DESSA TVÅ BÖCKER hör nära samman och utgör en bok i den hebreiska Bibeln, de har också mycket gemensamt med Krönikeböckerna.
Bakgrunden är att Israel förlorat sitt land och sin frihet. Folket befinner sig i exil i Babylonien. Jerusalem och templet är lagt i ruiner. Davids kungadöme har upphört och landet ligger i stort sett öde. Guds folk har drabbats av en gudomlig dom.
Plötsligt tvärvänder historien. Det mäktiga babyloniska världsriket skjuts i sank och perserkungen Kores träder in på historiens arena. Han har en annan policy. Han inser att det är bra att ha ett lojalt Juda på gränsen till Egypten och i sitt edikt år 538 ger han judarna tillåtelse att återvända och bygga upp sitt tempel.
ÅTERVÄNDANDE
En del judar tar vara på möjligheten, de ser det som en Guds kallelse att återvända och bygga upp landet de en gång fått av Gud. De ska nu tillämpa sin tro i en ny situation som en liten folkgrupp i skuggan av en världsmakt.
Viktiga ledare med kärlek till Guds Ord och hjärta för folkets nöd framträder. Esra, en skriftlärd präst, träder fram som det andliga livets reformator, och hovmannen Nehemja blir på den persiske kungens uppdrag en betydelsefull ledare.
VIKTIGA HÄNDELSER
Ungefär 50 000 judar återvänder under Serubabbels och Jesuas ledning för att bygga upp templet och sätta igång gudstjänsten. Det går trögt och först efter uppmuntran av profeterna Haggai och Sakarja blir arbetet färdigt och templet kan invigas år 516 (Esra 1–6.)
På 450-talet kommer Esra till Jerusalem med en mindre grupp judar. Han hjälper folket att göra upp med försummelser och försyndelser och att finna en rätt inriktning på livet. Det är en smärtsam process, men nödvändig om livet med Gud ska bevaras friskt. (Esra 7–10.) Nehemja återvänder för att bygga upp Jerusalems murar. Detta förverkligas tack vare en gemensam arbetsinsats, trots hårt motstånd från fientliga krafter och så kan den heliga staden befolkas (Neh 1–7).
Även här berättas om Esra, som stödd av Nehemja leder en reformation, nu inriktad på det inre livet och gudsgemenskapen. Denna leder till att förbundet med Gud förnyas. Lägg märke till den innehållsrika tack- och bekännelsebönen som återberättar en stor del av den gammaltestamentliga historien. (Neh. 8–12.)
TIDLÖSA SANNINGAR
Böckerna påminner om sådant som är giltigt än i dag, nämligen att
• Guds löften står fast trots människors svek. Han leder historien mot bestämda mål. Han påverkar kungar, uppväcker ledare åt sitt folk. Observera det återkommande uttrycket ”Guds goda hand”.
• Gud handlar med de sina genom sitt Ord. Han undervisar, ger vägledning och sätter hjärtan i brand.
• Guds folks uppbyggelse förutsätter gemensamt engagemang, uthålligt arbete och kamp mot starka motkrafter som med hot och list och vill störa, förta modet och riva ned.
• Förnyelse, som innebär att vända åter till Gud och livets friska källflöden, är nödvändig om det andliga livet ska bevaras friskt och starkt.
LARS-ÅKE NILSSON
Redaktionsmedlem, Åsljunga