Läste i tidningen Till Liv att det går att höra av sig om man har några funderingar. Har fått så många prövningar under min levnad. Står där med så många ”Varför?”. Min fråga: Är det mening med allt som sker?
Trött pilgrim
Käre Vän!
Jag är glad för att Du kommer med Din fråga.
För så är det. Vi får komma med våra frågor och vår klagan – också till Gud! Somliga vågar inte tro detta. De har stunder då de skulle vilja ställa Gud till svars, men de håller det inom sig. De tänker: Sådant kan jag inte säga till Gud. Men det stämmer inte. Det ser vi i Psaltaren. Där klagar människor på Gud. En av dem, Asaf, drar sig inte för att förebrå Gud för att han måste ligga vaken på natten med grubbel och oro:
På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand uträckt och blir ej trött. Min själ vill inte låta sig tröstas. Jag tänker på Gud och klagar, jag grubblar, ty min ande tynar bort. Sela.Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala (Ps. 77:3–5).
Detta är för Dig. Så får Du göra. Du får gå till Gud med Din oro och klagan. Du får säga honom hur Du känner det. Rakt fram. Han stöter inte bort Dig. Tvärtom: Han lyfter upp Dig i sin famn! Han låter Dig klaga och gråta i sin famn. Som när en mor tar upp ett ”avvant barn” för att trösta det (Ps.131:2) så tar han Dig till sig och håller Dig i sina armar.
Det betyder inte att Du genast får svar på Dina frågor – men Du får honom, Du får honom själv. Du får vara hos honom, känna hans kärlek, vila i hans nåd. Och han delar det svåra med Dig. Det är för det som han har blivit människa! Jesus har gått här på jorden, med samma kropp som vi, med samma smärtnerver.
Gång på gång står det i evangeliet att han kände medlidande. Så var det när han mötte änkan i Nain. Och så var det när hans vän Lasarus var död; när han stod med systrarna vid graven grät han. Han förstår de prövningar som Du har gått igenom. Han ömkar sig över Dig. Han delar det svåra med dig.
Guds ursprungliga vilja
Men varför sker det som sker? Finns det någon mening? När
vi går in i Guds ord med den frågan, ser vi att Guds vilja har tre steg. Först ser vi Guds ursprungliga vilja. Gud är god. Från början har han gjort allt gott. ”Gud såg att det var gott” (1 Mos. 1). Det som strömmar ut från Gud är gott. Han öppnar sin hand och mättar både människor och djur med goda gåvor (Ps. 104:28).
Guds slutgiltiga vilja
Men alltsedan syndafallet lever vi i en fallen värld. Vi missbrukar och fördärvar det goda som Gud ger oss. Mycket som sker går stick i stäv emot Guds goda vilja. Syndafallet gör att jorden är besmittad. Det står i Romarbrevet att skapelsen suckar och våndas! Skapelsen har blivit lagd under förgängelsen. Men det finns hopp om att den skall befrias från sin bundenhet. (Rom. 8:19–21.) Detta är Guds slutgiltiga vilja – han har en plan för att rädda, frälsa, återlösa och upprätta. Det är för det som Jesus har kommit, levat vårt liv, dött i vårt ställe och stått upp med nytt liv. I honom har vi fått ett levande hopp.
Guds länkande vilja
Medan vi väntar på detta låter Gud den här världen fortsätta att vara fallen. Han låter både det ena och det andra svåra ske. Det stämmer inte med hans ursprungliga vilja men han tillåter det. Och han förmår ta det i sin hand. Detta är Guds länkande vilja. För det mesta är den dold för våra ögon. Men det händer att vi i efterhand kan se den. Så var det för Josef. Hans bröder sålde honom. När detta skedde, kunde han då se någon mening? Nej. Han blev slav i Potifars hus. Kunde han då se någon mening? Nej. Han blev satt i fängelse. Kunde han då se någon mening? Men sedan – när han blev den som räddade sin släkt undan hungersnöden, ja hela folket i Egypten – då såg han hur Gud hade länkat det som skedde. Han sade det till bröderna: Ni tänkte ont mot mig men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv (1 Mos. 50:20).
Ett exempel från vår egen tid är Joni Eareckson. En julidag 1967, när hon var tonåring, dök hon i Chesapeake Bay och bröt nacken. Hon fick sitta i rullstol och kunde varken äta eller klä på sig utan hjälp. Ingen kunde tänka att det kunde komma något gott ur en sådan tragedi. Men det är vad hon själv betygar. Nu trettiofem år efteråt är hon glad och tacksam för det hon fått gå igenom. Som konstnär (hon tecknar med en pensel i munnen) och författare har hon för miljoner människor blivit ett vittne om Guds makt och nåd.
Så – käre pilgrim! Där Du nu befinner Dig har Du svårt att se meningen. Ändå är Du i Guds hand. Han leder Dig. Det kan komma en dag då Du får se hur han länkat det som skett. Men även om Du upplever ett töcken kan Du vara viss om att Han leder Dig. Han vet vägen och ”för sitt namns skull” leder Han Dig rätt. (Ps. 23:3.)
Med varma hälsningar i Kristus
Gustav Börjesson