Ur ungdomssekreterarens vardag

Efter sommaren har Janna Sjödahl jobbat för KUS som ungdomssekreterare i tre och ett halvt år – och hon slutar då sitt arbete. Basen har varit Ängelholm med ett arbetsområde som sträckt sig över hela nordvästra Skåne. Daniel Ottosson, själv på många sätt aktiv i KUS:s ungdomsarbete, har träffat Janna och med henne pratat om både livet som ungdomssekreterare och ungdomars hängivenhet.

MAN HAJAR TILL LITE när en ung kvinna berättar att hon är med i Lottakåren och att hon nu när tussilagon lyser i vägkanterna gärna tar en tur på sin nyinköpta Suzuki VX800. Tillika är hon ungdomssekreterare i KUS. Det är Janna Sjödahl som sitter mitt emot mig på andra sidan bordet. Bakom hennes glasögon lyser nyfikenhet och entusiasm, något jag sett komma till uttryck när hon glidit runt bland ungdomar, pratat och framför allt lyssnat. Runt henne finns en atmosfär som är avslappnad och positiv.

HUR ÄR LIVET SOM UNGDOMSSEKRETERARE OCH VAD HAR DU EGENTLIGEN GJORT UNDER DENNA TID? – Att vara ungdomssekreterare är inte ett arbete, det är ett liv, konstaterar Janna. Samtidigt som almanackan alltid känns fulltecknad är det svårt att förklara vad jag egentligen gör. En stor del av tiden lägger jag på Café Engel i missionshuset i Ängelholm, som är öppet två dagar i veckan. Sedan besöker jag ungdomsgrupperna i trakten. Mest kontinuerligt är jag på BG i Örkelljunga och ÅÄÖ i Ängelholm med omnejd. Lägerna på de olika missionsgårdarna är oftast välbesökta och kräver mycket tid av oss ledare. Jag är med på inspirationsdagar och medarbetardagar och ansvarig för KUS:s ledarutbildning Asken. Under åren har det blivit några konfirmationsläger. Varje år har jag också varit handledare för ett par korttidare. Tillsammans är vi ute på skolor med bokbord och får ibland hålla i lektioner. Det går åt mycket tid till förberedelser och det blir en hel del telefonsamtal, ja, det är mycket att göra…

HUR HAR DESSA TRE ÅR PÅVERKAT DIG? – Det är svårt att säga om sig själv hur man var innan och vad som är skillnaden i dag. Framför allt har jag fått vara med och se mycket. Att få möta engagerade och hängivna ungdomar, som älskar Jesus, har gett mig själv väldigt mycket tillbaka. Ibland har jag frågat mig vad jag egentligen gör här när det känts som att det är jag som fått mest ut av det. Jag har blivit både mer framåt och mer tillbakadragen. Vissa saker, som tidigare krävde mycket mer av mig, tar jag i dag med en klackspark samtidigt som jag numera drar mig mer tillbaka när jag ser allt ungdomarna själva är kapabla till. Baksidan av arbetet är att jag ofta känt mig ensam i uppgiften, och att allt helg- och kvällsarbete påverkat mitt sociala liv.

UNGDOMSLEDARE BERÄTTAR ofta med entusiasm om hur ungdomsverksamheten på flera sätt blommar just nu, tonåringar som kommer till tro, ungdomars stora frimodighet gentemot klasskompisar och ett engagemang som var mer sällsynt för bara några år sedan. Många känner till detta, så Janna och jag pratar om det en stund.

VAD BEROR DET PÅ ATT UNGA ÄR SÅ HÄNGIVNA OCH MER FRAMÅT I DAG JÄMFÖRT MED NÄR DU SJÄLV VAR TONÅRING? – Framför allt beror det på Gud. Det är först och sist Honom allt beror på. Jag tror också att det har funnits mer utrymme för ungdomar de senaste åren. Vi ungdomssekreterare fungerar som ett skyddsnät, som de unga kan falla tillbaka i när de själva är engagerade. Det gör att de vågar mer. Vissa tider är det vi ledare som tar mer ansvar och andra tider gör de det själva. I dag tar ledarna mer ansvar för lägren i motsats till när jag var tonåring. I dag finns det många ledare och det hela är en mer omfattande organisation. Man kunde tro att de ungas engagemang skulle svalna när det är många ledare med men i stället har vi sett motsatsen. Lägren ger de unga kraft till att engagera sig mer i vardagen med ungdomsgrupper och rastandaktsgrupper. Givande föder givande.

INNEBÄR DETTA ATT UNDERVISNINGEN HAR FÖRÄNDRATS? – Ja, på ett sätt kan man säga att den har förändrats, men på ett annat inte. Jag upplever inte att undervisningen blivit mer eller mindre biblisk. Bibeln är lika viktig i dag och prioriteras både i undervisning och i många ungas liv, men kanske ställs den personliga tillämpningen mer i centrum. Det finns större utrymme för att själv reflektera över vad som sagts och vi arbetar mycket med mindre samtals- och bönegrupper.

FINNS DET NÅGON FÖRKLARING TILL VARFÖR DENNA FÖRNYELSE KOM IGÅNG? – Jag tror mycket beror på att det för ett antal år sedan blev vanligare att det till konfirmandlägren kom tonåringar som saknade kristen bakgrund. Vi var då tvungna att tänka över hur vi följer upp dem så att de återkommer på läger och till ungdomsgrupper och fortsätter att leva i den tro de fått möta.

DET MÄRKS ATT JANNA med glädje berättar om det som händer. Hon tycker sig märka att unga använder sina biblar allt mer och att det finns en större öppenhet unga kristna emellan. – I dag är man kristen tillsammans, säger hon och ger de allt fler bönegrupperna som exempel.

HAR DETTA ATT GÖRA MED EN ANNAN SLAGS ANDLIG KAMP? VAD BROTTAS MAN MED I DAG? – Ja, varje tid har sin utmaning. I vissa tider har det varit ljumheten bland de troende. I dag är det en tydligare utsatthet från omvärlden. Eftersom Sverige numera är ett oerhört sekulariserat land märks det tydligare om man är kristen. Tidsandan gör att dagens människa inte vill gå in under något, inte vill köpa ett helt koncept. För några år sedan ansågs man fortfarande ”ganska normal” om man trodde att Jesus är enda vägen till himlen eller att allt i Bibeln är sant och Guds Ord. I dag är man direkt udda om man bekänner det. Jag tror många unga brottas med om man verkligen kan lita på hela Bibeln och inrätta sitt liv efter vad den säger. Det blir svårt i frågor angående sexualitet, aktiv dödshjälp, abort, evolutionsteorin osv. Att vara kristen får konsekvenser, det är oundvikligt.

NÄR DU NU HAR FÅTT VARA AKTIV INOM KUS I TRE ÅR OCH BLICKAR TRE ÅR FRAMÅT I TIDEN, HUR TROR DU DÅ VERKSAMHETEN KOMMER SE UT? – Just nu är det många nya tjänster som skall besättas. Det kommer att påverka framtiden. Jag tror fortfarande att konfirmationslägren är något av det viktigaste och att det inte kommer att vara några problem att fylla dem. Jag tror också att vi kommer få fler korttidare de närmaste åren. Det ser positivt ut och engagemanget kommer nog inte att minska. Det moln som oroar mig är att många unga inte har något andligt hem utanför ungdomsgemenskapen. På vissa håll börjar det fungera bättre men på en del platser fungerar unga och äldre inte ihop. Det handlar om att ge och ta och kombinera traditioner. Men det finns hopp, jag vägrar att tro något annat.

JANNA ÄR PÅ VÄG till påsklägret på Åhus för de yngre ungdomarna så jag låter henne till sist berätta lite om sina förväntningar inför det. – Jag tror det kommer att bli väldigt roligt. Det är inte så många anmälda – då blir det mer tid till att se alla och få dem med i gemenskapen. På ett påskläger blir det centrala i tron tydligt. Jag hoppas att både ledare och deltagare ska få inse eller ’återinse’ att Jesus har dött och uppstått för just dem personligen.

DANIEL OTTOSSON
Studerande, Kristianstad

Namn: Karin Janna Sofia Sjödahl

Yrke: Ungdomssekreterare i Nordvästra Skåne fram till slutet av sommaren

Bor: Ängelholm, flyttar till Kristianstad efter sommaren

Familj: Föräldrar och tre syskon

Bästa bok: Tisdagarna med Morrie av Mitch Albom

Fritidssysselsättning: Spela squash, läsa

Äter helst: grön curry med kyckling

Favoritbibelord: Herre, upp i himlen räcker din nåd, din trofasthet ända till skyarna. (Ps. 36:6)