Andens gåvor – våga ta emot, till varandras hjälp

I dopet fick vi del av frälsningen och den Helige Ande som gåva. Om vi lever i dopets nåd är vi nu Kristi kropp här på jorden. Då behöver vi utrustas med Andens gåvor – till hjälp i församlingen och för att Gud ska bli ärad.

ÄR UNDERVISNINGEN OM ANDENS GÅVOR ett besvärligt kapitel eller ett härligt kapitel? Det är nog faktiskt både – och. Ofta har det blivit överdrifter och missbruk i undervisningen om Andens utrustning. Nådegåvorna har gjorts till kännetecken på äkta kristendom och nästan till ett villkor för frälsningen. I rädsla för att det skulle gå så snett, har man i stället på andra håll undvikit att ta fram vad Bibeln säger om Anden och Andens gåvor.

Men missbruk skall inte behöva hindra ett rätt bruk. Läser man NT, så upptäcker man, att där står en hel del om saken. Jesus talar med lärjungarna om kraften från höjden, som de skulle rustas med och om Hjälparen, som skulle komma (Luk. 24:49, Mark. 16:17–18, Joh. 14:16–17, 16:7–14) och aposteln Paulus ger mer detaljerade exempel på Andens yttringar i det kristna livet. De första kristna saknade alltså någonting nödvändigt för att kunna fullgöra sitt uppdrag och vittna om Frälsaren. Det de saknade kunde de få av Gud. När Andens gåvor, efter Jesu avslutade frälsningsuppdrag här på jorden, kom över församlingen, så kan vi säga, att det var Jesu egenskaper som flyttades över till lemmarna i hans kropp, dvs. de som trodde på honom.

Var nu detta bara för de första kristna? Vi är ju fortfarande Kristi kropp här på jorden. Uppdraget att vittna är inte slutfört. Jesu egenskaper att varna, trösta, hela och upprätta behöver än i dag vara i funktion, när vi möter människor som har det svårt. Jag tror, att Guds helige Ande har gåvor i beredskap åt oss alla, inte till vår egen njutning utan till församlingens nytta (1 Kor. 12:7). Vi får frimodigt och samtidigt ödmjukt be om de gåvor, som vi tycker skulle behövas, be att vi själva eller någon annan, som är öppen för det, utrustas på lämpligt sätt. Vi behöver minnas, att det är Anden själv som fördelar gåvorna (1 Kor. 12:11) och vi behöver lära oss skilja på naturgåvor, dvs. den begåvning Gud gett oss i skapelsen, och nådegåvor, dvs. sådant som vi inte har, av Jesu egen natur, och som Anden kan ge oss. Båda slagen av gåvor kan vi få bruka till Guds ära.

Anden i GT

Anden är ju en person i gudomen och har alltid funnits. Redan i Bibelns andra vers möter oss Guds Ande. Också i GT blir människor uppfyllda av Anden och får gåvor från Anden (t.ex. 2 Mos. 35:30–33, Dom. 3:10, 1 Sam. 10:6–7, 1 Sam. 19:20). Men i GT finns bara nedslag av Anden, ingen samlad undervisning om Guds Ande.

När Jesus, alldeles på gränsen mellan det gamla och nya förbundet, predikar för första gången så gör han det ’i Andens kraft’. Det står i Luk. 4 och det sker i synagogan hemma i Nasaret. Också stället han läser i bokrullen handlar om Anden, Jesaja 61. Kort dessförinnan hade han döpts av Johannes i Jordan och Anden kom över honom som en duva (Luk. 2:21–22).

Just duvan är en bild av Anden. Och GT:s historiska skeenden är en bild av vad Gud bygger i stort. Så handlar t.ex. ökenvandringen om hela det kristna livet. När Noa sänder ut duvan från arken, så handlar det profetiskt också om Anden och de tre tiderna i Guds rikes historia (1 Mos. 8:9–12). Först hittar duvan ingen plats att vila på. Så är det med Anden i gamla förbundets tid. Andra gången kommer duvan tillbaka med bud om liv. Hon har en olivkvist i näbben. Över Jesu gärning på jorden vilade Herrens Ande i fullt mått (Jes. 11:1–5). Jesus kom med bud om liv, om seger över fördärvets makter, om frälsning från döden och vredesdomen. Sen följer nya förbundets tid, Kristi kyrkas tid. Då har Anden platser att vila på – i nådens medel och i troende människors hjärtan.

Andens gåva – Andens gåvor

I Lina Sandells pingstpsalm ’Nu är det pingst, i vårdräkt skön’ (1877) står det i en av verserna: ’Men säg, min själ, har du väl fått i pingstens glädje del och lott? Kan du med glada lovsångsljud för Andens gåva tacka Gud?’ Inte ’Andens gåvor’. 1800-talets väckelser talade mer om Andens gåva än om Andens gåvor. Om man nämligen med Andens gåva menar syndernas förlåtelse och barnaskap hos Gud, skänkt av nåd genom dopet, så som Petrus svarar de väckta i Apg. 2:38, så är detta det allra viktigaste och det gäller för varje människa i varje tid. Det har med villkoren för evig frälsning, genom Jesus Kristus, att göra.

Gåvorna, i pluralis, hör till funktionen, det kristna livet, byggandet av Kristi kyrka på jorden. Det är inte oviktigt. Men det är Gud själv som styr och fördelar och då kan olika delar av Kristi kropps funktioner betonas olika starkt i olika tider utan att det blir fel. Andens gåva måste däremot betonas starkt i varje tid. Sen är det alltid enskilda kristnas uppgift att vara öppna för vad Gud med sin Ande vill göra genom dem (1 Kor. 14:1,12, 39–40).

Gåvorna hos Paulus

I flera brev skriver aposteln Paulus om Andens gåvor. För honom hör de självklart med till församlingsundervisningen. Gränsen mellan gåvor och uppgifter är flytande och inte heller är det samma gåvor, som räknas upp på alla ställen. Därför skall vi nog vara försiktiga med att göra systematiska avgränsningar om Andens gåvor. Men några saker kan vi lägga märke till.

I Rom. 12:6 ff skriver aposteln om gåvor som hör ihop med särskilda uppgifter. En del av de gåvorna är sådant som man med egen ansträngning och Guds hjälp kan öva sig i. I Ef. 4:11–13 står om ’tjänstegåvor’, funktioner som ges för att församlingen skall kunna styras.

En särskild undervisning finner vi i 1 Kor. 12:7–11. Där nämns nio olika gåvor och de är alla sådana, att man inte kan öva upp dem av sig själv. Antingen har man dem eller inte. Det är Jesu egenskaper, som ges till församlingen för att vara till nytta. I princip kan alla kristna få dem, inte bara de som har speciella uppgifter i församlingen. Kanske hör de ihop med Andens frukt i Gal. 5:22. Den är också niofaldig och när frukterna och gåvorna får följas åt kan det bli som Gud vill. Men medan frukt växer fram kan gåvorna användas omedelbart, när de ges.

Tre grupper av gåvor kan urskiljas. Några handlar om att tala, några om att veta, några om att göra. Så här kan vi dela in:

’Talgåvor’

• Tala tungomål. Bön inför Gud utan medvetna tankar och ord. Den enda gåva som nästan uteslutande är för den enskildes uppbyggelse.
• Uttyda tungomål. När tungotal brukas inför andra behöver det tolkas. Gud kan ge tydningen, som inte är en tolkning ord för ord.
• Profetera. Ge Guds ljus över nuet eller framtiden för att bygga upp, förmana eller trösta.

’Kunskapsgåvor’

• Ord av vishet. Djup och ovanlig insikt i Guds Ord och Guds frälsningsavsikter och förmågan att meddela den.
• Ord av kunskap. Hör samman med den föregående. Avslöjar sådant som man naturligt inte kan veta, som när Jesus talar med kvinnan vid brunnen i Joh. 4 och Petrus med Ananias och Safira i Apg. 5.
• Skilja mellan andar. Kunna säga, med auktoritet, om fenomen i församlingen: ’Det här är från Gud’ eller ’Det här är inte från Gud’.

’Handlingsgåvor’

• Tro. Inte den tron på Jesus som Herre och Frälsare och på Bibeln som Guds ord, som är alla kristnas tillhörighet, utan en särskilt stark, frimodig tro på vad Gud kan och vill i en speciell situation.
• Bota sjuka. Gåvan är uttryckt i pluralis och innebär helanden av många olika slag.
• Utföra kraftgärningar. Handlingar, utanför mänskliga resurser, som väcker människors förundran. Demonstration av Guds kraft till människors befrielse. Bör följas av gåvan att skilja mellan andar, eftersom också Antikrist skall göra tecken och under (2 Tess. 2:9).

Gåvorna och vår tid

Vår tid och vår svenska kristenhet präglas av förvirring, ljumhet och andlig osäkerhet. Behövs de Andens gåvor, som är nämnda här? Om svaret på frågan är ’ja’, låt oss då frimodigt be om dem och be om hjälp att bruka dem rätt och med trohet till Herren Kristus och hans vilja. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont… Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk (1 Tess. 5:19–22, 24). OWE JOHANSSON Kyrkoherde, Kinna

EVA SPÅNGBERG, TRÄKONSTNÄR FRÅN SMÅLAND, HAR BERÄTTAT: ”Om jag nu får nåden att komma till himmelen skulle jag se ett rum som såg ut som ett stort postkontor. Där skulle vara en hel hylla med paket som det stod namn på. Då skulle jag ju gå till Jesus och fråga: ’Kan du förklara för mig varför det står mitt namn på de där paketen?’ Då skulle nog Jesus säga, med sorg i rösten: ’Ja, de där paketen är gåvor som du skulle behövt på jorden, i Gamla Hjelmseryd… Men här i himmelen behöver du dem inte…’ Vissa gåvor har vi gemensamt, de är till alla, t.ex. syndernas förlåtelse. Vi får ta emot de där paketen och säga ’Tack!’ – för vi behöver dem, här på jorden.”

(UNG CITAT)