En av KUS ungdomssekreterare, Arne Engström, arbetar sedan 20 år tillbaka på Klippans Gymnasieskola i nordvästra Skåne – under senare tid som skolpastor. Följ med honom en dag på skolan! Besök Speakers Corner och möt en av eleverna!
Klippans gymnasieskola ser ut som vilken skola som helst, det är en låg, brun tegelbyggnad från sextio- eller sjuttiotalet. Rökande elever står utanför och huttrar i den gråfuktiga skånska decemberluften. Skolans entré leder in till en ganska typisk korridor, förbi matsalen och skolcaféet, där det sitter några elever här och där vid borden och väntar på att lektionerna ska börja. Där korridoren slutar börjar Torget. Det är skolans centrala samlingspunkt och består av ganska mycket golvyta inramad av skåp, bord och bänkar. Där håller också skolans egen skolpastor Arne Engström till. Han står och kopplar in en mikrofon i ett litet mixerbord bredvid en talarstol. Det är fredag morgon och dags för Speakers Corner. Men innan han ska ta plats vid sin pulpet hinner vi prata lite.
Är dina möjligheter att evangelisera stora?
– Ja, de är jättestora. Men kanske inte först och främst genom argumentation, även om jag gillar när det viner kring öronen… (Arne skrattar). Jag är ju här som skolevangelist och det handlar mycket om att bygga upp ett förtroende, att skapa relationer. Att ha Jesus som förebild, möta ungdomarna där de är.
Jag hälsar på alla, det skapar kontakt. Jag vill att alla ska känna sig välkomna när de kommer till skolan, vilka de än är. Det är ett ansvar som vi har gemensamt här på skolan.
Jag finns också här för de elever som vill samtala och få stöd av en vuxen. Man skulle kunna se mig som ett kuratorskomplement.
Vad är Speakers Corner?
– Speakers Corner är något som elevrådet, ledningen och jag har kommit överens om att ha här varje fredagsmorgon. Det är ett forum för vem som helst att uttrycka sina åsikter i. Men eftersom det sällan är någon annan än jag som vill prata, har jag sådana här små andakter i stort sett varje fredag.
På fredagarna har alla elever på skolan rast samtidigt mellan 9.20 och 9.40. Medan busslast efter busslast med ungdomar väller in på skolan, går Arne fram till den lilla talarstolen och börjar sitt anförande. Eftersom det var i slutet av förra terminen som jag var på skolan var julen ämnet för dagen.
– Varför firar vi egentligen jul? Det är tragiskt att vi firar kristna högtider utan att veta varför, säger Arne. Han förklarar att det är för att Jesus, Guds Son, föddes. De som kommit till Torget (de har hunnit bli ganska många nu) sitter och småpratar, en och annan lyssnar uppmärksamt. Arne börjar prata om att kristen tro inte är något man presterar, utan precis som en julklapp något man får. Eftersom man aldrig skulle ha kunnat förtjäna denna gåva vill man också dela med sig av den. Som exempel tar han de tio spetälska i 2 Kung. 7, som, när det är svält, hittar ett läger utanför staden fyllt av mat. Och i stället för att roffa åt sig och bara tänka på sig själva går de också in till staden och berättar för alla att det finns mat.
– Varför är jag här? Jo, på samma sätt som de spetälska ville dela med sig av det goda de hittat, vill jag dela med mig av allt som Jesus ger – förlåtelse, kärlek och nåd. Du får ta för dig av den förlåtelsen i bön. Kom gärna och prata vid bordet, avslutar han. Sedan packar han ihop sina grejor och går och sätter sig vid sitt bord som står längs ena väggen, mitt på Torget.
Jag träffar Olof Pettersson, en elev som ofta sitter och pratar med Arne vid bordet.
Hurdan är Arne?
– Han är en arbetsvillig, schysst person som alltid hjälper till. Han känner alla här, både elever och personal. Det här bordet han har är en samlingspunkt för många. Jag tror att han påverkar ganska mycket hos människor.
Vad betyder Arne för skolan?
– Han betyder väldigt mycket. Det blir nog färre slagsmål när Arne är här. Arne är en som man kan ty sig till, man kan bara sitta här när man vill. Han vet typ allt.
Vad betyder Arne för dig?
– Det är lättare med gudsgemenskapen. Och om det är något bibelställe eller annat man inte förstår, är det bara att fråga Arne, så kan han förklara det. Att han är här hjälper en att hålla fast vid tron.
Tror du att Arne påverkar bilden som folk här har av kristna?
– Ja, det tror jag, till det bättre. De blir kanske inte kristna, men kanske får de en annan syn på livet. Arne är typ allt, det går inte att säga allt som han gör här. Jag har inte träffat någon på skolan som inte tycker om honom. Man kan liksom prata både inom och utom religionen.
Det är mycket folk runt omkring oss nu. Rasten är strax slut. Arne hejar på många som går förbi hans bord, en del stannar och byter några ord. Det verkar faktiskt som om Arne känner alla.
Vad säger skolledningen om det du gör?
– Skolledningen står bakom mig till hundra procent. De ställer inga krav på vad jag bör prata om och de klagar inte. Det var faktiskt skolans idé att utöka den här tjänsten till heltid. Detta är ju egentligen en skolpastorstjänst, men det är så mycket mer jag vill göra här.
När jag kom hit för 20 år sedan var det mycket grupperingar, invandrargäng och rasistungdomar. Nu har vi inget sådant. Vi har jobbat mycket för att få bort mobbningen och gängbråken. Eftersom jag sitter här bland eleverna hela dagarna ser ju jag mycket mer vad som händer, än vad de andra i personalen gör. Och ser jag något som liknar mobbning eller början till bråk så lägger jag mig alltid i det.
Tycker du om ditt jobb?
– Ja! Jag har jobbat som skolpastor i 20 år nu och växt in i den här rollen. Det här är det bästa jobb man kan ha.
En del som kommer hit brukar vara förvånade över stämningen här. De säger ofta att den är så öppen och trevlig jämfört med andra skolor de har varit på. Och jag tror att det beror mycket på att människor ber för skolan och för mig genom KUS. Jesus kan förändra genom bön!
Hur kommer det sig att du är så glad hela tiden?
– Jesus gör mig glad, och stunderna med honom. Det här jobbet ger mycket glädje. Ibland frågar en del hur jag orkar med alla ungdomarna. Men det är ju så, att Gud har oändligt tålamod med mig, då kan jag ha tålamod med andra. Jag brukar säga att det är få människor som har det så bra som jag. Aposteln Johannes talar ju om sig själv som ”den som Herren älskade”. Det har jag börjat förstå. Gud måste älska mig otroligt mycket eftersom han fortfarande är kvar hos mig! Egentligen gillar jag inte att bli intervjuad, det är ju inte jag som gör underverk här. Skriv att det är Jesu gärning alltihop!
Vad skulle du säga till någon som frågar dig om din tro?
– Jag skulle berätta att kristen tro är ett erbjudande till alla om förlåtelse och kärlek. Ingen annan gud har tagit på sig vår skuld. Jag kan aldrig beskriva hur Gud verkar i människor, men jag vet att han gör det.
Ester Andersson
Elev på Strandhems Bibelskola