En läsare av en dagstidning får ofta ta del av olika juridiska ärenden och mål – och vet därigenom att det finns olika aktörer inom rättsväsendet. Hur är det då att arbeta inom det? Och vad är en
kristen syn på rättsskipning? Två kristna jurister, Peter Henrysson, advokat från Lund, och Anders Månsson, åklagare från Ängelholm, har delat med sig av sina erfarenheter och sin syn på juridiken.
Vad innebär det att vara åklagare?
Anders: För det första kommer ärendena in till mig, främst från polisen, jag leder polisens undersökningsarbete och tar nödvändiga tvångsmedelsbeslut (anhållande, husrannsakan) under en förundersökning. Ungefär en tredjedel av min tid går åt till poliskontakt. Även socialtjänsten kan vända sig direkt till mig, t.ex. i samband med misstänkt barnmisshandel. Jag ingår i ett samhälleligt nätverk tillsammans med socialmyndigheten och polisen.
Nästa steg är att jag gör en bedömning av materialet, s.k. åtalsprövning, och så överväger jag om detta räcker för åtal.
För det tredje är jag åklagare i domstolen vid tingsrätten i Landskrona, Ängelholm och Helsingborg. I genomsnitt är jag en dag var fjortonde dag i överrätten, Hovrätten i Malmö.
Jag är kammaråklagare, en titel som täcker det som tidigare kallades landsfiskal, stadsfiskal eller distriktsåklagare.
Peter: Ja, jag har alltid varit intresserad av moralfrågor, därför har juridiken varit attraktiv – även om den uppfattningen har varit vanlig att juridik inte har något med moral att skaffa.
Varför jurister, varför advokat och åklagarare?
Peter: Som advokat uppskattar jag mycket kontakten med allmänheten. Jag har en möjlighet att, med de medel som lagen erbjuder, försöka hjälpa dem som har en trasslig situation. En tjänst där jag kan tala om vilka möjligheter som finns, för de flesta är i underläge och känner inte till spelreglerna i rättsväsendet eller sina egna rättigheter. Då känner man att man gör nytta…
Anders: Jag blev jurist därför att min bäste vän bad mig bli det! När jag sedan satt ting i två och ett halvt år fick jag se olika juridiska aktörer. De som var åklagare uppträdde mest dynamiskt – ursäkta, Peter! – de kunde agera och variera sitt uppträdande på ett intressant sätt. Efter tinget sökte jag jobb, fick nej från ett par håll, men ja från åklagarmyndigheten i Malmö. Det är en utmaning att på kort tid presentera ett händelseförlopp och måla upp det, man får användning för sina dramatiska gåvor…
Jag tycker också det är roligt att möta människor i livets olika situationer, och jag gläder mig över en rättegång där människor som är utsatta får hjälp. När rätten vinner ser jag en nytta med mitt jobb … Och jag är tryggare om jag möter en skicklig försvarsadvokat – om han inte är påläst blir jag osäker: Hur blir det då med domen, den blir kanske inte rättvis?
Men många åtalade har en tuff attityd, ibland av rädsla. Det kan dröja innan man kommer underfund med skälet till tuffheten. Är det allmän arrogans är det tillåtet att säga: ”Skärp dig, detta är på allvar!”
Peter: Man får ha viss förståelse för att människor är i en pressad situation. Det gäller även asylsökande. Det begärs att den som är förföljd av myndigheter i hemlandet skall tala sanning inför myndigheterna i Sverige. Inför hotet att bli avvisad är det inte svårt att tänka sig att man som asylsökande kan frestas säga saker man annars inte skulle säga.
Vad är utgångspunkten för en kristen syn på rättsskipning?
Peter: Rätt och rättvisa måste börja med Gud, i hans vilja och karaktär. Om inte Gud funnits hade inte heller världen funnits, därför är Gud utgångspunkten och normen i universum. Världen var också från början skapad sådan att den fungerade. Människan var skapad till att likna Gud och hon levde som Gud ville – i överensstämmelse med Guds karaktär och egenskaper.
När det gäller rättsskipning är därför det första att det är Gud som är lagen, normen. Det är också han som är Domaren. Det är han som till slut skall döma alla människor. (Vem skulle annars kunna göra det – om inte Skaparen?) När Gud dömer, dömer han så att det stämmer med hurdan han är. Det finns på det sättet en harmoni när Gud dömer.
Som skapad i Guds avbild är människan kallad till att vara domare. Därför ska en domare naturligtvis döma enligt lagen – och i princip döma som Gud. Den mänsklige domarens domar skall inte strida mot Guds väsen. Det betyder framför allt att den oskyldige inte får drabbas – och att rättssäkerheten hävdas. Här kommer också (den offentlige) försvararen in.
Anders: Att Gud i viss utsträckning har delegerat sin domsrätt till människorna – det framgår bl.a. av 5 Mos. 1:13–17 och 5 Mos. 16:18–20. Uppdraget blev: Döm rättvist! Där refereras ett historiskt skeende när Gud utser domare – en överhet. Människorna ville det och Gud tillät och sanktionerade det. Jag kan inte förstå det på annat sätt. Bibelns positiva syn på en väl fungerande överhet har förstås sina gränser – vi måste lyda Gud mer än människor – men poängen med en väl fungerande överhet finns kvar. T.o.m. Jesus bekräftade Pilatus och överhetens av Gud givna roll vid historiens kanske mest kända rättegång – när Jesus dömdes till döden.
Men Bibeln kan inte uppfattas så, att enskilda människor är satta till överhet, utan det handlar mer om Guds välsignelse över institutionen, överheten. Om ingen håller rätten högt blir det kaos. Rom. 12–13 handlar om det! (Lästips: Meningen med Jesu död av John Stott.) Som kristna vet vi också att Gud inte tål att rätten vrängs eller att ”oskyldigt blod utgjuts” (Ords. 31:8–9).
Påverkar den kristna tron ert sätt att arbeta?
Peter: God advokatsed gäller för alla advokater och innebär bland annat ett förbud mot att medvetet lämna felaktiga uppgifter. Advokatens uppgift är att backa upp klientens berättelse som den riktiga – oavsett vad advokaten själv tror.
Anders: Jag arbetar inte heller annorlunda än mina arbetskamrater; det gäller att göra ett jobb – man har krav på sig. Arbetet som åklagare är hårt regelstyrt. Men jag vet inte annars, jag har ju varit kristen hela mitt liv… Jo, på den nivån att Gud en dag ska döma mig…
Peter: Min kristna tro påverkar nog inte mitt arbete så mycket – men kanske hur jag tänker om mitt arbete: som en tjänst för Gud. Jo, en sak: ibland önskar jag verkligen att en klient ska få rätt och då kan det hända att jag också ber då för den personen.
Drivkraften för mig som humanjurist är att skydda och hjälpa den som inte kan skydda sig själv eller på egen hand ta vara på sin rätt. Ett grundtema i såväl GT som NT är att Gud inte gör skillnad på människor. Rik eller fattig, jude eller grek, slav eller fri – alla har lika stor rätt till evangeliet. Jag menar att alla människor på samma sätt har lika stor rätt till en rättvis dom eller ett riktigt beslut. ”Änkan och den faderlöse” uppmärksammas särskilt i Bibeln på grund av sin utsatthet – även just för orättvis behandling i domstol. Här kan en advokat vara till hjälp.
Anders: Jag ber också, särskilt i bilen på väg till domstolen, om det är ett besvärligt ärende. Man är nervös eftersom ens arbete ibland medför att man slår sönder en familj. Men det är viktigt att domen blir rätt: en människa måste ta konsekvenserna av sitt handlande. Det får bli som det blir. Det är viktigt att rätten har sin gång. Och det finns alltid vägar tillbaka för den som verkligen vill.
Det är vanligt, t.ex. i fall med våld mot hustru att hon hör av sig och säger: Lägg ner förundersökningen, vi är sams nu, vi har gått i terapi, vi har förlåtit … Men nej, att bli förlåten innebär inte att man inte tar konsekvenserna av synden, tar sitt straff – sen kan man börja om och gå vidare.
Advokat och åklagare – arbete under olika villkor?
Peter: Jag tycker att jag står friare som advokat, jag kan tacka nej till ett uppdrag. Att tjäna staten kan vara besvärligt… Visst kan det komma ärenden man inte vill ta, men det är sällan man inte kan hjälpa.
Anders: Hittills stämmer ju lagen med Guds intentioner – men situationen för statsanställda kommer kanske att förändras, kanske blir det regler som strider mot mitt samvete. Det är ju högst aktuellt i dag med ’Hetslagstiftningen’. Det är inte säkert att jag får avböja att ta ett ärende…
Å andra sidan får jag min månadslön och är inte beroende av klienter. En advokat måste vara bra! Jag har en lön som inte är kopplad till hur målet går – men jag kan straffas om jag väcker åtal utan goda grunder, om jag varit slö och inte tagit reda på omständigheterna. Åtalet behöver inte lyckas men det ska vara väl genomfört.
Peter: Många tänker också att den som inga pengar har göre sig inte besvär att gå till en advokat. Men det finns möjligheter att få hjälp av försäkringsbolag eller staten. Advokatens möjlighet att hjälpa kan många gånger vara beroende av klientens möjligheter att få hjälp att betala. Den advokat som tar uppdrag för större företag – som kan betala – har naturligtvis bättre möjligheter att hjälpa sina klienter. Det är därför stora skillnader i ekonomiskt utbyte för advokater med olika klientel.
Landskrona är ju t.ex. en stad med många invandrare. De befinner sig i en främmande kultur och har ofta små ekonomiska marginaler – och inte mindre problem än svenskar! De har inte sällan behov av en advokats tjänster.
Hurdan är de asylsökandes situation i Sverige i dag?
Peter: De flesta som söker asyl får inte stanna i Sverige, för närvarande endast 10–20%. Uppehållstillstånd beviljas huvudsakligen av humanitära skäl, dvs. livshotande hälsosituation (70%). Mycket få är de som får uppehållstillstånd på grund av förföljelse eller skyddsbehov (asyl). (I dessa siffror är uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl [maka/sambo eller barn i Sverige] inte inräknade.) Skall man få asyl måste man bevisa att man varit förföljd, med papper och beslut från hemlandet. Det är inte så lätt. Migrationsverket har sin uppfattning klar om olika länder. Det blir oftast en schablonbedömning. Många människor mår mycket dåligt och vet inte om vilka skäl som kan ge dem uppehållstillstånd. Där kan advokaten ge vägledning.
Anders: Blir du, Peter, påverkad av människor du möter? När de är hos mig har den mest akuta situationen klingat av…
Peter: Jag blir berörd av det jag hör – inte sällan hemska saker. Asylsökande är oroliga för att de inte får stanna. Väntan och ovisshet är inte någon bra medicin för den som redan mår dåligt. Oftast finns barn med i bilden. Det kan vara stor tragik och dramatik: stress, desperation, självmordshot. Jag är inte oberörd av det. Men jag har inte någon trollstav. Jag kan bara göra mitt jobb. Ibland gör det skillnad men inte alltid.
Finns Gud i en svensk rättssal?
Lägger man fortfarande handen på Bibeln?
Anders: På 70-talet försvann Bibeln från rättssalen. Om inte Bibeln betyder något för en människa kan man inte hänvisa till den. Nu vittnar man på ’heder och samvete’ – en mer allmängiltig betydelse. Den som avlagt eden kan dömas för osanning om man förtigit eller ljugit. Det blir då ett nytt brott, mened.
Peter: Gud är säkert med i rättssalen. Det går inte att stänga honom ute. Men det är klart att det är en nackdel att många människor tror att det inte är så. Det kan inte uteslutas att det påverkar vår villighet att hålla oss till sanningen i domstolen.
Det är värt att påpeka att några av Olaus Petris domarregler fortfarande finns i inledningen till den svenska lagboken: ”En domare skall först besinna, att han är en Guds befallningsman, och det ämbete han förer, det hörer Gudi till, och icke honom själv, och därföre hörer domen, som han avsäger, Gudi till, efter det han (domen) avsagd varder i Guds ämbete, på Guds vägnar, så att det är visserligen (verkligen) Guds dom, och icke människors.” Som Guds representant är det därför ytterst Guds lag och vilja som en svensk domare skall döma efter.
Eva och Sven Olof Andersson
Lund