Fem mil nordost om Helsingborg, där åkerlandskapet övergått i skogsbygd, ligger Eket. I hundra år har missionshuset där samlat människor kring Bibelns undervisning. Barn och vuxna har följts åt till predikan, man har inbjudit till söndagsskola, och hobby- och ungdomsgrupper har kommit till. Stort engagemang och gemensamt arbete, av alla i alla åldrar, är något av det som präglar föreningen i Eket.
Om Herren inte bygger huset, så arbetar de förgäves som bygger på det. PS. 127:1
Fem mil nordost om Helsingborg, där åkerlandskapet övergått i skogsbygd, ligger Eket. I hundra år har missionshuset där samlat människor kring Bibelns undervisning. Barn och vuxna har följts åt till predikan, man har inbjudit till söndagsskola, och hobby- och ungdomsgrupper har kommit till. Stort engagemang och gemensamt arbete, av alla i alla åldrar, är något av det som präglar föreningen i Eket.
Ekets lutherska missions- och ungdomsförening har nyss firat 100-årsjubileum. En hundraåring brukar se sliten och trött ut. Men det intrycket får vi inte när vi kastar en blick i föreningens program – följ med just den vecka som avslutas med jubileumsfirandet!
Söndag – gudstjänst och predikan
Mats Giselsson, tidigare Etiopienmissionär i MBV, är sedan många år komminister i Rya församling. Kyrkans högmässor annonseras alltid i föreningens program, och ganska många av föreningens medlemmar möter där Jesus vid nattvardsbordet och deltar också ofta i kyrkans övriga gudstjänster.
Söndagsskolan har alltid varit en viktig verksamhetsgren, ja, den är äldre än själva föreningen. Den startades 1894, bl.a. grundat på Jesu uppmaning till Petrus: Föd mina lamm.
En söndag varje termin ersätts söndagsskolan med familjegudstjänst i missionshuset och en söndag deltar man i kyrkans familjegudstjänst. Söndagsskolans julfest på Annandag jul är en mycket gammal tradition. En som var med i äldre dagar, när det var levande ljus i granen, har berättat att det någon gång blev riktigt spännande när det började brinna i juleträdet.
Tre söndagar i månaden samlas man för att lyssna till predikan – förkunnelse av bibelordet har alltid haft en central plats. Vanligtvis kommer då hela familjen, även de yngsta och de barn som varit i söndagsskolan på förmiddagen. Visst är det en och annan av de yngre som lutar sig mot en förälders axel och slumrar in – men en god vana att delta i söndagsgudstjänsten grundläggs. Samlingen består av unison sång, mestadels ur sångboken Lova Herren, bön, trosbekännelse, läsning av en bibeltext samt predikan. Mötet leds av en mötesledare, som har en kort inledning och avslutar med att pålysa nästa veckas program. Den fjärde helgen är det antingen samling kring något speciellt tema på lördagskvällen eller bibelstudium lite senare på söndagseftermiddagen.
Tisdag – symöte hemma hos
Det är symöte var tredje vecka under vinterhalvåret. Den här tisdagskvällen samlas sju handarbetskunniga damer hemma hos Maj-Britt Nilsson – att vara i hemmiljö är en gammal tradition. Samlingen inleds med några sånger ur Lova Herren och läsning av Hebr. 1–2. Olle Nilsson överlåter handarbetet till damerna och högläser i stället för dem ur boken ’Mäktig Gud i Kina’.
Varför går man till symöten och vilken funktion har de? Vi får svaren: ”Vi arbetar för missionen.” ”Det blir av att jag broderar, men vi skänker inte alltid det vi gör.” ”Det har en social funktion och vi läser Guds ord tillsammans – men förr var det många fler som kom till symöten.” Vi höll så när på att glömma att Petter, åtta år, har följt med sin mor till symöte och broderar på en tavla. Så det bådar gott för verksamhetsformen framöver!
Dagens symöten har sitt ursprung i trakten kring Eket: Sjunkamossa arbetsförening bildades på 1880-talet men troligen hade redan två decennier tidigare både arbetsförening och söndagsskola funnits i Ingeborrarp. Men, enligt ett citat, ”mörker och köld har inträdt. I hörden icke längre min röst” – och så dog verksamheten ut.
Onsdag – 6,7-gruppen samlas
Den här kvällen samlas en grupp som vänder sig till ungdomar i klasserna 6 och 7. Ett tiotal glada flickor och pojkar, fyra tillhör föreningen, hänger av sig sina ytterkläder. Kvällen börjar med en lektion som den här gången leds av Jan Erik Hector.
Vi frågar vad som sen brukar hända.
– Ibland bakar vi, i kväll skall vi baka tårta. Eller så spelar vi något spel, badar i badhuset eller går till idrottshallen. Sen äter vi något och till sist har vi aftonbön. Det är roligt att träffas. Ibland är vi inte så många, och det är tråkigt, men samtidigt bra för då blir det mer att vi pratar med varandra.
Vi får också veta, att om vi kommer på torsdagen i följande vecka får vi möta en livaktig ungdomsgrupp, UG, med c:a 20 ungdomar från 15 år till en bit över 25. Ovanligt men härligt med så stor spännvidd i ålder!
Fredag – hobbygruppen pysslar och lyssnar
Skolan är slut för veckan, klockan är 17.30 och på nytt är det liv och rörelse i missionshuset. 23 barn i mellangruppen, klas serna 3–5, kommer förväntansfulla för att vara med på en lektion där de sjunger och får lyssna till Bibelns berättelser samt pyssla med hobbyarbeten av olika slag.
Vi undrar varför de kommer till en hobbygrupp i missionshuset. ”Det är roligt och så för att det är kristet”, säger någon. ”Allt här är roligt. Det är roligt att ha något att längta till på fredagar.”
Vi frågar också vad det är de pysslar med. En flicka gör en solstol och ett par pojkar berättar: ”Vi har bakat chokladbullar med kaffe och nu hjälper Olle oss att göra var sin klocka.”
Olle Nilsson, händig med hammare och hyvel, säger sig vara glad över att kunna ge de unga ett handtag.
Två av de andra ledarna får också tala om varför de ”offrar” en fredagskväll här.
– Det är en uppgift som jag har fått och den är väldigt rolig, säger Rebecka Hector och fortsätter: Det är en kallelse att få visa barnen vem Jesus är.
– Ja, det är inte för att jag är pysslig, men jag vill ge barnen en chans att få höra om Jesus. Två tredjedelar av barnen som kommer är inte från föreningen, berättar Bente Unosson.
Lördag – en vital 100-åring firar!
När eftermiddagen börjar övergå i kväll, och vi kommer till Ekets missionshus för att fira 100-årsjubileum, möts vi av en vackert blomsterdekorerad talarstol. Härlig blåsmusik av föreningens egen orkester inleder kvällen och därefter sjungs ”Store Gud, ditt namn ske pris” med kraft och inlevelse. Ingvar Johansson, ordförande, hälsar oss välkomna och läser ur Klagovisorna. Han påpekar, att det kan tyckas vara märkligt vid ett sådant här tillfälle. Men i kap. 3:22–23 talas det om Guds nåd. Det är Herrens nåd att föreningen fått verka i 100 år. Det är nåd att få tjäna i hans rike. Och med löftet om Guds trofasthet kan vi också se framtiden an med tillförsikt.
Missionsföreningen i Eket har alltid varit känd för att den präglas av mycket sång. Under senare år har Jan Erik Hector betytt mycket för att föra glädjen i sång och musik vidare till en ny generation. Det sjungs mycket den här kvällen i olika konstellationer. En alldeles speciell känsla av hopp inför framtiden märks när den stora ungdomskören sjunger med smittande glädje.
MBV:s förre ordförande Nils-Göran Nilsson, som vuxit upp i föreningen, predikar: ”Vi är nu, jämfört med när föreningen bildades, 100 år närmare Jesu återkomst. Glädjen i Jesus har drivit föreningen till mission och vi ser frukterna av det i levande kyrkor i Afrika. Tänk vilket jubel det blir, när vi tillsammans får sjunga Jesu lov i himmelen.”
Stora och vackra smörgåstårtor dukas fram och alla låter sig väl smaka – såväl av dem som av de tårtor av olika former, smaker och färger som serveras till kaffet. Och de visar hur engagemang och samarbete för mycket gott med sig!
Börje Svensson, predikant och boende i Eket, gör en intressant tillbakablick och berättar vad som hände i omvärlden vid den tid då föreningen bildades. År 1904 regerade flera kejsare ute i Europa. Finland var ett ryskt storfurstendöme under tsar Nikolaj. Sverige regerades av kung Oscar II och var i union med Norge. Lampor med metallisk glödtråd hade just uppfunnits. Samfärdseln skedde med hästskjuts. Redan på 1100-talet hade evangelium om Jesus fått så starkt fotfäste i bygden att Rya kyrka kunde byggas. Senare kom reformationen – här i sin danska form. 1858 upphävdes konventikelplakatet och de första stugmötena ägde rum.
Genom åren har många människor övervunnits av Kristi kärlek. Tro har väckts och härdat ut i prövningar, och arbete har bytts mot vila. Världen har förändrats sedan 1904. Det är nya faror nu men också nya möjligheter. Vi är sända i världen för att vinna fler. Ty ännu en liten tid, så kommer han som skall komma. Han vill ge oss livets krona. Hans är riket, hans är äran i evighet!
BO OCH ING-BRITT SJÖDAHL
Eket
FAKTA
Föreningen bildades: 16 mars 1904
Missionshuset invigdes: 30 december 1904
Verksamhetsområde: Rya församling, c:a 900 inv.
Medlemmar inkl. barn: c:a 80 st.
Ansluten till: MBV, ELMsv, KUS, KUM
Aktiv utlandsmissionär: Kerstin Nilsson
Stugmöten: c:a 10 ställen
Ordförande: Ingvar Johansson, tel. 0435-534 05.