Vilken uppfattning vi än har om den nyligen genomförda biskopsvigningen inom Missionsprovinsen, vad vi än tycker om Åke Green och hans riksbekanta predikan, står en sak väldigt klar för den som i dag tillhör den svenska kristenheten: den världsvida kyrkan hänger verkligen ihop på ett mer och mer påfallande sätt, och vad som nu sker i kyrkliga sammanhang i det sekulariserade Väst angår, berör och oroar även kristna systrar och bröder över hela vår jord.
Tänk vilken nåd och välsignelse det är att de i ordets djupaste bemärkelse livskraftiga tredjevärldenkristna finns. Vi har verkligen anledning att tacka och prisa vår Herre som ställt det så, att vi som i dagens Sverige vill leva nära Honom, kan få stöd, hjälp, inspiration och undsättning från ’andra sidan haven’ när så behövs. Och var så säker, det kommer att behövas mer och mer.
I Predikarens bok kapitel elva heter det: ”Sänd ditt bröd över vattnet, ty i tidens längd får du det tillbaka.” Det sanna bröd som under århundraden sänts över haven till Asien, Sydamerika och Afrika, är nu redo att återvända till oss som lever i en kultur där åtskilliga kyrkliga fundament håller på att vittra sönder inifrån och kanske inom kort kommer att rasa samman helt och hållet.
Förvisso lever vi i en tid, då på liknande sätt som när Martin Luther verkade, mörkrets förste stiger ned, hotande och vred, och då samme furste rustar sig förvisst med våld och argan list. Men lika litet som de kristna på 1500-talet, behöver vi som lever i dag frukta oss.
Nej, vi har alls ingen anledning att be om ursäkt för att vi finns till. Inte heller ska vi känna missmod eller sväva på målet när det gäller vår kristna tro, det eviga hoppet och den sanna kärleken. I stället bör vi prisa vår Herre att den kristna tron globalt sett går framåt med stormsteg. I Asien. I Afrika. I Latinamerika.
På ett underbart och aldrig tidigare skådat sätt går Guds rike fram i världen genom att ständigt nya människoskaror och även hittills onådda folkgrupper får ta del av Guds nåds evangelium.
Och så får vi inte glömma att tacka och lova vår Herre för att den kristna tron och Kristi kyrka, trots allt, fortfarande finns mitt ibland oss i vårt land. Det är ännu inte ute med oss på något sätt – tvärtom, ty det är inte slut på Guds makt och barmhärtighet.
Per-Martin Hjort
Gymnasielärare och Kinamissionär, Hässleholm