Brev till och från Kenya
Under rubriken ”Sekulär fundamentalism att inte viga kvinnoprästmotståndare” publicerade Nya Dagen (ND) (7/4) delar av den brevväxling som hittills ägt rum mellan ärkebiskop K G Hammar (KGH) och biskop Walter Obare (WO) i den Evangelisk Lutherska kyrkan i Kenya (ELCK). Bakgrunden är Missionsprovinsens planerade vigningar av biskopar och präster. I brevet till WO skriver KGH bl.a.: ”För mig skulle det vara problematiskt om du som en biskop i en av Lutherska Världsförbundets medlemskyrkor på något sätt skulle välja att vara en del av en sådan utveckling.” Biskop Walter Obare svarar den 23 mars bl a följande: ”Luthersk lära – i bekännelseskrifterna och dr Martin Luthers skrifter – är faktiskt mycket klar på denna punkt. Där kyrkliga myndigheter vägrar att prästviga av orsaker som inte är legitima i ljuset av Guds Ord, är denna vägran inte kanoniskt godtagbart”. Bekännelseskrifterna motiverar enligt Obare snarare en reformering av kyrkan och ger honom rätt att viga de omstridda prästkandidaterna. WO avslutar med en vädjan till KG H att själv ställa upp i en biskopsvigning av kvinnoprästmotståndarna och därigenom bli ett föredöme som en god herde och modig ärkebiskop. ”I annat fall måste jag – tillsammans med andra lutherska biskopar – själv ta på mig den tunga och historiska bördan av att bry sig om ropet från förtryckt lutherdom i Din kyrka och att viga biskopar och präster i Svenska kyrkan, på grundval av det nödläge som de lutherska bekännelseskrifterna framställer. Som lutherska bekännare måste vi också förstå att detta slag av kallelse kommer från Kyrkans huvud själv. Vem vågar vara olydig mot honom?” skriver biskop W Obare.
Lutherska Världsförbundets gen.sekr. Ishmael Noko har därefter haft enskilda samtal med både KGH och WO inbjudit dem till överläggningar. Enl. Nya Dagen (22/4) har samtalet med WO varit ”gott och uppmuntrande”, och ”biskop Obare sägs vara fast besluten att tjäna kyrkans enhet och göra allt för att undvika en brytning med Svenska kyrkan.” KGH har avböjt inbjudan och skriver i sitt svarsbrev ”att han är mycket tveksam till att ett möte mellan honom och biskop Obare skulle vara ’fruktbart’. Det finns inget utrymme för förhandlingar i denna specifika fråga”.
Rapport om Synoden
Svenska Kyrkans Fria Synod samlades till årsmöte i mitten av mars på Hjelmserydsstiftelsen i Småland och därom skriver Ann-Mari Wiberg dels i Nya Dagen (23/3) och dels i en artikel sänd till Till Liv. Årsmötet blev enl. ND ”lite av en nystart för Synoden. Rörelsen har sedan starten på 1980-talet haft något av en kyrkopolitisk inriktning men de cirka 25 ombuden beslutade att det är hög tid att förändra profilen”. Enl. ordf. Lena Arvidsson Artman har rörelsen fortfarande ett existensberättigande och hon säger att nu ”växlar vi över till det andliga läget … Den officiella Svenska kyrkan skiljer bort sig från andra kristna. Den hukar sig för makten i form av medier, folkopinion och politiska partier.” Kyrkomötet kan t.ex. genom hänvisning till tolkningar ”rösta bort hela trosgrunden för kyrkan. Vår uppgift är att befria, bevara och förnya Svenska kyrkan på Bibelns och bekännelsens grund. Vi vill utifrån vår plattform med känt ’varumärke’ vara en signalfunktion för klassisk kristen tro”. Synodens företrädare vill bli mer aktiva i samhällsdebatten i fortsättningen, bl.a. kommer varje månad ett nyhetsbrev att skickas till pressen där kyrkans röst kan bli hörd i aktuella frågor.
Årsmötet gjorde även ett uttalande om sin syn på äktenskapslagstiftningen och nödvändigheten av att Svenska kyrkan såsom fri kyrka inte åläggs och tvingas medverka i könsneutrala vigslar.
ND uppger den 23/4 att gen.sekr. Ishmael Noko via telefon meddelat att han efter att KGH tackat nej kommer ”att göra allt för att för att få en dialog till stånd, och han ser det som mycket viktigt att undvika en öppen konflikt mellan två av Lutherska Världsförbundets medlemskyrkor.” Det är idag mindre än 1/3 av LV:s kyrkor som säger nej till kvinnliga präster. IN säger att han inte vet tillräckligt om Svenska kyrkan för att kunna uttala sig om henens inre förhållanden. ND fortsätter: ”Om Missionsprovinsen med biskop Obares hjälp genomför sina prästvigningar och det uppfattas som en ny kyrkobildning i Sverige, som KGH säger, är det enligt IN en djupt beklaglig utveckling.” Så långt i detta ärende när Till Liv går till tryck.
RED.