Gud själv, det han gör och har sagt, är att lita på. Detta stämmer även på Jesus. Men hur är det i våra liv? Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning (Joh. 1:14).
”Vad är sanning?” Pilatus fråga har följt mänskligheten som en klassiker och gett upphov till filosofiska och teologiska samtal. Anledningen till att Pilatus ställer frågan är att Jesus i samtalet gör anspråk på att alla som är av sanningen lyssnar på honom. Sanningsfrågan ur filosofisk synvinkel är intressant, men i denna artikel ska vi främst fråga vad Bibeln menar med att Gud är sann.
Gud är sann och trofast
Vid ett flertal tillfällen kallas Gud för den ”sanne Guden” (Jer. 10:10, 2 Krön. 15:3) eller ”den ende sanne Guden” (Joh. 17:3). Detta kontrasteras mot avgudarna, som beskrivs som ”tomhet” eller ”lögn”, som man också kan översätta det (t.ex. Jes. 44:9).
När Mose tog emot lagen på Sinai uppenbarade Gud sig för honom. Och Herren gick förbi honom där han stod och ropade ’Herren! Herren! – en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning (2 Mos. 34:6). Det är viktigt att notera att sanningen här förknippas med nåden, med Guds goda välvilja gentemot dem som han slutit förbund med. Sanningen kontrasteras här mot Guds vrede. Detta mönster gäller hela Bibeln, sanningen förknippas med Guds nåd och kärlek och egentligen aldrig med straff och vrede.
Den hebreiska fras som oftast översätts ”nåd och sanning” kan också översättas med ”nåd och trofasthet” (se t.ex. 1 Mos. 24:49; 2 Sam. 2:6).
Ordspråksboken får sammanfatta: Genom nåd och sanning sonas skuld, genom Herrens fruktan undflyr man det onda (16:6).
Det är intressant att notera att det hebreiska ordet för ”sanning” också betyder ”trofasthet”. De två orden i rubriken på artikeln ligger alltså närmare varandra i betydelse än vi kanske först anar. Nära besläktat med detta ord är det ord som Nya testamentets grekiska och nutida svenska har gemensamt som lånord: ”amen” (se t.ex. Matt. 5:18). Det är ett adverb som betyder ”sannerligen”.
Den aktiva formen av det verb som är nära besläktat med ”amen” betyder ”bekräfta” eller ”stödja” och den passiva ”bli bekräftad” eller ”bli fast grundlagd”. Det finns emellertid ytterligare en verbform av samma ord som betyder ”stå fast”, ”lita på” eller ”tro på”. Det som är sant är också trovärdigt och fast, det går att lita på och håller att leva på.
När Bibeln talar om Guds trofasthet hänvisas ofta till Gud som skapare av himmel och jord (Ps. 119:90). Alla kan se att Gud uppehåller världen, därför kan vi också tro hans ord om hans handlande med människor.
Inte bara Gud själv är sanning, utan även hans gärningar (Dan. 4:3–4; Ps. 111:7) Så är också Guds förlåtelse ett utslag av hans trofasthet och rättfärdighet (1 Joh. 1:9).
Guds ord är sanning
Bibeln talar mycket om att Guds ord är sant. Ps. 119:160 uttrycker det poetiskt vackert: Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga. David lovsjunger Gud efter Natans profetia med orden: HERRE, du är Gud och dina ord är sanning (2 Sam. 7:28).
Det som är sant är också trofast och bestående, därför talar Bibeln om att Guds ord består i evighet (Jes. 40:8; 1 Petr. 1:25).
Bibeln ger oss inga reservationer till sina sanningsanspråk. Det finns därför ingen anledning för oss att göra det. Tvärtom sägs det att Gud inte är en människa, så att han skulle ljuga (4 Mos. 13:19).
Att evangeliet är sant ger också aposteln Paulus en stor frimodighet i mötet med människor. I Galaterbrevet skriver han om kampen mot dem som ”spionerat på friheten i Kristus”. Han ger inte vika eftersom han ”ville att evangeliets sanning skulle bevaras” hos galaterna (2:5).
Guds Ord är också ett namn på Sonen, vilket leder oss vidare. Vad säger Bibeln om Jesus och sanningen?
Jesus är sann
Bibeln lär att Jesus är den osynlige Gudens avbild. Det är i Jesus som Gud uppenbarat sig för mänskligheten på det mest tydliga och konkreta sättet. Därför gäller Guds egenskaper också Jesus.
I det här sammanhanget är den s.k. Johannesprologen av särskilt intresse. Vi har ovan sett att begreppen ”nåd och sanning” karakteriserar Gud enligt Gamla testamentet. Det är därför viktigt att notera att Jesus sägs vara ”full av nåd och sanning” (Joh. 1:14). Det är en beskrivning som inte kan stämma in på någon annan människa.
Även om sanningen är viktig för alla bibelböckers författare intar begreppet en särskild nyckelposition i Johannesevangeliet och Johannesbreven. Jesus säger själv i Joh. 14:6 att han är ”sanningen”. Det är också i detta evangelium som Pilatus fråga är bevarad.
Anden är sann
Andens gärning som vittne om Jesus Kristus beskrivs i 1 Joh. 5:6–8. Där sägs uttryckligen att Anden är sanningen. Den helige Ande kallas sanningens Ande i Jesu avskedstal (Joh. 14:17; 15:26; 16:13).
Andens uppgift är att föra oss in i hela sanningen (Joh. 16: 13). Det finns en sanning, som vi människor behöver få uppenbarad för oss, som vi inte kan tänka ut själva med logik eller filosofi.
Guds hemligheter har blivit uppenbarade för oss genom Anden, skriver Paulus. Anden utforskar djupen i Gud och känner Gud, så som en människas ande vet vad som finns i en människa. Därför vet vi sådant som inget öga sett och inget öra hört, det underbara evangeliet! (1 Kor. 2:9–12.)
Vi är kallade att vara sanna och trofasta
I Bibeln sägs också Guds vägar vara sanna. Guds vägar är Guds sätt att handla med människor. Det är därför psalmisten ber i Psalm 25 att Gud ska leda honom i sanningen. Gud leder de ödmjuka rätt på sina vägar som är ”nåd och sanning” (v. 5, 9–10).
Då Jesus ber för oss i sin översteprästerliga förbön ber han att Gud ska helga lärjungarna i sanningen. Till ett helgat liv hör ett liv i sanning. Lögn är av djävulen och ska ses som en frestelse och ett fördärv. Det är sanningen som gör oss fria (Joh. 8:32).
Det åttonde budet är ett viktigt bud, som vi bör rannsaka oss inför, särskilt då vi talar om andra människor. Det är värt att fundera på, om vår tids kristna inte dragits med av denna världen i fråga om s k vita lögner. Var och en får rannsaka sitt eget hjärta inför Gud.
Vår tillbedjan ska också ske i ande och sanning (Joh. 4:23), det är så Gud vill ha det. Vi har löftet från Ps. 145:18: Herren är nära alla som åkallar honom, alla dem som åkallar honom i sanning.
Vi är kallade att vara trogna och trofasta i tjänsten, men det viktigaste att komma ihåg i det sammanhanget är att den trofasthet som kan bli vår har sitt ursprung i och är en frukt av Guds trofasthet (se särskilt 2 Tim. 2:1–13).
En kristen människa lever ju det nya livet i Kristus samtidigt som hon också är en gammal människa lagd under förgängelsen. Det finns ett stort löfte om sanning i Sak. 8:3: Jerusalem ska en gång kallas ”sanningens stad”. Denna profetia gäller djupast sett det himmelska Jerusalem, som ska sänkas ned till jorden i den nya skapelsen. Låt oss be Gud om att den dagen kommer snart!
Johannes Hellberg
Adjunkt i GT och hebreiska på Församlingsfakulteten, Göteborg