var då den mannen verkligen Guds son!” Förutom den dödes mor fanns endast en av Jesu lärjungar vid korset, en vid namn Johannes.
Helt öppet in till Det Allra Heligaste
Skandal i templet! Förlåten har rämnat!
Prästerna är förvirrade och begriper inte vad som har hänt. Samtidigt som påskalammen slaktades på tempelgården brast nämligen förlåten, det dubbla tygstycke som hänger på en tvärbjälke över öppningen till det allra heligaste*, och föll ner – och vid samma tidpunkt dog Jesus ute på Golgata. Undersökningar kring dessa märkliga händelser pågår, för att utreda om det möjligtvis kan finns något samband. Nu är det alltså helt öppet in till det Allra Heligaste. Detta är helt ofattbart!
*Enl. A. Sjöberg (Vandringsleden I) var tvärbjälken ca 0,5 m bred. När översteprästen gick in i det allra heligaste lyfte han på förhänget vid ena sidan, gick i den smala ’gången’ till andra sidan, vek undan bakre stycket, och kom så in – utan att någon kunde se in. En möjlig tolkning av NT är att förhänget brast uppe på balken och föll, ”uppifrån och ända ner”. Det blev helt öppet, inte en tygbit var kvar.
Jesus begrovs i hemlighet
Josef från Arimatea och Nikodemus, båda högt ansedda rådsherrar, har i hemlighet bett Pilatus om lov att få ta hand om Jesu kropp och begrava honom. Dessa män har inte varit delaktiga i Jesu död och inte heller gillat beslutet att döda honom.
Några av de judiska ledarna kom i går kväll till landshövdingen och bad att få ta hand om Jesu kropp. Landshövdingen betvivlade att Jesus redan skulle vara död, men detta bekräftades av centurionen som varit närvarande. För att möjliggöra att kropparna togs ned före sabbatsdagens inträde hade Pilatus befallt att de korsfästas ben skulle krossas. I och med att de korsfästa därmed förhindrades att häva sig upp för att kunna andas, påskyndades döden.
Centurionen meddelade dock, att då soldaterna kom till Jesu kors fann de att han redan var död. De krossade då inte hans ben, men en soldat stack istället in sitt spjut i sidan i den döda kroppen, och det rann genast ut blod och vatten, vilket innebar att hjärtat hade stannat.
När Pilatus fick höra detta, lät han Josef ta hand om Jesu döda kropp. De båda männen tog ned Jesus från korset. De svepte in kroppen i en linneduk tillsammans med doftande olja, såsom sed är. Jesus lades därefter i en grav som fanns i trädgården alldeles intill. En stor sten rullades för öppningen till graven.
Nu på morgonen kom fariséerna och översteprästerna till Pilatus och bad om att få sätta ut vakter vid Jesu grav. Då Jesus, medan han levde, sagt att han skulle uppstå från de döda var de nu rädda att något skulle kunna hända vid graven. Pilatus gav tillstånd till detta, och vakter sattes ut vid graven som även förseglades.
Jordskalv vid klippgraven! Vakterna flydde!
Det var en skara livrädda vakter som kom inrusande till översteprästerna tidigt i morse. De skrek i munnen på varandra om jordskalv, och om ljussken och stenar som rullats undan. Alla var likbleka och väldigt uppskakade.
De judiska ledarna gjorde tydligen rätt i att vilja sätta ut vakt vid Jesu grav. Tidigt i morse inträffade nämligen något märkligt vid graven. Vi har fortfarande inte fått klart för oss exakt hur det hela gick till, men vakterna berättar om något helt ofattbart. De beskriver en slags ljus gestalt som kommit ned från himlen, och rullat undan den stora stenen vid klippgraven. Marken hade skakat, och de själva hade fallit till marken och legat där som avsvimmade. De judiska ledarna höll sammanträde och beslutade att detta till varje pris måste tystas ned. Annars skulle folket bli ännu mer förvirrat. Därför gav de vakterna en stor summa pengar mot att de skulle hävda att Jesu lärjungar under natten och stulit kroppen. Dessa lögner har redan spridits ut bland judarna. Men vad var det egentligen som hände? Några ögonvittnen berättar om hur en ängel i vita kläder kommit dit och rullat undan stenen. Vakterna blev livrädda för honom. Några kvinnor, osäkert hur många, kom också tidigt till graven för att smörja Jesu kropp. De lär inför lärjungarna ha påstått, att de sett en ängel som sagt till dem att deras Jesus inte var där.
Maria såg Jesus, han lever!
Maria från Magdala har sett Jesus. Han talade till henne och bad henne hälsa till alla lärjungarna… Jag hörde två kvinnor viska om detta till varandra på torget. Om det är sant så är det den största nyheten på väldigt länge! Jag ska nu berätta allt jag vet.
När ett par av lärjungarna återvänt hem från gravplatsen blev Maria, en av kvinnorna som följt Jesus, kvar utanför graven. Även hon fick se änglar som satt just på platsen där Jesus legat. En man dök dock oväntat upp bakom henne och undrade över hennes sorg. Maria förmodade att det var trädgårdsmästaren, och bad därför om besked om var Jesus blivit lagd. Enligt uppgift ska då mannen ha uttalat hennes namn så att hon förstod att han i själva verket var Jesus. Uppgifterna är svåra att få bekräftade.
Jesus stod där mitt ibland dem!
På kvällen den första veckodagen när Jesu lärjungar fortfarande satt bakom låsta dörrar, av rädsla för översteprästerna, hände något helt ofattbart. Jesus kom dit. Och nu i veckan har han visat sig flera gånger.
Jesu följeslagare har allt efter flykten från Getsemane av rädsla varit samlade bakom låsta dörrar. Enligt vad vi erfarit har de sammanfattat dagens händelser på följande sätt: Några kvinnor hade på morgonen kommit rusande och påstått att Jesus levde, och Maria från Magdala hade till och med sett honom och talat med honom. Lärjungarna Petrus och Johannes hade konstaterat att graven var tom, men att bindlarna låg kvar, däremot inte Jesu kropp. Alla tycktes förvirrade och oroliga och de visste inte hur de skulle agera. Men enligt uppgift kom Jesus plötsligt in i rummet och visade sina sår, i händerna och i sidan. Och de fylldes då av glädje. Dock saknades en av lärjungarna, men vid ett senare tillfälle visade sig Jesus särskilt för honom. Därefter har Jesus enligt uppgift träffat lärjungar såväl vid Tiberias sjö som på vägen till Emmaus. Ytterligare 500 personer har bekräftat att de sett Jesus från Nasaret efter hans död. Troligen har denna händelse ännu inte fått sitt slut. Den läsare som sätter tro till dessa uppgifter betvivlar troligen inte längre övriga under och tecken som denne Jesus gjorde, ej heller att han var Messias, Guds Son.
LINA ENGSTRÖM, EVA ANDERSSON